Bokrecension: Fascinerande om den ryska maffians historia

19 augusti 2019

Ryssland är på väg att bli en kriminell supermakt, lär Boris Jeltsin ha sagt på 1990-talet. Något tvetydigt – för menade han att landet i sig var kriminellt eller att dess brottslighet höll på att anta globala proportioner?

Kanske var han bara profetisk. Bortåt två decennier efter att Vladimir Putin kommit till makten törs man nog påstå att båda tolkningarna har fog för sig.

Med mord på utländsk mark, cyberintrång, överfallen på Georgien och Ukraina och annekteringen av Krim 2014 har dagens Kreml mer och mer kommit att uppfattas som ett skurkfäste i världen. En rad böcker – framför allt Karen Dawishas ”Putin’s Kleptocracy” – hävdar dessutom att de styrande numera främst ägnar sig åt att berika sig själva.

Ryssland ter sig som ett slags maffiastat med Putin som gudfader.

Och den sorgliga bilden blir knappast snyggare av den brittiske forskaren, rysslandskännaren och författaren Mark Galeottis nya bok ”Vory. Den ryska supermaffian”. Den handlar mer specifikt om landets egentliga, klassiska kriminalitet och följer dess förvandlingar från tsartiden till digitalåldern, men den utvecklar sig till en fascinerande historia om kamp och symbios mellan legal och illegal maktutövning och kastar ett snett ljus även över politiken. 

De ökänt råbarkade ryska gangstrar, ”vory”, som på tsartiden sett som en hederssak att aldrig samarbeta med myndigheterna kom att kasta om strategi totalt under stalintiden. Skälet var gulag. I lägren blandades kriminella med politiska fångar, och eftersom väktarna var för få överläts stora delar av den vardagliga makten åt brottslingarna, i en för båda parter fördelaktig kohandel.  

När gulag sedan upplöstes bestod metoden att muta, utpressa och samarbeta med makthavare i den statliga byråkratin. En alltmer sofistikerad korruption som skulle gå i arv efter kommunismens fall.

Under 1990-talets privatiseringsvåg bröt öppet roffarkrig ut på gatorna mellan affärsmän, gangstrar och biffiga livvakter, och Putin kom till makten delvis på sina högtidliga löften om att återställa lag och ordning. Han tog också snabbt itu med de kriminella, men på ungefär samma sätt som med de nya oligarkerna. Han avkrävde dem ett slags lojalitet: om de bara agerade diskret – och lät politikerna få del av kakan – så skulle de i stort sett få hållas; om inte skulle staten slå till med full kraft. 

Och våldet på gatorna avtog verkligen, men den organiserade brottsligheten blev också en halvt accepterad del även av landets nya ordning. Enligt Galeotti har den också tagits i praktiskt politiskt bruk, bland annat som dold vålds- och finansieringsresurs i fientligheterna mot Ukraina.

Men den har också visat sin egen makt, som när den genom mutor lyckades driva upp kostnaderna för OS-spelen i Sotji till sanslösa proportioner.

Trots ämnet är Galeottis bok inte alltid så spännande. Han kan mycket och skriver ledigt men redovisar hellre närsynt tröttsamma detaljer i olika lokala ligors organisationsmönster än berättar om vad de faktiskt haft för sig. Hans framställning lider också av en irriterande brist på siffror och hårda fakta som gör det svårt att få grepp om skumraskets egentliga utbredning.

Hur oroande Galeottis skildring än är så vill han ändå snarast tona ner den gängse bilden av ryska kriminella som ett alldeles särdeles mäktigt och skräckinjagande hot mot världsordningen. Visst odlar de gärna sitt skrämmande varumärke, och tentaklerna blir allt längre. Rysk maffia, skriver Galeotti, tvättar i dag pengar i Europa, säljer vapen i Afrika, smugglar kvinnor till Mellanöstern, genomför miljonbedrägerier mot amerikanska Medicare och köper fastigheter i Australien. 

Men dess speciella erfarenheter av statligt samarbete tycks också i viss mening ha civiliserat den. Öppet våld stör lätt affärerna. Det är betydligt lönsammare att erbjuda diverse globala konsulttjänster.

Önskas en specialist på penningtvätt? Förbjudna komponenter till ett vapensystem? Voryn har blivit den internationella kapitalismens fixare.

Om man träffar på en välformulerad, engelsktalande ryss som är vd för ett handelsbolag och bär en dyr kostym, sa förre CIA-chefen James Woolsey en gång, kan han antingen vara affärsman, spion eller gangster. Men inte så lite talar för att han är alltihop på en gång.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: