Bokstavligt talat med Denise Rudberg: ”Om språket inte passar mig avslutar jag omedelbart”

19 juli 2019

Läste du som barn?

Jag hade den stora förmånen att växa upp i ett hus där det på bottenvåningen fanns ett antikvariat. Antikvariat Enhörningen var en magisk plats, där jag ostört fick sitta och läsa, utan att betala så länge jag inte tog böckerna med mig. Jag kunde läsa två böcker per dag. Min största kärlek var Enid Blyton, vars författarskap länge var utskällt. Hon blev bland annat anklagad för att vara barnhatare, enbart baserat på att hon var en ensamstående tvåbarnsmor som var tvungen att arbeta mellan 9 till 17 och då låta barnen leka för sig själva. Hennes berättarteknik är fantastisk och hennes sätt att skildra barns äventyr och självständighet är oslagbart. Men kanske älskade jag henne allra mest för hennes förmåga att skriva passionerat om mat. Minns ni faster Fannys nybakta scones eller kokerskan Joannas inlagda tunga?

Vad är det mest intressanta du har lärt dig av en bok på sistone?

De senaste fem åren har jag ägnat mig åt gedigen research för min första historiska roman, som utspelar sig under andra världskriget. Det har blivit ett stort antal fackböcker och biografier, som har öppnat mina ögon för en massa fenomen och fakta jag aldrig tidigare hört talas om. Bland annat Henrik Berggrens första del i trilogin ”Landet utanför”, en fantastisk skildring av Sverige och var vi befann oss under krigsåren. En fackbok som är oerhört målande och som fick mig att se på Sverige ur ett helt annat perspektiv.

Vad berör dig mest i skönlitteraturen?

Starka karaktärer som håller oss i handen genom historien. Om min barndoms hjältar var Fem-gänget, med Julian, Dick, Anne och George (och givetvis hunden Tim), så tog sedan vuxenlitteraturen tidigt sitt grepp om mig med Stieg Trenters fotograf Harry Friberg, som ju hade en verklig förlaga i mästerfotografen KW Gullers. Andra starka karaktärer i skönlitteraturen är förstås Jane Eyre och Mr. Rochester (i Charlotte Brontës ”Jane Eyre”). Även huvudpersonerna i Gun-Britt Sundströms klassiker ”Maken” finns alltid levande i mig. Deras trasigheter känns slående moderna och engagerande. Andra saker som berör är de små formuleringarna. Jag använder mig till exempel nästan dagligen av ett citat från en roman av Barbara Voors, där hon beskriver sin motvilja mot vår traditionella syn på kärlek genom uttrycket ”romantik och rätta tillfällen”. Jag, som hatar alla hjärtans dag och stereotyp uppvaktning, älskar det uttrycket. Inte fan är det kärlek att komma med tre röda rosor på alla hjärtans dag, det är bara jävligt töntigt och fantasilöst. Gör det bara inte!

Vad har du för system i dina bokhyllor?

När vi byggde dessa bokhyllor skapade jag särskilda sektioner för mina favoritförfattare. Sedan följde speciella fack för snygga omslag som jag lät blicka framåt i stället för med ryggen utåt. Jag har också en hel hylla där jag sparat mina barnböcker, först med en förhoppning om att mina barn hungrigt skulle kasta sig över dem. Men det har givetvis aldrig hänt... Systemet har dock havererat med tiden, eftersom jag bara rycker ut mina favoriter när andan faller på för att sedan inte ställa tillbaka dem på rätt plats. Kanske tar jag ett krafttag mot detta någon regnig dag, kanske inte. 

Foto: Lotta Härdelin

Vem skulle du vilja skrev ditt livs historia?

Någon riktigt rolig jävel. Det kommer inte bli en alltigenom lycklig liten historia, så galghumor och ironi kommer att behövas. Kanske Fredrik Strage?

Vad läser du i sommar?

”Jane Eyre”, som varje sommar. ”Ensam i Berlin” av Hans Fallada, vars enorma verk jag alltid påbörjar men aldrig hinner avsluta. Har dock gett mig fasen på det i år. Jag ska också avsluta ”En gentleman i Moskva” av Amor Towles, en fin berättelse om åren efter ryska revolutionen. Inte helt olik Falladas verk om den tysta tyska motståndsrörelsen, om den lilla människans möjlighet att protestera mot den större makten. Vill också hinna med ”Den nazistiska utmaningen. Aspekter på andra världskriget” av Alf W. Johansson. Jag har haft förmånen att träffa Alf och hans hustru Ulla Brück som hjälpt till med faktagranskningen av min historiska roman. Därför är det inte mer än rätt att jag också läser in mig på hans verk. 

Vilken är den senaste riktigt, riktigt bra bok du läste?

Jag är väldigt förtjust i ”En gentleman i Moskva”, den har långsamhetens lov över sig och är ingen bok man slukar i ett svep. Men underfundigheten och uttrycken lever kvar efter att man lagt den ifrån sig. Sen blev jag också mycket förtjust i Tomas Bannerheds ”Lugnet”. En stark berättelse om en trasig mor och hennes son.

Vilka är klassikerna du inte har läst och som du är stressad över att du inte har läst?

Jag har läst några av de ryska klassikerna, men jag har ju så jäkla dåligt minne. Därför borde jag läsa om dem. Åh nej, nu kom jag på en riktigt pinsam – J.D. Salingers ”Räddaren i nöden”… När vi skulle läsa den i skolan skolkade jag mer eller mindre konstant och sen blev det aldrig av. När jag sedan försökt ge mig på den i vuxen ålder har jag avskytt början och aldrig tagit mig vidare. Den påminner mig också om den där komplicerade perioden i gymnasiet när jag inte fungerade så bra, en ren projicering. Kanske borde jag ge den en chans, trots min ovilja?

Kan du läsa när du själv arbetar på en bok? Vad läser du då?

Jag kan läsa skönlitterärt när jag skriver på egna böcker, men inte all sorts litteratur. Då måste det vara något som är radikalt motsatt till det jag själv arbetar med. Utländska författare fungerar bättre än svenska. Biografier och faktaböcker går också utmärkt. 

Finns det något i din bokhylla som du tror skulle förvåna andra?

Det skulle i så fall vara all min historiska litteratur, det verkar som om mitt historieintresse är något som överraskar många. Hur nu det är möjligt, men kanske är historia ett intresse som män har ockuperat.

Hur långt måste man läsa innan man ger upp om en bok?

Jag är hänsynslös. Om språket inte passar mig eller historien är förutsägbar eller kopierad så avslutar jag omedelbart. Livet är ALLDELES för kort för att läsa dåliga böcker. Möjligen läser jag slutet först innan jag slår ihop den, bara för att verkligen bekräfta hur usel den var.

Läs förra veckans intervju med Nina Wähä i DN Kulturs serie ”Bokstavligt talat”, eller seriestarten med Niklas Rådström.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: