Filmer

Den som hört låten från 1972 minns den. Två röster på bred sydvästskånska, en bluestakt slagen på metallburk: ”In kommer Gösta, in kommer Gösta, in kommer Gösta, och hälsar, ja han hälsar, han hälsar, goda’, goda’, goda’”. Och så fortsätter den knapphändiga berättelsen.

Martin Rössel i Dom Dummaste hörde Philemon Arthur & The Dung när han var 12 år. Han blev djupt fascinerad. 

– Jag tyckte hela skivan var så oerhört bra och egensinnig – fruktansvärt bra texter och så otroligt kompromisslös musik. Ett urbota uttryck, sammanfattar han när vi ses i hans inspelningsstudio vid Vanadisvägen. 

PHAATD kom fram samtidigt som den svenska proggrörelsen, men deras bångstyrighet var knappast samtidskorrekt. Texterna var både absurdistiska och uppstudsiga, satiriska och socialt medvetna om vart annat. Musiken ett slags stenålderspunk.

Åtta år senare, 1980, spelade Dom Dummaste in en cover av duons låt ”Men va fanken”. De skickade den på kassett till Silence, skivbolaget som hade givit ut de gäckande artisternas skiva. Ett halvår senare landar plötsligt ett vykort i Rössels brevlåda – skickat från Danmark:

”Jag har lyssnat på bandet nästan, och några spyor blev det inte”, skriver Philemon Arthur. ”tvärtom ’Men va fanken’ lät precis som jag fantiserat att den skulle låta nuförtiden” berömmer han.

Sedan blir det tyst. Sexton år går. 1996 gör Dom Dummaste ännu en cover. Nu på uteliggarbetraktelsen ”Henning i sin presenning”, han som sover under öppen himmel i hamnen där det ”känns som om det var tjugo grader kallt / han har sin presenning om sig, men det är allt”.

Hemlighetsmakarna bakom PHAATD svarar åter igen med en uppskattande hälsning. Nu, fyrtiosju år efter att Martin Rössel hörde deras skeva musik för första gången, spelar de ihop. 

– Vi har smält samman våra band på inspelningen, säger han. För vår del har det handlat om att hitta kombinationen av sväng och det urbana med det här lantliga som de har i sina texter med referenser till farmor Anka och kossor, allt det agrara.

Rössel fick kontakt med de luriga skåningarna för två år sedan via en icke-spårningsbar mejladress. Efter att ha föreslagit en gemensam cover av duons låt ”Ingenting i din hjärna” damp ett bidrag plötsligt ner i hans inkorg. Filerna innehöll ny grovsång, dragspel och hjärtskärande munspel. Dom Dummaste bidrar i låten med nutida beats, reggaepiano, bas och loopar jämte falsett från bandets operasångare Lars Cleveman. 

Låten, som nu släpps som video, ingår på Dom Dummaste kommande album ”Demento”. Texten är från 1972, men skulle lika gärna kunna ha skrivits av en arg brittisk punkare 1976, ett ursinnigt amerikansk hardcoreband på 1980-talet – eller rappats i dag som Trumpkritik: 

”Du har mat i din mage / du har pengar på din bank / du har bensin i ditt vrålåk / och du har färg i din tv / men du har ingenting i din hjärna / nej, ingenting i din hjärna / du har stereoanläggning / du har vatten i din simpöl / du har sprit i dina ådror / och du har oxstek i skafferiet / men du har ingenting i din hjärna / nej, ingenting i din hjärna”, hojtar de båda banden ihop.

 Vet du vilka Philemon Arthur & The Dung är?

– Jag har faktiskt ingen aning. Men vi har säkert skickat tvåhundra mejl till varandra de senaste åren så jag kan genom slutledning av dessa avfärda alla de här namnen som det har spekulerats kring genom åren, svarar han.

– Jag kan säkert säga att de inte är en skapelse av till exempel Peps Persson, bröderna Mikael och Thomas Wiehe, Risken Finns eller Danielsson & Pekkanini. Och för att undvika att bli identifierade har de lagt ut villospår. För ett par decennier sedan lurade de – med hjälp av en falsk Stim-rapport – människor som försökte avslöja deras identitet.

Har du någon aning om vad de har sysslat med under alla dessa år som superhemlig indieduo?

– De har ju den här imagen av att vara skånska bonnläppar som sjunger om hästar och kossor, men jag har en indikation på att de har gott om pengar. Jag tror inte att någon av dem har behövt jobba för att försörja sig. 

PHAATD:s råa hemmainspelningar, lo-fi tjugo år innan världsartister som Beck gjorde begreppet hippt, skapades med gitarr, dragspel, kinesiskt leksakspiano och fiol med kastruller, kakburkar och element som slagverk. Innan deras lp gavs ut väckte de uppmärksamhet i P3:s ”Bandet går – programmet för dig med bandspelare” där två av deras låtar spelades. Andra gången de hördes i etern framträdde duon under ett annat namn. 

”Vi var med en gång till i radioprogrammet under namnet Hegbert Bruces Tavelramar. Då var det ”Jag mår så illa” och ”Om jag hade pjäxor”, förklarar Philemon Arthur för DN i ett av sina mejl.

Deras debutskiva tilldelades 1972 en Grammis i kategorin ”Årets grupproduktion”. Valet av vinnare resulterade dock i så stark ilska bland medtävlare och skivbolag att galan lades ner. Den återuppstod först 1987. Då hade intresset för de skånska särlingarna växt ytterligare. Magnus Uggla gav samma år ut en hip hop-influerad version av ”In kommer Gösta”. Philemon Arthur & The Dung släppte ny musik, på kassett. ”Skisser över 1914 års badmössor” var förpackad i en konservburk försedd med texten: ”Äkta Skånska Naturljud”. 

Sedan dess har bland annat en mejlintervju publicerats i Sydsvenskan, en dokumentärfilm spelats in, två samlingsskivor har givits ut liksom låten ”Hejsan Svejsan” som skapades av PHAATD ihop med folkmusikgruppen Hedningarna (också det samarbetet sköttes via skickade filer).

På DN:s fråga till Philemon Arthur om vad den avgörande poängen med att vara anonym är svarar han:

”Det är skivbolaget som tvunget vill ta åt sig äran”.

(I Sydsvenskans intervju 2002 blev svaret på samma fråga: ”Vi skåningar skryter inte i onödan”).

Hur har ni lyckats förbli anonyma genom åren?

”Vi har helt enkelt inte tänkt på att vi heter något annat än Fnöskebom”.

Mer sanningsenlig förefaller han vara när det gäller inspirationen bakom deras musik:

”Hyngwald Gegga spelades ofta. Likaså Out and About Orchestra. Howling Wolf och Muddy Waters. Lightning Hopkins. John Lee Hooker. Jimmy Reed. Elmore James. Troggs, Kinks, Cream, Yardbirds, Beatles, Jussi Björling. Count Five, Pete Brown and his Battered Ornaments, Family, International Harvester, Pretty Things, Small Faces, Jimi Hendrix, Mose Allison, Cornelis, Creation, Wilbert Harrison, Anita Lindblom, Frank Zappa, Sopwith Camel och 144 andra. Och Bo Diddley. Slim Harpo. Bröderna Marx”, svarar Philemon Arthur.

Dagen därpå mejlar han ett tillägg:

”Kanske kan vi lägga till en orkester som kallade sig The Rolling Stones, äfven Povel Ramel, Larry Finnegan (glöm icke influens från ’Dear One’), Thore Skogman, Sam the Sham and the Pharaohs, Shanes, M A Numminen, Devil’s Anvil och Joel Jansson får inte glömmas”.

Martin Rössel gillade från början deras hemlighetsmakeri. Det genuina ointresset för att synas var befriande.

– I dag med vår tids meningslösa, narcissistiska, kändiskultur som bara handlar om att man ska just synas så känns ju deras ställningstagande ännu mer radikalt och coolt. På det sättet är de fortfarande helt fantastiska – de vill verkligen inte att folk ska veta vilka de är, poängterar han.

– Det fina med deras inställning, och som genomsyrar allt de gör, är ju att det spelar absolut ingen roll vilka de är – de har ändå gjort vad de har gjort. Inget annat än deras musik är intressant. 

Ett sätt att undkomma uppmärksamhet är att förklä sig. Maskeringen och suddiga foton är en viktig omständighet i kulten kring PHAATD. Också Dom Dummaste har genom åren framträtt i allehanda förklädnader och under artistnamn som Lech-Lazlo Vanura, Truman Kaputt, Helga Lekamen och Bengt-Buddha Stekes. 

– Philemon Arthur & The Dung är maskerade för att dölja sin identitet, medan vi gillar att morpha och gå in i olika roller, säger Martin Rössell och påminner om hur ”otroligt grå” David Bowie var som scenartist innan han började experimentera med kläder och alias som Ziggy Stardust och The Thin White Duke.

Vad tror du är skälet till att de så bergfast undviker att bli avslöjade?

– Att de har gett sig den på att bli kultmusiker som bara några ytterst få förbundna vet namnet på. En annan förklaring kan vara att de faktisk är ganska blyga.

Och just detta triggar förstås viljan att få veta vilka de är – på nätsajten Flashback har det hittills skrivits över femhundra inlägg om deras identitet.

– Just sådan är effekten. Men precis som jag tyckte första gången när jag hörde deras musik så är det fruktansvärt bra att de har sett till att förbli okända.

Rättigheterna till ”Seinfeld” ägs i dag av Hulu, vars kontrakt går ut 2021. Enligt Variety betalar Hulu runt 160 miljoner dollar, motsvarande 1,5 miljarder kronor, årligen för att få sända serien.

”Seinfeld” sändes i NBC mellan 1989 och 1998. Det sista avsnittet sågs av 76 miljoner tittare i USA.

Häromdagen blev jag stoppad av en äldre herre när jag genade över Mariatorget. Han ville invända mot ett av svaren jag givit som domare i frågeprogrammet ”Kulturfrågan Kontrapunkt”.  

– Det vet väl varenda människa, att stycket skrevs 1792. Är ni helt obildad?

Personligen har jag egentligen aldrig varit överdrivet upptagen av bildning av det där slaget. Jag har retat mig på äldre tiders bildningsivrare som jobbade med en fast idé om vilka verk man borde tillägna sig under ett liv. I själva verket vore kulturen en bättre plats om det fanns färre måsten. Varje människa måste hitta sina egna måsten, det är ju det alltsammans går ut på.

Ändå är min uppfattning att SVT ska ägna sig mer åt just bildande kulturprogram som ger publiken kunskap. När folkbildningstanken föddes för över hundra år sedan syftade den till att göra kunskap och bildning tillgänglig för alla på ett demokratiskt och jämlikt sätt. En viktig uppgift, och förmodligen allt viktigare, också för public service i dag. 

Jag tänker på det när debatten rasar om pausandet av boktips i ”Go’kväll”. Är detta, som det har påståtts, ännu ett tecken på förfall och förflackning, att SVT än en gång ”glömmer sitt folkbildningsarv” för att citera Lisa Magnusson i DN? (11/9).

Som alltid, när det talas om kulturskymning på SVT, oftast yttrat av någon kultur- eller ledarskribent som svepande ondgör sig över förflackningen, får jag en stark lust att påpeka att SVT har fler kulturprogram än något annat public servicebolag i världen. Vad gäller litteraturen recenseras nyutkomna böcker regelbundet i dagliga ”Kulturnyheterna”. Vi har till och med ett specialprogram om nyutkommen litteratur, ”Babel”. Författare porträtteras i ”K Special” och diskussionen om litteratur förs regelbundet i ”Kulturveckan”. För att bara nämna några exempel.

Ändå vill jag ge bildningsivrarna rätt, inte minst i en tid då läsandet sjunker. Att svenska bokförläggare rasar över boktipsens försvinnande i ett upprop blir jag inte så bekymrad över. SVT:s uppgift är inte att sälja böcker. Men när ”Go’kvälls” ledsna tittare berättar om vad tipsen betytt för deras läsintresse finns det skäl att lyssna. 

Själv har jag fått kulturen gratis trots att jag växte upp i en mycket liten by i Norrland. Min pappa var författare. Två morgontidningar. Klassisk musik. Fler böcker än man kunde läsa.

Jag behövde bara följa med hem till mina klasskompisar för att förstå att det inte var det normala, och det är lätt att glömma bort hur hög tröskeln till kulturen kan vara om ingen i ens uppväxt har visat vägen. Det är därför det är så viktigt att SVT har kulturprogram av alla sorter. Både program för dem som redan är passionerat kulturintresserade och för dem som har allt kvar att upptäcka. Bor man i en liten by som min egen, långt från teatrar och operahus, ska man kunna lita på att SVT visar det allra bästa som kulturen har att erbjuda. 

Att ge publiken de nycklar de behöver för att på egen hand leta sig vidare, det är vår uppgift som public service. För att kulturen är viktig och vi vill sprida den till fler. Lästips från någon man litar på kan vara just en sådan nyckel. 

Läs mer: 

SVT nedvärderas ständigt de vuxna titlarna 

Varför krävdes en svekdebatt för att SVT skulle förstå sitt ansvar? 

Kritiken har varit tuff – men boktipsen kommer tillbaka

”Det är väldigt glädjande att se att intresset för Melodifestivalen 2020 är så stort. Antal inskickade bidrag ökar från förra året med 250 stycken”, skriver tävlingsproducent Karin Gunnarsson i ett mejl till TT.

Nu väntar juryprocessen där 28 bidrag i slutändan ska väljas ut. Namnen på bidragen, låtskrivarna samt förstås artisterna som kommer med i tävlingen presenteras senare i höst.

I ett pressmeddelande från SVT beskrivs serien som ”Big Lebowski möter Palme-utredningen” – en konspirationskomedi som kretsar kring en amerikan boende i Sverige. För att lösa sina egna ekonomiska problem ger han sig i kast med uppgiften att försöka lösa Palmemordet.

Skapare av serien är amerikanen Schiaffino Musarra, som också skrivit manus tillsammans med Santiago Gil och Patrik Eklund. Serien har premiär nästa år och i övriga roller syns bland andra Anki Larsson och Sandra Andreis.

– Ingen har vetat, men kände att det är dags att jag berättar för alla. Men jag är friskförklarad nu, helt enkelt för att de upptäckte det tidigt, säger han enligt The Mirror. 

Stewart uppmanar nu andra män att göra prostatakollar regelbundet just för att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede.

Rod Stewart slog igenom i grupperna The Jeff Beck Group och The Faces på 60-talet och har därefter haft en framgångsrik karriär som soloartist.

Beskedet innebär att det statliga stödet till kulturskolorna nästa år återställs till den nivå det hade tidigare.

– Kulturskolan är en verksamhet vi har i Sverige som vi ska vara riktigt stolta över. Jag är väldigt glad över att vi nu kan presentera att vi återinför det statliga bidraget, säger kulturminister Amanda Lind (MP) till TT.

– Jag har sett hur stor skillnad de här pengarna gör för många barn runt om i landet och jag tycker att det är viktigt att försvara barns rätt till kulturskola oavsett var man bor, eller har för nivå eller ambition.

Stödet infördes 2016, för att ge kulturskolorna möjlighet att bredda sitt utbud och nå nya grupper. När riksdagen fattade budgetbeslut 2019 var det dock Moderaternas och Kristdemokraternas budgetförslag som klubbades igenom – och där föreslogs det att stödet skulle tas bort.

Beslutet väckte skarp kritik och dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) vittnade om att hon under de fyra år hon suttit på posten ”aldrig mött så starka reaktioner på något politiskt beslut”.

I vårbudgeten återinförde regeringen 50 miljoner kronor till stödet, men kulturminister Amanda Lind (MP) var tydlig med att intentionen var att återställa hela anslaget i höstens budget.

– Den budget som Moderaterna och Kristdemokraterna drev igenom förra året innebar att man slaktade hela det statliga bidraget. Det regeringen gjorde i våras var att man lyckades återställa delen för hösten 2019. Tyvärr har det inneburit att fullt ut återställt bidrag blir det först 2020, konstaterar Amanda Lind.

I budgetpropositionen föreslås stödet gälla för åren 2020–2022.