Augustin Erba: Det går att göra slut med sina föräldrar

20 maj 2019

Att vara förälder har i årtusenden varit värt respekt. I Bibeln står att det att vi bör hedra våra föräldrar. Samtidigt vet vi att sorgligt många av de grövsta brotten mot barn begås av just deras föräldrar.

Det är uppenbart att föräldrar är precis som alla andra människor med ett uppdrag: Några är föredömliga, men de allra flesta av oss misslyckas i olika hög grad. Det finns saker som kan betraktas som rimliga, som att missa föräldramötet, inte följa med på klassens skidresa eller att otåligt säga det blir säkert bra när barnet vill prata hemläxa när man är halvvägs genom fredagsfilmen. 

Men sen finns det samhällets svartaste sida, det som vi inte vill se eller höra för att det är för påfrestande: några föräldrar älskar inte sina barn, några misshandlar dem och några våldtar dem. 

Tätt i verklighetens spår har Caroline Cederquist skrivit om en gruvlig barndom och dess konsekvenser. Hon verkar inte ha ryggat för att blotta något. I Evelyn Jones och Beatrice Lundborgs porträtt möter vi en kvinna som har bestämt sig för att ta ner föräldrarollen från piedestalen. 

De flesta av oss som blivit svikna av våra föräldrar väljer ändå att behålla kontakten, för blod är tjockare än vatten, sägs det. Ibland är det kanske av gammal vana. Eller för att våra föräldrar hör till det fåtal människor som följt oss sedan vi var små. Eller av lojalitet. 

Hur gör man slut med den som svikit, men som man ändå längtar efter allra mest? Hur gör man slut med den som orsakar katastrof efter katastrof, men hela tiden lovar att det ska bli bättre? 

Kanske finns svaret i att våga ställa frågan. 

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: