De är nominerade till Augustpriset 2019

21 oktober 2019

När årets Augustnominerade författare ställde sig på Södra teaterns scen för den traditionella gruppbilden var det tydligt att ett kön dominerar. 15 av 21 författare - mer än 70 procent - till årets 18 nominerade titlar är skrivna av kvinnor.

Bild 1 av 9 Årets Augustnominerade författare.

Foto: Kevin Chang

Bild 2 av 9 Nina Wähä.

Foto: Kevin Chang

Bild 3 av 9 Marit Kapla.

Foto: Kevin Chang

Bild 4 av 9 Sara Lundberg och Sara Stridsberg.

Foto: Kevin Chang

Bild 5 av 9 Sara Olausson.

Foto: Kevin Chang

Bild 6 av 9 Ingrid Carlberg.

Foto: Kevin Chang

Bild 7 av 9 Anna-Karin Palm.

Foto: Kevin Chang

Bild 8 av 9 Steve Sem-Sandberg.

Foto: Kevin Chang

Bild 9 av 9 Daniel Gustafsson.

Foto: Kevin Chang

Anna-Karin Palm är nominerad för en fackbok om den första kvinnliga författaren att väljas in i Svenska Akademien och den första svensken att få Nobelpriset i litteratur.

– Selma Lagerlöf är en så rasande bra författare, med ett fortfarande levande författarskap. Hon har mycket att säga oss i dag, om hur vi alla är förbundna med varandra och världen vi lever i, med naturen och med de döda, säger Anna-Karin Palm.

Marit Kapla och Nina Wähä skildrar i sina respektive romaner ”Osebol” och ”Testamente” glesbefolkade världar, med livsberättelser som sällan bryter igenom storstädernas mediebrus. Med ”Osebol” har Marit Kapla lyckats så bra med att ge röst åt sin tidigare hemby i norra Värmland att turister börjat besöka byn.

– I somras kom det besökande till Osebol bara för att de ville träffa folk i boken. I byn skämtade man om att de kanske får ordna någon rastplats på orten, eftersom det inte längre finns någon butik eller något kafé, säger Marit Kapla.

Nina Wähäs roman ”Testamente” utspelar sig i finska Tornedalen. Hon är själv född och uppvuxen i Stockholm, men har tillbringat många sommarlov hos släkten därifrån. 

– Jag ville skriva om människor som jag upplever som osynliga i samtidslitteraturen. I det här specifika fallet handlar det om en familj i början på 1980-talet. De är tolv syskon och två föräldrar i en ganska dysfunktionell familj, säger Nina Wähä.

Den utrotningshotade ålen och det sårbara honungsbiet representeras med varsin bok i fackboksklassen: ”Bin och människor” av Lotte Möller respektive Patrik Svenssons redan internationella succé ”Ålevangeliet”.

Bland de nominerade finns två DN-medarbetare. Med ”Nobel” ville Ingrid Carlberg skriva en bred berättelse som levandegör mannen bakom Nobelprisen.

– Det som gav mig en extra tändning är det vetenskapsförakt som har svept över världen de senaste åren. Vad var det som drev en svensk ingenjör att donera merparten av sin förmögenhet till vetenskap, fredsarbete och litteratur? Då handlar man i den här underbara vetenskapsyran i slutet av 1800-talet, säger Ingrid Carlberg.

Även Steve Sem-Sandberg ser samtidskopplingar i sin bok ”W”, som handlar fallet Woyzeck i början av 1800-talet. Den sanna historien om den fattige soldat som mördar sin älskade har inspirerat dramatiker, författare och musiker i snart 200 år. I Steve Sem-Sandbergs version av kristidsdramat handlar det om svartsjuka och posttraumatisk stress i ett krigshärjat Europa:

– Om man läser den här boken som en berättelse om ett soldatöde under 1800-talets början, med de våldsamma krig som då pågick, är det nästan omöjligt att låta bli att tänka på det Europa där vi befinner oss i dag, med sina flyktingströmmar och återvändande IS-krigare från Syrien, säger Steve Sem-Sandberg.

Också barn- och ungdomskategorin har böcker som inte väjer för svåra frågor. Sara Stridsberg och Sara Lundbergs berättelse ”Dyksommar” handlar om psykisk ohälsa och en förälder som inte längre vill leva.

– Barn lever också svåra liv. Man kan inte leva i världens svårigheter och sedan bara läsa litteratur där allting är härligt och där alla alltid vill leva, säger Sara Stridsberg.  

Sara Olaussons ”Jordgubbsbarnen” handlar trots ett glatt tilltal om en familj som lever på fattigdomsgränsen och där föräldrarna måste lämna barnen för att åka till Sverige och plocka jordgubbar.

– Det kanske låter allvarligt med en bok om tiggeri, men det är ganska kul. Till exempel finns det hästkycklingar och cowboykycklingar. Och så har jag skrivit så att barn som läser boken ska känna att de gärna skulle vilja bli kompis med de två barnen, säger Sara Olausson.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: