Camilla Lundberg: Berwaldhallen klarar livesändningarna bäst

09 april 2020

Det börjar komma live-tecken från de stora kulturinstitutionerna i coronans tid. Först ut live på nätet var Berwaldhallen, som helt sonika satte sin inställda Beethovensymfoni på fötter och lät den kliva fram alldeles utan dirigent. Vilket fungerade utmärkt, ehuru utan publik i salongen.

Sakta växte insikten att det gick att göra konsertprogram utan influgna dirigenter. Att en orkester utan publik med framgång kunde understiga samlingsgränsen på 50 personer. Att det fanns lysande artister på hemmaplan; i Bromma till exempel dirigenten Alan Gilbert. Hovsångare som Peter Mattei, Malin Byström och Elin Rombo.

Kungliga Operan snodde strax ihop en hel Mahlersymfoni i sin guldfoajé. Jo, den populära fyran fick plats i en kammarversion för femton musiker. Och Brahms första symfoni spelades av färre än femtio radiosymfoniker – precis som på kompositörens tid. Finns det förresten något mer hugsvalande att framföra vid vår plågobädd – för att använda Hjalmar Gullbergs ord från andra världskriget – än ”Förklädd gud”? Eller uppiggande nostalgiskt med retroschlagers av märket Jules Sylvain, som i Operans livesända lunchkavalkad? 

Sent omsider har även Konserthuset och Filharmonikerna vaknat upp och debuterat live med ett lättsamt orkesterprogram: Dag Wiréns ”Serenad” med välkänd marsch, Stravinskys roliga ”Pulcinellasvit” och Mozarts ”Haffner”-symfoni. Tobias Ringborg, nyss hos Radiosymfonikerna, på den filharmoniska dirigentpulten.

Ett piggt framförande, men som videokonsert klart underkänd. Att ljud och bild ideligen dippade kan förstås bero på min mottagning, men inte den fula och okänsliga ljussättningen och bildproduktionen. Här finns mycket att göra!

För hittills är det bara Berwaldhallen som är situationen vuxen. Kungliga Operans digitala livesändningar, fullt se och hörvärda, försvinner dessvärre i ett nafs. Enligt uppgift räcker inte hemsidans kapacitet för längre hållbarhet. Konserthuset har massor med konserter i sitt digitala skafferi, många av mer dokumentärt än konstnärligt intresse. Efter påsk ska det bli så gott som dagliga sändningar. Förhoppningsvis med högre ambitionsnivå och plats för inkomstberövade frilansare.

Läs fler texter av Camilla Lundberg och fler av DN:s kulturkommentarer

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: