Courtney Marie Andrews: ”Det finns ingen ände på vad ikonerna kan lära en”

27 september 2020

Hon ringer från riktnummerområdet 623, kan man tro. Men det är Courtney Marie Andrews mobil som förvillar. Hon befinner sig inte alls i Phoenix, Arizona – där hon växte upp med sin ensamstående mor och började spela gitarr som trettonåring – utan i Tennessee. Över 250 mil österut.

Hon låter glad. Det varma mottagandet av hennes sjunde skiva också i countrymusikens heliga hemort har uppenbarligen överraskat henne lite.

– Jag har blivit insläppt i Nashville nu. Men skivan är också mer intim och … stiliserad än de jag gjort tidigare. Dessutom mer rå. Jag tycker nog att mitt låtskrivande är attraktivare dessutom, tillägger hon.

– Men det är så jag arbetar, jag försöker att låta det som inspirerar mig mest för ögonblicket prägla mina album – vilket ofta resulterar i att skivorna är ganska olika sinsemellan.

Courtney Marie Andrews
Courtney Marie Andrews Foto: Alexa Viscius

Tjugonioåriga Courtney Marie Andrews betonar att hon är en självlärd musiker och låtskrivare, en som ”låter det som finns i hjärtat styra”.

Den här gången har hon inte minst styrts av melankoli. Bakom henne ligger numera en nio år lång relation som tog slut 2019. Hon sammanfattar skivan ”Old flowers” som ett enda långt brev till sitt ex.

– Delar av det här albumet är verkligen präglat av min separation, andra låtar handlar mer om vad som skett efter den. Om nya insikter och erfarenheter och vad som händer när man försöker skapa nya sammanhang, säger hon.

– Samtidigt är man osäker eftersom man varit i en relation med en annan människa under så lång tid och inte dejtat. Dessbättre ligger den där separationsfasen bakom mig nu.

Kritiker har redan dragit fram både Joni Mitchell och Bob Dylan som mått på Courtney Marie Andrews kvaliteter. Själv talar om hur hon den senaste tiden återvänt till låtskrivare som Björk och Warren Zevon.

Hon har heller inte oväntat lyssnat mycket på Emmylou Harris ”Wrecking ball”-skiva, ett album som satt djupa avtryck.

– Jag brukar dessutom läsa rätt mycket poesi. Under den här inspelningsperioden blev en del musik så överväldigande att lyssna på att det kändes bättre att läsa dikter av Mary Oliver och Barbara Ras. Mary Oliver är som min … polstjärna.

Courtney Marie Andrews
Courtney Marie Andrews Foto: Alexa Viscius

Dina texter på albumet lyfts av en väldigt sparsmakad instrumentering, ett rent uttryck.

– Vi försökte göra sådan musik. Att låta sångerna och min röst ta plats. Skapa en stämning och känsla, inte en massa ornamentering och gitarrsolon, säger hon och applåderar sin producent Andrew Sarlos insatser.

Sarlo är redan Grammisnominerad och omtalad för sin förmåga att ha skapat särskilt syrerika produktioner till artister som Bon Iver, Nick Hakim och Big Thief.

Vad har varit de mest avgörande inspirationskällorna för dig som musiker?

– Lucinda Williams, lätt. Och alla de där klassiska låtskrivarna som man alltid återvänder till, som Neil Young, Joni Mitchell, Dylan, Townes Van Zandt.

– Jag älskar att upptäcka nya låtar och letar efter sådana, men när det gäller mitt eget skrivande så graviterar jag ändå alltid tillbaka till ikonerna. Det finns faktiskt ingen ände på vad de kan lära en.

Courtney Marie Andrews första kärlek till musiken fann hon ändå i punkrocken. Förebilder som The Clash, Patti Smith och den råbarkade frontfiguren Brody Dalle i The Distillers gjorde ett bestående intryck på henne.

– Punken lärde mig redan i tonåren hur man kan förhålla sig till sitt skapande och att det är ens helt egna sfär. De där åren ledde mig till en massa indieartister och därefter till den klassiska singer/songwritergenren.

När hon gav ut countrydoftande ”Honest life” 2016 öppnades en bredare dörr till en ny publik, lyssnare som också bar breda Stetson- och Bullhide-hattar. Hon understryker att musiken hon gjorde då ändå inte var ren country.

Courtney Marie Andrews
Courtney Marie Andrews Foto: Sam Stenson

Tilltalet och inspelningarna var friare än så, säger hon.

– I min värld var det inget typiskt countryalbum, jag lyssnar faktiskt inte på sådana artister, men växte ju upp med den musiken i Arizona. Jag gillar i stället när Bob Dylan gör countrylåtar eller Neil Young.

Hon har inget emot den moderna, alternativa, countrymusiken som gärna lånar från andra genrer, men påpekar att den är långt ifrån vad den traditionella countryn en gång var.

– Jag fördömer verkligen ingen som lyssnar på den nya countryn (skratt), men den handlar ju om andra saker än de ursprungliga intentionerna i genren. De som faktiskt var just punkiga och sårbara. Loretta Lynn sjöng ju låtar om p-piller i en tid på sjuttiotalet när det inte alls ansågs acceptabelt.

Courtney Marie Andrews har nu levererat sju album sedan debuten ”Urban myths” (2008). Vad som händer framgent är hon osäker på.

Stora världsturnéer är inte aktuella under de fortsatta prövningarna som pandemin bjuder. Som artist vänder hon för närvarande tillbaka till musiken som hon gjorde allra först.

– Jag utforskar den världen igen. Som musiker är jag rätt rörlig och vet sällan vad som väntar härnäst. Men jag försöker vara så kreativ som möjligt och undviker att begränsa mig - vilket ju är en utmaning, medger hon.

– Men jag vill verkligen överraska mig själv och lyssnarna.

Skriv en kommentar

Courtney Marie Andrews: ”Det finns ingen ände på vad ikonerna kan lära en”

27 september 2020

Hon ringer från riktnummerområdet 623, kan man tro. Men det är Courtney Marie Andrews mobil som förvillar. Hon befinner sig inte alls i Phoenix, Arizona – där hon växte upp med sin ensamstående mor och började spela gitarr som trettonåring – utan i Tennessee. Över 250 mil österut.

Hon låter glad. Det varma mottagandet av hennes sjunde skiva också i countrymusikens heliga hemort har uppenbarligen överraskat henne lite.

– Jag har blivit insläppt i Nashville nu. Men skivan är också mer intim och … stiliserad än de jag gjort tidigare. Dessutom mer rå. Jag tycker nog att mitt låtskrivande är attraktivare dessutom, tillägger hon.

– Men det är så jag arbetar, jag försöker att låta det som inspirerar mig mest för ögonblicket prägla mina album – vilket ofta resulterar i att skivorna är ganska olika sinsemellan.

Courtney Marie Andrews
Courtney Marie Andrews Foto: Alexa Viscius

Tjugonioåriga Courtney Marie Andrews betonar att hon är en självlärd musiker och låtskrivare, en som ”låter det som finns i hjärtat styra”.

Den här gången har hon inte minst styrts av melankoli. Bakom henne ligger numera en nio år lång relation som tog slut 2019. Hon sammanfattar skivan ”Old flowers” som ett enda långt brev till sitt ex.

– Delar av det här albumet är verkligen präglat av min separation, andra låtar handlar mer om vad som skett efter den. Om nya insikter och erfarenheter och vad som händer när man försöker skapa nya sammanhang, säger hon.

– Samtidigt är man osäker eftersom man varit i en relation med en annan människa under så lång tid och inte dejtat. Dessbättre ligger den där separationsfasen bakom mig nu.

Kritiker har redan dragit fram både Joni Mitchell och Bob Dylan som mått på Courtney Marie Andrews kvaliteter. Själv talar om hur hon den senaste tiden återvänt till låtskrivare som Björk och Warren Zevon.

Hon har heller inte oväntat lyssnat mycket på Emmylou Harris ”Wrecking ball”-skiva, ett album som satt djupa avtryck.

– Jag brukar dessutom läsa rätt mycket poesi. Under den här inspelningsperioden blev en del musik så överväldigande att lyssna på att det kändes bättre att läsa dikter av Mary Oliver och Barbara Ras. Mary Oliver är som min … polstjärna.

Courtney Marie Andrews
Courtney Marie Andrews Foto: Alexa Viscius

Dina texter på albumet lyfts av en väldigt sparsmakad instrumentering, ett rent uttryck.

– Vi försökte göra sådan musik. Att låta sångerna och min röst ta plats. Skapa en stämning och känsla, inte en massa ornamentering och gitarrsolon, säger hon och applåderar sin producent Andrew Sarlos insatser.

Sarlo är redan Grammisnominerad och omtalad för sin förmåga att ha skapat särskilt syrerika produktioner till artister som Bon Iver, Nick Hakim och Big Thief.

Vad har varit de mest avgörande inspirationskällorna för dig som musiker?

– Lucinda Williams, lätt. Och alla de där klassiska låtskrivarna som man alltid återvänder till, som Neil Young, Joni Mitchell, Dylan, Townes Van Zandt.

– Jag älskar att upptäcka nya låtar och letar efter sådana, men när det gäller mitt eget skrivande så graviterar jag ändå alltid tillbaka till ikonerna. Det finns faktiskt ingen ände på vad de kan lära en.

Courtney Marie Andrews första kärlek till musiken fann hon ändå i punkrocken. Förebilder som The Clash, Patti Smith och den råbarkade frontfiguren Brody Dalle i The Distillers gjorde ett bestående intryck på henne.

– Punken lärde mig redan i tonåren hur man kan förhålla sig till sitt skapande och att det är ens helt egna sfär. De där åren ledde mig till en massa indieartister och därefter till den klassiska singer/songwritergenren.

När hon gav ut countrydoftande ”Honest life” 2016 öppnades en bredare dörr till en ny publik, lyssnare som också bar breda Stetson- och Bullhide-hattar. Hon understryker att musiken hon gjorde då ändå inte var ren country.

Courtney Marie Andrews
Courtney Marie Andrews Foto: Sam Stenson

Tilltalet och inspelningarna var friare än så, säger hon.

– I min värld var det inget typiskt countryalbum, jag lyssnar faktiskt inte på sådana artister, men växte ju upp med den musiken i Arizona. Jag gillar i stället när Bob Dylan gör countrylåtar eller Neil Young.

Hon har inget emot den moderna, alternativa, countrymusiken som gärna lånar från andra genrer, men påpekar att den är långt ifrån vad den traditionella countryn en gång var.

– Jag fördömer verkligen ingen som lyssnar på den nya countryn (skratt), men den handlar ju om andra saker än de ursprungliga intentionerna i genren. De som faktiskt var just punkiga och sårbara. Loretta Lynn sjöng ju låtar om p-piller i en tid på sjuttiotalet när det inte alls ansågs acceptabelt.

Courtney Marie Andrews har nu levererat sju album sedan debuten ”Urban myths” (2008). Vad som händer framgent är hon osäker på.

Stora världsturnéer är inte aktuella under de fortsatta prövningarna som pandemin bjuder. Som artist vänder hon för närvarande tillbaka till musiken som hon gjorde allra först.

– Jag utforskar den världen igen. Som musiker är jag rätt rörlig och vet sällan vad som väntar härnäst. Men jag försöker vara så kreativ som möjligt och undviker att begränsa mig - vilket ju är en utmaning, medger hon.

– Men jag vill verkligen överraska mig själv och lyssnarna.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: