Bokrecension: Burleskt och ordkargt i Karin Smirnoffs nya roman

21 maj 2019

Det skrällde till när Karin Smirnoff förra året dök upp från ingenstans och ryckte åt sig en Augustnominering med sin egensinniga och egenartade roman ”Jag for ner till bror”. 

Här var det talspråk som gällde, ohämmad västerbottendialekt, alla egennamn med liten bokstav, för- och efternamn sammanskrivna och punkt som enda skiljetecken. Inga pedagogiska läsanvisningar. 

Det är likadant med den nya romanen ”Vi for upp med mor”. Och man känner som läsare att här krusas det inte. Passar inte galoscherna, så låt bli. Om man inte uppskattar den hårda och medvetna stilen med alla språkliga snubbeltrådar har man inte i romanen att göra.

Jag hade till att börja med svårt att komma i fas med Smirnoffs prosa. Vad hade hon tänkt sig? Att man skulle sitta och stava sig igenom alla dessa besynnerligheter till namn och uttryck, ett halvt främmande språk för folk söder om Skellefteå? Och hon gör inte saken lättare i den nya boken, snarare tvärtom. Vi befinner oss i en landsända där ”gemenskapen” i byn utgörs av en hjärntvättad, toppstyrd församling med en despotisk och våldsam pastor, ”pastorsilas” som slår sin fru och har kontroll över alla, även skolan och rektorn. 

I romanen ”Vi for upp med mor” dör den gamla modern på redan på första sidorna. Med hennes död stiger familjehemligheterna till ytan och de ser inte vackra ut när de flyter upp. ”Modren” heter det, inte mor eller mamma, och handstilen i det brev som görs till ett pulserande centrum i romanen och som tvillingarna Bror och Jana läser efter hennes död, är skrivet med ”darrig modrenstil”. 

Begravningen är torftig. Inga ljus, inga blommor. Bara ”rosorna vi köpt på macken i råne för att lägga på kistan”. 

Psalmen ”Blott en dag” framförs utan orgel, men när författaren sammanfattar ”det var inte oävet, bara eljest” ekar den västerbottniska som Sara Lidman och P O Enquist fyllt Sveriges litterära skafferi med lite väl högt. När man ska till frisören ringer man ”saxbritta”. Den burleska texten har en del drag av pilsnerfilm. När en uppkastning kommenteras med ”Menyn har du precis sett” är det i putslustigaste laget. 

Efter hand tätnar dock berättelsen och jag börjar vänja mig vid bokens besynnerliga blandning av utsirad skrivarglädje, tvära kast och butter ordkarghet. I centrum står den kantiga, snart 40-åriga Jana, som inte drar sig för att skjuta en björn och som försöker rädda sin alkoholiserade bror från den gräsliga församlingen som kopplat greppet om honom med bibelbingo och en tilltänkt kristen fru. 

Hellre spriten än församlingen, tycker Jana och har inget emot att ge honom ännu en öl när han är på rymmen från gemenskapen. Samtidigt har hon ett av och på-förhållande med den godhjärtade Jussi, som lämnat församlingen och därmed isolerats. 

Medan byn likt en sugklocka håller kvar Jana, som egentligen jobbar på hemtjänsten söderut, klarnar de udda relationerna mellan byfolket. Jana, som ofta stöter bort människor, får allt större insikt om varifrån hon själv kommer och har varit med om. Ibland genom drömmar, i fyllan, eller på andra märkligare sätt. Dold information tar sig upp ur berättelsen. Den har länge legat under tunga lager av lögner och tystnad och handlar om incest, våldtäkter, och bortadopterade barn. De flesta människor i boken lever på gränser, de är materiellt och psykiskt hårt utsatta. Sprit, droger, våld, vanvård är ständigt närvarande.

Karin Smirnoff har några trumfkort på hand. Hon är vass och rolig, vilket skär igenom texten och håller uppe spänsten. Det blir aldrig tråkigt eller såsigt. Brutalt och absurt däremot. 

En del personer vet mer än andra, och bitarna förs efterhand samman. Men det är inte lätt att överblicka härvorna av lögner och hemligheter.

Författaren har höga ambitioner berättartekniskt och spelar ut så många kort att man kan bli snurrig i huvudet. Men ju mer jag vaggas in i hennes stil och komposition, desto mer fängslad blir jag. Hon har kanske lärt av byns konstiga, kristliga gemenskap, hur man fångar in människor oavsett om de vill eller ej, och inte släpper dem.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: