Ametist Azordegan: Jag har backat ut ur alla finrum

21 februari 2020

Maj 2014. Ametist Azordegan befinner sig på ett hotellrum på Arlanda. Med sig har hon sin vita kattunge i en transportbur. Utanför dörren står säkerhetsvakter, anlitade av säkerhetsavdelningen på Sveriges Radio. De har knackat på hennes dörr mitt i natten: Hon måste flytta på sig. På rasistiska sajter och sociala medier finns mängder med våldsamma hot. Ametist protesterar först. 

– Jag ska inte flytta på mig. 

Men säkerhetsavdelningen bedömer att det inte är möjligt för henne att stanna kvar hemma. 

Det räckte inte. Det blev ändå löpsedlar

Det har bara gått någon dag sedan Ametist Azordegan, som då är programledare på Sveriges Radio, har tittat på Uppdrag Gransknings program ”Det goda våldet”. Reportern Janne Josefsson granskar vänsterextremistiska miljöer – och Ametist upplever att han låter högerextremister gråta ut. Provocerad och halvironisk författar hon ett inlägg som hon lägger ut på Twitter: 

”Kan inte Janne Josefsson bara komma ut som nazist/SVP en gång för alla?”

Hon gör det i affekt, och säger senare att det var ironiserande över vad hon upplevde som dålig journalistik. Men inlägget får snabbt spridning – och det dröjer inte länge förrän journalister hör av sig. 

Ametist Azordegan packar in westien Nanook i bilen.
Ametist Azordegan packar in westien Nanook i bilen. Foto: Eva Tedesjö, Eva Tedesjö

Ju mer fokus twitterinlägget får – desto fler hot når Ametist Azordegan. 

– Det var så många saker som sammanföll. Man får tänka på vad jag representerar. Jag är en kvinna, iranier och förankrad i förorterna via hiphoppen, och därtill att jag inte var någon obskyr figur. Jag skrev på återkommande basis för många tidningar och påverkade samtalet. På många vis var jag den sista länken mellan sidorna: etablissemanget och förorten. Det handlade om att säkra makten från en sida gentemot en annan. Det var valår och många krafter använde mig som politiskt slagträ. Sedan började helvetet. 

Ametist tar bort inlägget. 

– Men det räckte inte. Det blev ändå löpsedlar, säger hon. 

● ● ●

Sju år tidigare. Ametist Azordegan är nära att ta examen från journalistutbildningen vid Stockholms universitet. En vän till henne säger att hon måste skaffa ett Myspace-konto – ett socialt nätverk som då var särskilt populärt bland musiker och musikintresserade. Ametist lyder, och en kväll börjar hon följa rapparen Petter. Hon går vidare genom hans följare, och tar sig snabbt igenom de populära rapparna. Men snart hittar hon fler och fler svenska hiphopartister. Hiphopartister som ser ut att ha stora följarskaror - men som inte hörs på radio eller skrivs om i tidningarna.

På planeringsschemat i arbetsrummet skriver Ametist Azordegan upp alla projekt hon arbetar med.
På planeringsschemat i arbetsrummet skriver Ametist Azordegan upp alla projekt hon arbetar med. Foto: Eva Tedesjö, Eva Tedesjö

I sex timmar klickar hon från den ena rapparens sida till nästa. 

– Ju längre in jag kom, desto mer underground blev det. Jag frågade mig själv hur det kom sig att det verkar finnas så jävla många svenska rappare – men jag hör aldrig dem i radio? Jag ser dem aldrig i tidningarna, eller på affischer. Jag tyckte det var så sjukt konstigt. 

Ametist Azordegan bestämmer sig för att hon vill synliggöra den här scenen som verkar finnas, men som inte får uppmärksamhet i medierna. Efter att ”rap på svenska” uppmärksammats under 90-talet har intresset dalat. Enskilda rappare, som Petter och Timbuktu, lyfts upp. Men det ser inte ut som att det finns någon återväxt av yngre förmågor – eftersom de inte syns i medierna.

– Svensk hiphop var inte ett begrepp på samma vis som i dag, det var inte ett varumärke. På radion spelade man jättemycket 50 Cent och amerikansk hiphop. Den svenska hiphoppen var mest utanför. Men det jag upptäckte var att de nya svenska rapparna fanns ju. Men de var underground. 

De sa att jag aldrig skulle få ihop tillräckligt med rappare för att fylla tio program ens

Strax efter sin Myspace-session får Ametist Azordegan jobb på Sveriges Radio som en av programledarna för Stockholmskanalen Metropol. Hon tar med sig idén om att svensk hiphop borde få en egen plattform. Men det ska visa sig inte bli så lätt att få gehör för idén.

På Sveriges Radio är Ametist Azordegans chefer måttligt imponerade av hennes pitch – som hon gör tre gånger, och får nej varje gång. 

– De sa att jag aldrig skulle få ihop tillräckligt med rappare för att fylla tio program ens, berättar hon. 

Ametist Azordegan med gruppen Labyrint som intervjuas i en studio i Fryshuset 2014.
Ametist Azordegan med gruppen Labyrint som intervjuas i en studio i Fryshuset 2014. Foto: Nicklas Thegerström

Det dröjer till sommaren, innan chansen kommer för att göra något av idén. Under ett segment som egentligen ska vara bandat sänder Ametist Azordegan i stället utan lov ett lajvprogram om svensk hiphop. Konceptet är fött – och i nästan åtta år kommer hon varje vecka att bjuda in akter att rappa och intervjuas i programmet som får namnet ”En kärleksattack på svensk hiphop”.

Programformatet blir en succé. Genom det når Sveriges Radio lyssnare som man annars haft svårt att locka: unga med annan etnisk bakgrund än svensk. Lyssningssiffrorna är höga, och det ses som ett exempel på hur man kan nå nya målgrupper. 

Ändå känner Ametist Azordegan, under åren som programledare och kreativ producent för programmet, att hon kämpar i motvind och motarbetas internt. 

– Programmet behandlas som en bastard, säger hon. 

Väktarna sprang hela tiden hos cheferna och sade att jag inte fick ha mina gäster väntande i receptionen

Sveriges Radio håller inte med. 

”Programmet låg inom ramen för en lokal kanal med begränsad budget vilket gör att alla program inom den kanalen hade begränsningar,” skriver presschefen Claes Bertilsson till DN. 

Ametist Azordegan sänder från en studio i Sveriges Radios jättelika hangar. Utspridda i lokalen finns små soffgrupper där gäster kan sitta och vänta på att det blir deras tur att vara med i sändning. Men det är något som skaver med gästerna till Ametists program. 

– De tyckte att de såg farliga ut. Så väktarna sprang hela tiden hos cheferna och sade att jag inte fick ha mina gäster väntande i receptionen. Labyrint och deras polare fick inte sitta där och snacka innan sändning. Men ett pensionärsgäng som skulle gästa P4 var inga problem. Det kändes otroligt frustrerande, säger hon.  

Ametist Azordegan pratar med Jason Diakité
Ametist Azordegan pratar med Jason Diakité Foto: Nicklas Thegerström

Men nu blomstrar den svenska hiphoppen – flera av dagens mest namnkunniga rappare gör sina första intervjuer i programmet: Adam Tensta, Stor, Silvana Imam, Erik Lundin. När programmet fyller fem år och sjuttio hiphoppare samlas i studion blir Adam Tensta intervjuad i SVT. 

– Programmet har varit viktigt för svensk hiphop. Det har definitivt blivit ett bredare utbud nu. Det är som att svensk hiphop har blommat upp. Förr var det bara de äldre, om jag får säga så, ikonerna som fick utrymme.

Mitt mål var att minska klyftorna och hjälpa en ny generation svensk hiphop att få komma till

Två år senare väljer Ametist Azordegan att lägga ner programmet. I dag säger hon att det var flera saker som sammanföll det året: den bristande uppbackningen efter drevet blev en tystnad som visade henne att klyftorna inom Mediesverige var större än vad hon trodde – och framför allt: att hon nått det som varit hennes mål med programmet. 

– Mitt mål var att minska klyftorna och hjälpa en ny generation svensk hiphop att få komma till och att det skulle vara ett varumärke. Och den sommaren såg jag sådana som Silvana Imam och Erik Lundin – rappare som gjort sina första intervjuer hos mig – ta plats på de största festivalerna, på de största scenerna. Då kände jag att nu är det gjort. 

● ● ●

Partille Arena i januari 2020. Prisutdelaren Kodjo Akolor står på scenen och ska dela ut pris för årets låt på P3 Guld-galan. Han väntar några sekunder innan han ropar ut namnet: 

– Einár! 

Dree Low och Einár uppträder på P3 Guld Galan i Göteborg.
Dree Low och Einár uppträder på P3 Guld Galan i Göteborg. Foto: Adam Ihse/TT

Jublet stiger i arenan när 17-årige gangsterrapparen Einar, i svart t-shirt, halskedja och keps går upp på scenen för att ta emot priset för sin låt ”Katten i trakten”. Han säger att han inte har övat in något tal – och tackar sin familj och grabbarna. 

– Den här låten tog mig från att jag var en liten unge från Dalen som sprang runt och gjorde dumheter – till här yani. Jag står här på scenen och håller det här priset, så, säger han.

Einár är inte den enda rapparen som tar emot pris den här kvällen – hiphopparna dominerar i de tunga kategorierna: Gangsterrapparen Z.E får pris för årets artist, hiphopduon Aden x Asme blir årets grupp och Husbyrapparen Dree Low tar priset för framtidens artist. 

Innan var genren och dess aktörer begränsade och i utanförskap

Även på Grammisgalan 2020 är hiphoppen en självklar del - Einár vinner årets nykomling - där tre av fem nominerade är rapartister. Till och med i Melodifestivalen är hiphoppen representerad - och i årets första deltävling tävlade hiphopduon Ivory och Finess som Ametist Azordegan säger att hon breakade i sitt radioprogram. 

– I dag är svensk hiphop delaktig i musikindustrin på ett helt annat sätt än den var 2007. Begreppet är också fyllt med massa associationer och innebörder i dag. Innan var genren och dess aktörer begränsade och i utanförskap, säger Ametist Azordegan. 

Flera tunga priser på P3 Guld-galan gick till artister inom hiphop-genren. Här Einár med Molly Sandén och Dree Low.
Flera tunga priser på P3 Guld-galan gick till artister inom hiphop-genren. Här Einár med Molly Sandén och Dree Low. Foto: Adam Ihse/TT

Men samtidigt som hiphopartister får stora sponsorer och dominerar musikgalorna så kan rädslan för musikformen och artisterna – den som Ametist Azordegan upplevde i Sveriges Radios hangar – fortfarande lysa igenom, särskilt i mediernas hantering av dem. 

● ● ●

Det är december 2019. I soffan i TV4:s förmiddagsprogram ”Malou efter tio” gästar den 18-årige gangsterrapparen Greekazo från Hässelby.

Programledaren Malou von Sivers introducerar honom, och berättar att han på kort tid har fått över 40 miljoner lyssningar på sina låtar – en stor framgång för honom. Men intervjun skiftar snabbt fokus, när Malou von Sivers läser upp delar ur en av Greekazos låttexter, där han beskriver droger. 

Hon frågar:

– Skulle det vara helt ocoolt att göra tvärtom? Att skriva texter där man liksom tar avstånd från sådana här grejer och pekar på ljuset och hoppet? 

Snart får de sällskap av tv-profilen Anders Öfvergård, som gjort serien ”Anders och knarket”. Även han undrar varför Greekazo skriver sådana texter som han gör – och uppmanar honom att försöka förändra. 

Programmet får stark kritik, både i sociala medier och på kultursidor. I DN skriver Nathan Hamelberg att han har sett samma drama utspelas flera gånger: ”samhället har problem, skyll dem på hiphop, förlåt: på 'de andra'.” I Expressen skriver Alex Schulman att samtalet ”speglar samhället”. 

Hiphopkolleger till Greekazo fördömer utfrågningen – och Malou von Sivers säger själv till DN att utfrågningen blev ”obalanserad”. 

Ametist Azordegan, som själv gjort över 2.000 intervjuer med hiphoppare, himlar med ögonen när hon pratar om utfrågningen. 

– Det kommer alltid att finnas Siewert Öholm-liknande intervjuer med rappare. Det är en förlegad typ av journalistik – men framför allt är det en dålig journalistik. Det finns så många intressanta frågor att ställa, men de väljer att prata om droganvändning i förorten. 

Hon fortsätter: 

– Jag kan lova dig att förortsrappare har allmänmänskliga öden som går att prata om på ett sätt som gör att alla vill lyssna. 

”Svensk hiphop var inte ett begrepp på samma vis som i dag, det var inte ett varumärke,” säger Ametist Azordegan om när hon startade sitt program.
”Svensk hiphop var inte ett begrepp på samma vis som i dag, det var inte ett varumärke,” säger Ametist Azordegan om när hon startade sitt program. Foto: Eva Tedesjö, Eva Tedesjö

I oktober 1979 sände SVT en spelning med Ebba Grön från Kåren, där bland annat deras låt ”Skjut en snut” spelades. Ametist Azordegan säger att det är ett exempel på skillnaden på hur låttexter tas emot när de kommer från rapartister jämfört med andra uttryck.

– Hela svenska befolkningen applåderade. Det var ingen som trodde att de menade att de på riktigt skulle skjuta en snut. Eller att de ville att deras lyssnare skulle göra det. Men en rappare hade inte kunnat säga ”skjut aina!”. Hiphopartister är ofta invandrare, och då blir de farliga enligt gemene svensk.

Om alla i Sverige började gilla hiphop, och 69-åriga Barbro älskar all rapmusik, skulle jag bli orolig

Ändå är det faktum att hiphoppen har en möjlighet att provocera och till och med skrämma en del av det som gör den till sin egen kulturform, tycker hon. Alla kanske inte ska förstå och tycka om hiphoppen. 

– Om alla i Sverige började gilla hiphop, och 69-åriga Barbro älskar all rapmusik, skulle jag bli orolig. Då har genren tappat sin X factor. En del av den kan vara bred, men all rapmusik ska per genrens definition inte tyckas om av alla, lite som punken.

Även om Ametist har lämnat Sveriges Radios bevakning av hiphop så fortsätter hon med sin hiphopjournalistik – och i dag har hon fler projekt än någonsin på gång. 

Och allt drivs från hennes lägenhet i Rågsved. 

● ● ●

Ametist Azordegan med katten Qi i sitt arbetsrum i lägenheten i Rågsved.
Ametist Azordegan med katten Qi i sitt arbetsrum i lägenheten i Rågsved. Foto: Eva Tedesjö, Eva Tedesjö

I Ametist Azordegans lägenhet följer Maine coon-katten Qi efter henne. Den tvååriga westien Nanook visar upp sin tuggleksak. I dag tillbringar hon mycket tid i arbetsrummet. En årsplanering där hon kryssar av sina olika projekt är uppsatt på väggen – och hon har mycket på gång: 

Boken om hennes resa med hiphop, som hon jobbat på sedan 2013, ska släppas på Natur & Kultur – tillsammans med ett sällskapsspel om hiphop och en talkshow på webben. Hon ska göra filmdebut med en film om mäns våld och manipulation mot kvinnor. Smyckesmärket One Woman Army där varje smycke representerar en utmaning som kvinnor står inför ska vidareutvecklas. 

Jag mådde skitbra när jag sände radio. Men då kunde man inte bli sjuk

Och musikevenemanget Din Musikbusiness – där Ametist vill ge information till nya eller blivande artister, producenter och managers om deras rättigheter i musikbranschen – ska utvecklas. Evenemanget hölls för första gången för sju år sedan med 50 deltagare – i år samlades 700 personer på Debaser för att delta, och i september är det dags igen. De får lära sig läsa avtal och förstå musikbranschens infrastruktur. Förutom evenemanget ska projektet numera, genom coachning och jurister, ge rådgivning till personer som vill in eller är i branschen men inte riktigt vet vilka rättigheter de har. 

Hiphoppen är närvarande överallt i Ametists lägenhet: i arbetsrummet finns tre bokhyllor fyllda med böcker, filmer, skivor. I vardagsrummet hänger en inramad poster för filmen ”Scarface” och en plansch från filmen ”Blood in blood out”. 

– De som fattar fattar, säger Ametist. 

Med projektet ”Din Musikbusiness” vill Ametist Azordegan ge information till nya talanger om deras rättigheter inom musikbranschen.
Med projektet ”Din Musikbusiness” vill Ametist Azordegan ge information till nya talanger om deras rättigheter inom musikbranschen. Foto: Oscar Jettman

Efter att hon lade ner sitt program kollapsade Ametist Azordegan. Hon säger att hon inte kände av det rent psykiskt – i stället gav hennes kropp upp: hon fick inflammatorisk reumatism och fick lägga om hela sin kost. Under ett år ville hon bara sova. I dag förstår hon att det kom av utbrändhet. 

– Jag mådde skitbra när jag sände radio. Men då kunde man inte bli sjuk. Jag sände ju ett lajvprogram varje vecka, och planerade allting däremellan.

Men hon kom tillbaka - flyttade till Rågsved, där hon nu har bott i fyra år. Det är numera i söderförorten hon vill verka. När hon fick erbjudande om en lägenhet här förstod hon direkt att det var hit hon måste flytta: Punkens vagga – platsen där Ebba Grön bildades på 70-talet. 

Jag kunde inte sluta tänka på varför det hängde så många grabbar i centrum

Men ganska snart efter flytten upptäckte hon att det ofta rörde sig stora grupper av unga killar på torget. Många av dem afrosvenskar. 

– Jag kunde inte sluta tänka på varför det hängde så många grabbar i centrum. 

När hon väl hade börjat tänka på det kunde hon inte sluta. Hon bestämde sig för att försöka se om det fanns något intresse bland ungdomarna för att göra musik. Och det visade sig snabbt att det fanns både talang och vilja – men inga resurser. 

– Det är svårt att tänka på låttexter om man bor trångt i en liten lägenhet och inte har något utrymme – eller om man inte har pengar till utrustningen som behövs. 

● ● ●

År 2018 började ett gäng ungdomar tillsammans i Folkets hus i Rågsved renovera en gammal handikapptoalett. Den skulle i stället bli en modern musikstudio för de musikintresserade ungdomarna från området. En av dem som var med under bygget var Samuel Wilson – när projektet startade var han 19 år och arbetade som bilmekaniker. 

Ametist Azordegan i studion i Rågsved tillsammans med Saru (till vänster) och Dowzo.
Ametist Azordegan i studion i Rågsved tillsammans med Saru (till vänster) och Dowzo. Foto: Eva Tedesjö, Eva Tedesjö

Men eftersom drömmen var att kunna jobba med musik var han en av de som från starten hjälpte till att bygga om utrymmet. 

– Studion fick mig att gå från bilmekaniker till egenföretagare, berättar Samuel Wilson – som i dag är studiotekniker, och en extra hand till de som gör musik i studion. 

Sedan den 15 kvadratmeter stora musikstudion i Folkets hus öppnade för två år sedan har där hållits kurser i bland annat sång och dj:ande, ungdomar har spelat in låtar – bland annat en som spelades av Ikea på en konferens i Sydafrika, dit också tre av killarna i projektet fick åka och uppträda. Kända artister har föreläst om hur de kommit dit de velat. 

– Studion var som att våra drömmar gick i uppfyllelse, säger Sabelle Beraki som var femton år när hon gick på ett första möte om studion. I dag är hon med i studions tjejgrupp och har bland annat lärt sig dj:a.  

Jag tror att det finns många stora företag som vill göra något för att stötta projekt i förorterna

Ametist är kreativ ledare för projektet och coachar musikskaparna i studion – tar dit inspiratörer och anordnar spelningar och aktiviteter. Men den tidigare handikappstoaletten har tjänat ut sin roll. Projektet har vuxit och en ny studio på 500 kvadratmeter ska börja byggas i innerstan för att skapa större möjligheter. 

Inte bara Ikea har uppmärksammat det som händer i Rågsved – utan flera sponsorer har hoppat på projektet: Musikproducenten Shellback är involverad. I oktober lovade Hugo Stenbecks stiftelse pengar till projektet i form av hyra för tre år. Designskolan Beckmans kommer att bidra med mentorer och designutbildningar. Och ännu flera sponsorer ska offentliggöras inom kort. 

– Jag tror att det finns många stora företag som vill göra något för att stötta projekt i förorterna. Men de har sällan kontakt med någon på plats som de kan bidra via. Och då kan jag komma in som en lots mellan världarna. 

Ametist Azordegan är kreativ ledare för musikstudion i Rågsved. Snart ska de få större lokaler.
Ametist Azordegan är kreativ ledare för musikstudion i Rågsved. Snart ska de få större lokaler. Foto: Eva Tedesjö, Eva Tedesjö

Ametist Azordegan återkommer till att hon ser sig som en mellanhand mellan olika världar. En ”hybrid” säger hon. Ett invandrarbarn som kom som flykting från Iran och bodde på nio olika flyktingförläggningar - men som sedan växte upp i sömniga Ockelbo innan de flyttade till förorten Vårby Gård i Stockholm. En förortsbo – som haft flera bostäder i innerstan, en som varit Sveriges Radio-journalist – men som känner sig mest hemma i hiphopvärlden. 

I dag är hon sin egen chef, och gör saker som hon själv brinner för. Hon jobbar fortfarande hårt för återväxten i den svenska hiphopbranschen – men inte längre genom att jobba på redaktioner och mediehus.

– I stället kan jag jobba från marken och se till att de unga som är hiphoppens framtid får möjligheter att bli det. 

Sakta men säkert har jag backat ut ur alla finrum

Som med den nya studion. Har de tur invigs den redan i sommar. Då kommer Ametist Azordegan att klippa bandet. Ungdomarna som varit en del av projektet från början ser fram emot flytten: 

– Nu får vi ännu fler möjligheter. Buffén blir bara större och större, jag är så glad och tacksam. Jag har messat Ametist flera gånger och frågat när vi får se den. Jag är otroligt pepp, säger Sabelle Beraki. 

”Sakta men säkert har jag backat ut ur alla finrum,” säger Ametist Azordegan.
”Sakta men säkert har jag backat ut ur alla finrum,” säger Ametist Azordegan. Foto: Eva Tedesjö, Eva Tedesjö

Ametist Azordegan har insett att hon inte vill stångas längre för att ha den plats hon hade i finrummen – men som hon innerst inne kanske egentligen aldrig ville ha. I dag finns andra plattformar att nå människor via än de traditionella medierna. 

– Sakta men säkert har jag backat ut ur alla finrum, säger hon.

● ● ●

Efter att Ametist Azordegan vaknade upp på hotellrummet i maj 2014 kände hon att allt det hon kämpat för att nå var fejk. Reaktionerna på hennes inlägg visade henne att klyftorna i svensk media var större än vad hon trott – och att hon på grund av den hon var inte kunde uttrycka sig på samma sätt som andra skulle kunna. 

– Jag hade jobbat hårt för att göra en klassisk journalistkarriär sedan jag var 19 år och lyckats riktigt bra. Men nu började jag ifrågasätta varför jag ens var i den världen. Det var tydligt att jag inte fick samma stöttning eller felmarginaler som en svensk. Det var ett fruktansvärt slag för mig. Jag var nog naiv, och trodde att jag var Henrik Schyffert och kunde skämta om allt möjligt. Men fortfarande i dag när jag pratar om det här blir jag fruktansvärt arg.

Det var hiphoppen som räddade mitt liv då

För Ametist Azordegan visade tystheten som följde på hoten att hon inte hade den uppbackning från branschkollegerna som hon trott att hon hade. Hon minns en krönika av musikjournalisten Jan Gradvall som den enda som stod upp för henne.

Sveriges Radio tog avstånd från hennes twitterinlägg. Men hon tyckte inte att de tillräckligt adresserade hoten mot henne. 

– Trots att jag och mitt program i allra högsta grad hjälpt dem uppnå sitt public service-uppdrag och få in unga i förorterna som lyssnare.

Kort efter att Ametist Azordegan flyttat till Rågsved upptäckte hon att det hängde mycket unga killar på torget.
Kort efter att Ametist Azordegan flyttat till Rågsved upptäckte hon att det hängde mycket unga killar på torget. Foto: Eva Tedesjö, Eva Tedesjö

”Från Sveriges Radios sida var det en fråga om att balanserat stå upp för en person som jobbade för oss samtidigt som det var viktigt att markera att denna person hade uttryckt sig på ett sätt som företaget inte tyckte var OK,” skriver Sveriges Radio.

När Ametist inte upplevde någon uppbackning från journalistkåren fick hon i stället stöd från ett annat håll: från den bransch som blivit som en andra familj för henne – den svenska hiphoppen. Salla Salazar, en av grundarna till gamla Latin Kings och grundare till skivbolaget Redline Records, skapade hashtaggen #kärlekförametist. Den fick snabbt spridning på sociala medier. 

Då beskrev Ametist stödet som att ”få ett sugrör kastat till sig när man inte kan andas”. 

– Det var hiphoppen som räddade mitt liv då. 

I dag säger hon att hon inte skulle vilja ha den perioden ogjord - hur svår den än var.

– Den puttade mig till att hamna där jag är i dag. På ett ställe där jag inte förstärker andras rum – utan där jag själv skapar rum helt autonomt.

Rapparen Natasha Kwick: ”Jag vill vara en förebild för romska tjejer” 

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: