Anna von Hausswolff skapar både drama och ett meditativt lugn

25 september 2020

I Bomarzo norr om Rom ligger Sacro Bosco, ”heliga skogen”, som inspirerat alltifrån surrealistisk konst av Salvador Dalí till opera av Alberto Ginastera. Trädgården som Vicino Orsini lät anlägga i dalen nedanför sitt palats på 1500-talet kallas även Vidundrens park. Innan morgondimman lättar är den vildvuxna miljön med groteska stenskulpturer av monster och mytologiska gestalter en scenografi som gjord för skräckfilm. Inte undra på att Anna von Hausswolff fastnat för platsen och velat ge den ett slags soundtrack.

På omslaget poserar hon framför helveteskäften, Orcus mun. Men Göteborgs gotiskt lagda orgeltämjare sjunger inte längre sånger från graven. Istället utforskar hon piporgelns möjligheter på en helt instrumental skiva fylld av både drama och dissonanser, men kanske främst av ett meditativt lugn. För på femte fullängdaren ”All thoughts fly” lyser det nyandliga ljuset starkare och mer kraftfullt än på tidigare skivor. I ”Dolore di Orsini” skrider musiken fram likt en stillsamt sörjande begravningsprocession och på spåret som heter just ”Sacro Bosco” föds sakralt skimrande klanger ur dronedisigt dunkel. Mörkret finns förstås kvar, men mer som en skugga och kontrast snarare än extrem ytterlighet.

”Jag vill väl att orgeln ska bli kyrkans nya Gud”, sa hon nyligen i sevärda SVT-dokumentären ”Orgeln – musikaliska strövtåg” och förklarade att varje orgel har en egen personlighet. Instrumentet hon lärt känna på den här skivan finns i Örgryte nya kyrka och är en rekonstruktion av en nordtysk barockorgel. Varje biljud från mekaniken blir en del av musiken och hennes sätt att traktera orgeln – såväl ett frustande odjur som en solfjäder av himlaharmonier – känns smått unikt. Om organisten Gunnar Idenstam på sin nya soloskiva ”Metal angel” framstår som orgelmusikens Yngwie Malmsteen, har von Hausswolffs flimrande atmosfärer mer gemensamt med platsspecifik 2000-talselectronica – tänk Fennesz – och minimalistisk konstmusik.

Både tankarna och tiden flyger till dovt dånande orgeltoner och en melankolisk skönhet som samtidigt inte saknar den där nödvändiga sältan. Inte minst för att en lätt sprakande produktion och ljudbearbetning (i samarbete med Filip Leyman) ibland för tankarna till distade gitarrer. Artister med säregna röster – från Diamanda Galás till Björk – har en tendens att bli synonyma med sitt vokala uttryck mer än med det musikaliska. Därför är det särskilt intressant att von Hausswolff nu frikopplar och förädlar orgelsoundet hon integrerat i sin musik sedan 2012.

Då, på ”Ceremony”, fungerade kyrkorgeln som motvikt till hennes eget starka sångarjag i brytpunkten mellan pop, psalmer och diaboliska black metal-stämningar som fått breda ut sig mer och mer. Men om förra skivan ”Dead magic” utforskade det undermedvetna så är vandringen i orgelns ljudlandskap på ”All thoughts fly” målet snarare än medlet. Det är ett album som både vidareutvecklar och omdefinierar hennes konstnärsskap.

Bästa spår: ”Theatre of nature”

Läs mer om musik och fler texter av Johanna Paulsson

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: