Adrianne Lenker har gjort en riktig sängkantsskiva

24 oktober 2020

När Europa började stänga ner på grund av pandemin befann sig Adrianne Lenker och hennes folkrockband Big Thief i Köpenhamn för att spela på Vega. Strax innan bandet skulle gå upp på scenen kom de danska restriktionerna mot folksamlingar på fler än 100 personer. Konserten ställdes in på stående fot. Men bandet valde ändå att spela några av sina tidiga hits, som ”Paul” och ”Masterpiece”, på trottoaren utanför.

Sedan spreds kvartetten raskt för vinden.

Lenker flög tillbaka till New York. Men där var det enda som väntade på henne hjärtesorg efter ett kraschat förhållande. Och minnena av exet.

Så hon körde rakt ut i skogen där hon drog sig tillbaka till en timrad stuga. Utan bekvämligheter som vatten, toalett och värme.

Och ur flykten kom två skivor som båda krokar i en lång och vindlande singer-songwriter-tradition. Lenker, ett underbarn född på 90-talet, har likt Julien Baker ett alldeles särskilt, mångsidigt sätt att traktera gitarren. I hennes händer blir ett instrument flera.

”Songs” och ”Instrumentals” är skrivna och inspelade mellan väggar så tunna att naturens ljud läcker in. Stugan är ett instrument i sig. Surret från insekter och prasslet från löv samsas med den plockande gitarren och den nära rösten. Produktionen är intim. ”Songs” är en riktig sängkantsskiva; associativ, intuitiv, inspelad i stunden och med många naturlyriska inslag. Texterna tillåts flöda fram utan att konstrueras, formar tankeströmmar som kontemplerar kring vad det är att vara människa. Förlust är ett återkommande tema. Tomheten, som i ”Zombie girl” adresseras med ett ”du”, likaså. Med fågelkvittret i bakgrunden blir spåret, och den underliggande frågan (om tomheten ens existerar) kongenial.

Det är musik som är.

Som vill något, men som aldrig kämpar för att vara.

”Instrumentals” är ”Songs” mer introverta småsyskon. Toner och tystnader samsas sömlöst i de två spåren, det kortaste över kvarten långt. Ömsom lugnade, ömsom oroande med sina dova klanger. Stundtals är strängarna stränga när Lenker flätar dramatiska landskap bara för att sedan låta dem mojna. Inte helt olikt en vind.

Allt i en utsökt växelverkan, som blir närmast meditativ när platsen tillåts ta över.

Bästa spår: ”Zombie girl” och ”Ingydar” (på ”Songs”)

”Mostly chimes” (På ”Instrumentals”)

Läs mer om musik och fler texter av Alexandra Sundqvist

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: