Bleachers blickar bakåt i spretig popodyssé

02 augusti 2021

De senaste åren har den gitarrälskande indierockaren, och sedermera glossiga popproducenten, Jack Antonoff varit överallt. Särskilt när det handlar om en viss typ av storskalig, men smakfull, popmusik med organiska element och nostalgiskt korniga vibbar. Som producent har han bidragit med nerv och närvaro när så väl Taylor Swift som Lana Del Rey närmat sig folkmusikens trakter och klanger. Men också flummat runt i ett murrigt sjuttiotal och ett glamrockigt åttiotal med St. Vincent.

Som artist är det mestadels i den eran han uppehåller sig och med åren har hans soloprojekt Bleachers blivit allt mer en experimentverkstad för hans spretiga syn på musik. Den New Jersey-födda och Bruce Springsteen-älskande Antonoff har ett öra för storvulen popmusik, men ett hjärta fyllt av suggestiva rockrefränger från förr. Och på sin tredje soloskiva får han och hans femmannaband utrymme för båda två.

”Take the sadness out of Saturday night” inleds med ett långt, bråkigt stråksegment som fungerar som en inkastare till Antonoffs dovt, disiga och rakt igenom urbana ljudvärld. Här vävs högt och lågt samman utan vidare omsvep, medan Bruce Springsteen och Lana Del Rey gästar i nedtonade skepnader. Det är stundtals kollagelikt, konstnärligt och vresigt, stundtals storbandsaktigt och livsbejakande, som i låten ”Stop making this hurt”.

Men mest av allt är albumet en popodyssé, med skissartade förtecken. Och som sådant vecklar det ut sig aningen långsamt. Förvisso fyllt av fina melodier, men också med en känsla av att ljudbilden ibland står i vägen för innehållet.

Bästa spår: ”Strange behavior”,Stop making this hurt

Läs mer om musik och fler texter av Alexandra Sundqvist

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: