Alldeles underbar inledning av Stenhammarfestivalen

24 september 2021

Liksom Beethoven blev Wilhelm Stenhammar inte mer än 56 år gammal. Födda med hundra års mellanrum har deras jubileer (den klassiska musikvärlden älskar detta) nästan gått upp i rök av covidpandemi. Således tarvas nya tag 2027 när det är dags för deras dödsjubileer (som den klassiska musikvärlden också hyllar).

Men Stockholms Konserthus och dess Filharmoniker, som Stenhammar själv var med om att grunda, har ändå samlat sig till en festival. Här bjuds de bägge pianokonserterna och symfonierna, den stora orkesterserenaden, de sex stråkkvartetterna, sånger och pianoverk.

Det storverk som saknas – och som nästan aldrig framförs – är ”Sången”. En underbart prunkande jättekantat för körer, sångsolister och symfoniorkester. Som gjord för svenska konsertestrader med dess praktfulla körer.

Corona + kör = stopp och belägg! Förstås. Men här döljer sig också en svensk beröringsskräck för den svenska senromantiken, The Northern Light i musik. Wilhelm Stenhammars operor spelas inte, för där finns 1800-talets vikingasvärmeri. (På tyska, med Wagner, går det däremot bra.) Och första symfonin, timslång och grann, är inte den för svulstig – det tyckte ju den självkritiske Stenhammar?

Men den är faktiskt alldeles underbar, det framgick när Filharmonikerna nu inledde festivalen med denna F-dursymfoni i en besjälad tolkning av Patrik Ringborg. Visst finns här återklanger av Bruckner och Brahms (än sen då), men likväl med tonspråk, klangkolorit och harmonik som hör Stenhammar till. Som förkärleken för valthornsromantik med stråksus, dansrytmer och vismelodier i vacker stämflätning. Så föredömligt klart och dynamiskt gestaltat av Filharmonikerna.

Lite av den orkestrala transparensen hade behövts för Stenhammars andra pianokonsert – till skillnad från första symfonin något av ett repertoarverk som finns i många skivinspelningar. Dock: Martin Sturfält var den idealiska solisten i ett auktoritativt framförande.

Läs fler konsertrecensioner och andra texter av Camilla Lundberg

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: