Daniel Lozakovitj pulveriserar motståndet med sin violin

01 oktober 2020

”Den utstrålar en outsäglig renhet. Den är fullständigt klar, och ändå ofattbart djup.” säger den svenskfödde och blott 19-årige Daniel Lozakovitj om Beethovens violinkonsert i sin kommentar. Ett bidrag till 250-årsfirandet som lyfter fram verkets polariteter mellan tyngd och lätthet. Som i den första satsen där ödets orubbliga pukslag står mot drömmarnas och den fria viljans stigande rörelser i violinen. En motsättning som Lozakovitj, i en närmast gravitetisk strid med orkestern, går segrande ur med ett spel som pulveriserar sitt mörktonade motstånd till de allra skönaste ljuspartiklar. Sällan har detta verk så fortsatt att sjunga inom mig efter att ha hört det. Förmodligen för att även det kroppsliga är så intensivt närvarande.

Bästa spår: Allegro ma non troppo

Läs mer om musik och fler texter av Martin Nyström

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: