Benjamin Ingrossos låtar inte lika känslofyllda som han själv

15 januari 2021

Benjamin Ingrosso är ung, känd, karismatisk och känslig. Tårarna han fällde framför tv-kamerorna i ”Så mycket bättre” i fjol, under Lisa Nilssons framträdanden, berörde mig mer än hans mellovinnare ”Dance you off” och hans gravt Justin Bieber- och Zara Larsson-influerade debutalbum ”Identification”.

Men redan då var Ingrosso medförfattare till sina låtar, och hans ambitionsnivå har höjts sedan dess – på detta hans andra album är han inte bara låtskrivare utan även medproducent på varje låt. Hans sångröst är tyvärr inte särskilt stark, men den duger, med viss hjälp av autotune. Soundet som de fina popmelodierna har klätts i låter hyfsat modernt utan att någonsin överraska.

Ett större problem är låtarnas texter. Även om Benjamin Ingrosso har tagit ett steg till att bli en mer personlig artist genom att växla från engelska till svenska och att skriva ur ett mer privat perspektiv, så förmår han inte skriva låtar som är lika känslofyllda som hans medieframträdanden som privatperson.

I stället får vi textrader som dessa, en skildring av en efterfest: ”Björne satt med någon guzz från Danderyd / Och jag fick laga fyllepasta / Med smör i och lite parmesan” (”Barnasinnet”). I ”Längst inne i mitt huvud”, en tonsättning av en dikt av Barbro Lindgren, sjunger Ingrosso visserligen ”Min sorg är stor / mitt hjärta tungt som sten / min längtan ryms inte på jorden” – men det matchas inte alls av musiken, som låter som en trevlig joggingtur en solig morgon. Här finns utrymme för utveckling.

Missa inte intervjun med Benjamin Ingrosso på dn.se på lördag.

Bästa spår: ”Vad skulle hända om vi försvann..?”

Läs mer om musik och fler texter av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: