Bokrecension: Ett tappert försök att berätta Vietnamdesertörernas historia

11 juli 2019

Historien börjar bra. I april 1968 stävar en japansk fiskebåt ut på internationellt vatten med fem unga amerikaner ombord, samtliga desertörer från kriget i Vietnam. Nu ska de bokstavligen hoppa ombord på ett sovjetiskt fartyg och sedan ge sig ut på en lång resa som småningom ska föra dem till Stockholm. Där blir de ett tag populära intervjuobjekt för pressen och kommer att utgöra kärnan i ADC, en organisation för Vietnamdesertörer i exil.

Den spännande scenen till havs inleder BBC-journalisten och författaren Matthew Sweets ”Operation Kaos”, där han gör ett tappert försök att berätta historien om de unga män som flydde från ett krig som redan då uppfattades som meningslöst och som splittrade USA och Europa, men som skulle fortsätta i ytterligare fem år. 

De olika desertörer som Sweet följer i spåren lyckas sno in sig i de mest besynnerliga sammanhang. Samtidigt håller Pentagon förstås ögonen på dem och skräcken för infiltratörer växer till ren paranoia. (Titelns Operation Kaos är CIA:s namn på den provokation gruppen utsattes för – men det blir här till en liten bihandling.)  Sweet hade ett bra uppslag. Men det visar sig att denna historia är lika tilltrasslad som ett garnnystan i klorna på ett gäng kattungar.

Sweet säger att han egentligen började skriva en annan bok, nämligen om desertörers syn på krig och moral under hela nittonhundratalet. Men under resans gång har han fascinerats av de olika levnadsöden han mött. Så uppehåller han sig mycket länge vid Michael Vale, en undanglidande gestalt som är ADC:s centralgestalt i Stockholm och tar emot de desertörer som kommer hit. Han är amerikan bosatt i Stockholm och påstår sig leva av att översätta facktexter om sovjetisk psykiatri och medicin, vilket väl ingen egentligen tror på. 

Vale, som Sweet själv till sist möter öga mot öga, för en sorts underjordisk existens i olika trotskistiska och maoistiska nätverk i sextio- och sjuttiotalets Europa, utan att man riktigt vet vem han arbetar för – annat än ”saken”. Han är en sorts sektledargestalt man tycker sig ha stött på i olika sammanhang och som alltid lyckas få ett besynnerligt stort inflytande över alldeles för många. Också Sweet fascineras av den nu åldrade Vale, så till den grad att hans bokprojekt knuffas ur kurs.

Vilket är synd. De första kapitlen tecknar bilden av ett sextiotals-Sverige som nog bleknat bort för de flesta – där medvetenheten om kriget långt borta skär in i mångas vardag, där Amnesty International ännu är en ny aktör och där Palme blir hatad genom att gå i samma protesttåg mot kriget som Nordvietnams ambassadör. Många kända namn passerar förbi, som Hans-Göran Franck, svensk Amnesty-ordförande, eller filmaren Lars Lambert, för att nu nämna några. 

Sweet tecknar också – vagt – bilden av opinionen mot kriget, där vi möter såväl pragmatiska idealister som manipulatörer, dubbelagenter och rena stollar. Det är utan tvekan de senare som Sweet finner mest intressanta. 

Många av de desertörer han följer från Japan via Stockholm och vidare hem till USA sugs upp av olika extrema rörelser, ofta på högerkanten – även superintriganten Michael Vale hamnar en tid hos den skruvade Lyndon LaRouche, antisemit, konspirationsteoretiker och grundare av ”Europeiska arbetarpartiet”. Sedda genom Sweets brittiska ironi-glasögon blir i princip alla han skriver om till just intressanta kufar – vare sig de jobbar för Amnesty, CIA eller någon ufo-sekt. Till sist är alla katter lika grå.

Sweet har lagt ned mycket forskarmöda och många flygmil på att spåra upp de Vietnamdesertörer som ännu är i livet. Men hans historia löser tyvärr upp sig som ett trasigt rep. Det som blir kvar av intresse är skildringen av förvirring och desinformation i Kalla krigets skugga, där rapporter om verkliga krigsförbrytelser mixas med propaganda och där det alltid finns en säkerhetstjänst redo att missbruka varenda rättfärdig reflex. 

Konspirationsteoretikerna är då som nu alltid redo att låta sig brukas som vapen i den psykologiska krigföringen – och kriget om informationen fördes lika intensivt som i dag, om än med trubbigare redskap. Men jag hade hellre läst den bok Sweet först tänkte skriva: den om moderna krig och moralen.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: