Deradoorians nya album är hårt, mörkt – och tomt

22 september 2020

Angel Deradoorians debutalbum som soloartist, fina ”The expanding flower planet”, tog avstamp i det sound hon skapat med Dirty Projectors men var friare, färgrikare och flummigare. Efter ep:n ”Eternal resources” som utforskade en mer ambient stil kommer nu hennes andra fullängdare, som går i ännu en ny riktning: rakare, hårdare, mörkare, mer monoton musik, inspirerad av krautrock. Det är uppfriskande med elektronikfri indie, men skivan bär på en tomhet. Deradoorian är inte Alice Coltrane, hon vill flyga upp i andlighetens konst men har inte tillräckligt stora vingar för att lyfta från marken. Det som återstår är en psykedelisk målning med svart som enda färg. ”Find the sun” låter som en dröm om att ta en snedtripp på Woodstock, bli av med alla sina vänner och känna ångesten komma krypande.

Bästa spår: ”It was me”

Läs mer om musik och fler texter av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: