Alien: Krypen i lekstugan var rena mördarmaskinerna

20 maj 2019

Varje år när vi ska öppna lekstugan för säsongen upptäcker vi att någon har flyttat in där under vintern. Eller någon och någon. Några, snarare. Typ en miljon insekter. Särskilt de där ljusgröna med långa, lite genomskinliga vingar. Gröngölingar brukar vi kalla dem, fast vi anat att det antagligen finns ett mer korrekt namn. Dottern avskyr dem, jag tycker de är harmlösa. Insekter som varken sticks eller äter upp mina växter försöker jag vara snäll mot.

”Guldögonsländor” kallade min kusin dem när hon kom på besök, och hon är ju utbildad trädgårdsmästare så hon borde veta.

Hennes ögon glittrade när hon såg vår guldögonsländekoloni och hon började genast berätta: 

Likt gremlins var de för det mesta söta och oförargliga, men i sitt larvstadium var de rena mördarmaskinerna. I alla fall för bladlöss. De hungriga larverna smög sig på en intet ont anande bladlus, satte sina vassa käkar i den och sög ur innehållet som om den vore en sån där klämmis som småbarnen äter nu för tiden. Och inte nog med det.

Läs mer: Småkrypen som är bra (och mindre bra) för din trädgård 

Därefter kastade de helt sonika resterna av bladlusen – fodralet liksom – på ryggen för att obemärkt kunna smyga sig på nästa offer. På detta sätt kunde de sätta i sig hundratals bladlöss.

Rena mördarmaskinerna alltså. Ett slags insektsvärldens svar på Hannibal Lecter.

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk, trots alla kusinens gröna högskolepoäng. Jag menar, hur går det ens till när en larv kastar ett bladlusskal över sig? För att göra det hela ännu mer osannolikt kallades larven ”bladluslejon”. Det låter som något ur Mumintrollen.

Så jag gjorde som man brukar: Googlade. Kollade källorna. Och insåg att kusinen hade rätt.

Nu hade man ju förväntat sig ett lycklig slut på den här historien, och att dottern efter att ha hört den här spännande historien skulle bli mer välvilligt inställd till de små flygfäna. Kunskap lär ju kunna öka respekten för insekter, det har jag läst i DN. Det stämmer tyvärr inte på min dotter, hon hatar dem fortfarande.

Men eftersom jag också läste mig till att guldögonsländan är en så effektiv bladlusätare att den säljs som biologiskt bekämpningsmedel har jag börjat fundera på en ny karriär. Lekstugan, som tidigare bland annat tjänstgjort som sommarkafé och veterinärklinik för gosedjuren får nog i sommar bli en kiosk där man kan köpa guldögonsländor till fyndpris. 

Läs fler texter av Elin ”Alien” Peters, till exempel om bortslösad kräm och en fuskig hiss 

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: