Åsa Beckman väljer fem fantastiska böcker om kritik

17 augusti 2019

Illustration: Albert Bonniers förlag

1. ”Efter hand. Texter 1950-1985”

Ulf Linde

Red. Lars Nygren

Albert Bonniers förlag

När jag var 24 år önskade jag mig Ulf Lindes ”Efter hand” i julklapp. Jag ser på min namnteckning på förstasidan att jag skrev med andakt. Och i mitten av 80-talet var Ulf Linde en skribent som alla som ville skriva kritik förhöll sig till. Få kunde på ett lika hänförande och överrumplande sätt öppna konstverk för läsaren. Han skrev främst om konstnärer, men även om författare som André Breton, Erik Lindegren och Eyvind Johnson. Ingen kan beskylla honom för att vara speciellt intresserad av kvinnliga konstnärskap, men hans artikel om hur kärleken snarare än lidandet präglade Nelly Sachs poesi förändrade min bild av hennes författarskap. 

Illustration: Prisma

2. ”En piga läser: kritik och litterära reflektioner”

Birgit Munkhammar

Prisma

I ”En piga läser” samlar Birgit Munkhammar sina texter från åren på DN. En bildad och salt samling av en inspirerande kritiker som alltid vågade värdera det hon läste. Titeln hämtades från ett citat av den rumänske författaren EM Cioran: ”Jag tycker om att läsa som en piga läser: identifiera mig med författaren och boken”. En typisk munkhammarsk markering mot sådana kritiker som fnyser åt igenkänning som ett av många litterära värden. Själv kan jag aldrig se Jean-Paul Sartre utan att tänka på hennes beskrivning av honom som filosofins Karlsson på taket: en genomklok och lagom tjock man som ”duperar sin omgivning med en kombination av intellektuell terror och känslomässig utpressning”. Bländande.

Illustration: Gunnar Ekelöf-sällskapet

3. ”Kritiker i BLM” 

Gunnar Ekelöf 

Red. Magnus Halldin

Gunnar Ekelöf-sällskapet

Under tre decennier skrev Gunnar Ekelöf recensioner i Bonniers Litterära Magasin. Vilken kritiker denne poet också var! Så fantastiskt lyhörd, spänstig och fri. Han klarade sig undan kritikernas stora yrkessjukdom – att bli för lojal med författare och bokbransch – och låter alltid föredömligt chosefri och uppriktig. Vissa år ser man att han bokstavligen skriver ihop mat och hyra – 1946: 35 böcker, 1947: 43 böcker. Inte undra på att han i ett brev vintern 1947 utbrister: ”Bokhösten har som vanligt varit förfärlig. Det är skönt att tänka på att 75 procent av allt detta redan nu är makulatur.”

Illustration: Daidalos

4.  ”Påminnelser. Om böcker, människor och ord”

Madeleine Gustafsson

Daidalos

Kritikern Madeleine Gustafsson har talat om boken som en mötesplats. ”Något att undersöka, att vända och vrida på och tala om. Eller kanske ännu hellre: något att tala med...Kanske också: något att tala igenom”. Det fångar hennes eget sätt att skriva kritik. Hon är lågmäld och inkännande och vänder och vrider på böckerna, diskuterar teman och tolkar stilen. När man läser den här boken ser man hur skickligt hon fångar nästan osynliga men ändå märkbara drag hos författare som Tua Forsström, Bo Carpelan, Gunnar Ekelöf, Nathalie Sarraute, Claude Simon.

Illustration: Albert Bonniers förlag

5. ”Kritiska ögonblick. Essäer, artiklar 1946-1986”

Bengt Holmqvist

Red. Torsten Ekbom & Olle Orrje

Albert Bonniers förlag

”Det viktigaste för mig är den förmedlande rollen, att på ett om möjligt smittande sätt få tala om läsupplevelser som har varit mig själv till glädje”, sa Bengt Holmqvist i en intervju 1982. Och i hans recensioner kände man hur tillfreds han var över att få ta oss med på sina litterära upptäcktsfärder genom världen. I det här 600-sidiga urvalet skriver han lika kunnigt och nyfiket om svenska som utländska författare – men gör också utflykter till musiken. Han sa ofta att ett lidelsefullt förhållande till flera olika konstarter gjorde att man som kritiker höll sig alert.

Läs mer: Torbjörn Ivarsson väljer fem fantastiska böcker om bin 

Skriv en kommentar

Åsa Beckman väljer fem fantastiska böcker om kritik

17 augusti 2019

Illustration: Albert Bonniers förlag

1. ”Efter hand. Texter 1950-1985”

Ulf Linde

Red. Lars Nygren

Albert Bonniers förlag

När jag var 24 år önskade jag mig Ulf Lindes ”Efter hand” i julklapp. Jag ser på min namnteckning på förstasidan att jag skrev med andakt. Och i mitten av 80-talet var Ulf Linde en skribent som alla som ville skriva kritik förhöll sig till. Få kunde på ett lika hänförande och överrumplande sätt öppna konstverk för läsaren. Han skrev främst om konstnärer, men även om författare som André Breton, Erik Lindegren och Eyvind Johnson. Ingen kan beskylla honom för att vara speciellt intresserad av kvinnliga konstnärskap, men hans artikel om hur kärleken snarare än lidandet präglade Nelly Sachs poesi förändrade min bild av hennes författarskap. 

Illustration: Prisma

2. ”En piga läser: kritik och litterära reflektioner”

Birgit Munkhammar

Prisma

I ”En piga läser” samlar Birgit Munkhammar sina texter från åren på DN. En bildad och salt samling av en inspirerande kritiker som alltid vågade värdera det hon läste. Titeln hämtades från ett citat av den rumänske författaren EM Cioran: ”Jag tycker om att läsa som en piga läser: identifiera mig med författaren och boken”. En typisk munkhammarsk markering mot sådana kritiker som fnyser åt igenkänning som ett av många litterära värden. Själv kan jag aldrig se Jean-Paul Sartre utan att tänka på hennes beskrivning av honom som filosofins Karlsson på taket: en genomklok och lagom tjock man som ”duperar sin omgivning med en kombination av intellektuell terror och känslomässig utpressning”. Bländande.

Illustration: Gunnar Ekelöf-sällskapet

3. ”Kritiker i BLM” 

Gunnar Ekelöf 

Red. Magnus Halldin

Gunnar Ekelöf-sällskapet

Under tre decennier skrev Gunnar Ekelöf recensioner i Bonniers Litterära Magasin. Vilken kritiker denne poet också var! Så fantastiskt lyhörd, spänstig och fri. Han klarade sig undan kritikernas stora yrkessjukdom – att bli för lojal med författare och bokbransch – och låter alltid föredömligt chosefri och uppriktig. Vissa år ser man att han bokstavligen skriver ihop mat och hyra – 1946: 35 böcker, 1947: 43 böcker. Inte undra på att han i ett brev vintern 1947 utbrister: ”Bokhösten har som vanligt varit förfärlig. Det är skönt att tänka på att 75 procent av allt detta redan nu är makulatur.”

Illustration: Daidalos

4.  ”Påminnelser. Om böcker, människor och ord”

Madeleine Gustafsson

Daidalos

Kritikern Madeleine Gustafsson har talat om boken som en mötesplats. ”Något att undersöka, att vända och vrida på och tala om. Eller kanske ännu hellre: något att tala med...Kanske också: något att tala igenom”. Det fångar hennes eget sätt att skriva kritik. Hon är lågmäld och inkännande och vänder och vrider på böckerna, diskuterar teman och tolkar stilen. När man läser den här boken ser man hur skickligt hon fångar nästan osynliga men ändå märkbara drag hos författare som Tua Forsström, Bo Carpelan, Gunnar Ekelöf, Nathalie Sarraute, Claude Simon.

Illustration: Albert Bonniers förlag

5. ”Kritiska ögonblick. Essäer, artiklar 1946-1986”

Bengt Holmqvist

Red. Torsten Ekbom & Olle Orrje

Albert Bonniers förlag

”Det viktigaste för mig är den förmedlande rollen, att på ett om möjligt smittande sätt få tala om läsupplevelser som har varit mig själv till glädje”, sa Bengt Holmqvist i en intervju 1982. Och i hans recensioner kände man hur tillfreds han var över att få ta oss med på sina litterära upptäcktsfärder genom världen. I det här 600-sidiga urvalet skriver han lika kunnigt och nyfiket om svenska som utländska författare – men gör också utflykter till musiken. Han sa ofta att ett lidelsefullt förhållande till flera olika konstarter gjorde att man som kritiker höll sig alert.

Läs mer: Torbjörn Ivarsson väljer fem fantastiska böcker om bin 

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: