DN:s kritiker väljer fem favoriter vecka 37

15 september 2019

Foto: It-lit

Bok. Jack Hildén ”Laddet”

It-lit

Jag skrek rakt ut – jag vet att det är något man bara säger, att man skrek rakt ut, men jag gjorde faktiskt det – när jag läste de första raderna i Jack Hildéns ”Laddet”: ”DEN FÖRSTA LINAN SKA KÄNNAS SOM ATT BLI SLAGEN I KÄKEN MED ETT JÄRNRÖR/OM DET ÄR BRA/MEN JAG HAR EGENTLIGEN ALDRIG FATTAT DET DÄR MED BRA OCH DÅLIGT”. Det är en diktsamling som kort och gott handlar om berättarjagets glupska förhållande till kokain, skriven i versaler, utan andningspauser, som i ett enda rus. Man läser den febrigt och när den är slut, alltför tidigt, vill man omedelbart ha mer.

Greta Thurfjell

Foto: Hans Gedda/Link Image

Utställning ”1989 – kultur och politik”

Nationalmuseum, Stockholm

1989 var ett dramatiskt år i hela världen; Berlinmuren föll, den sydafrikanska apartheidregimen kollapsade, studentdemonstrationerna på Himmelska fridens torg i Peking ändade i en massaker. Hur denna omvälvande tid påverkade den visuella kulturen försöker Nationalmuseum ringa in med sin stora höstutställning. För många med mig innebär det en kombination av nostalgiska återseenden och uppskakande tidsresor. Starka, dokumentära foton dominerar urvalet men här finns också en rad ikoniska konstverk och designföremål – tillkomna i en brytningstid mellan utsvävande postmodernism och nyenkla strömningar.

Birgitta Rubin

Bok. Monika Fagerholm ”Vem dödade bambi?”

Albert Bonniers förlag

Efter sju år är Monika Fagerholm tillbaka med en ny roman. ”Vem dödade bambi?” kretsar runt en gruppvåldtäkt i en välbärgad villastad utanför Helsingfors. Fyra tonårskillar binder under en vinternatt en 16-årig tjej och våldtar och misshandlar henne i över åtta timmar. Fagerholm visar hur övergreppet påverkar invånarna på olika sätt. Vissa vill absolut inte kännas vid att något sådant alls hänt i deras stilfulla miljö. Andra, som Gusten som är en av förövarna, vill tvärtom ta på sig skulden. Men ingen, inte ens offret, den 17-åriga Sascha, vill riktigt låta honom göra det. Suggestiv romankonst.

Åsa Beckman  

Tv. ”Line of duty”, säsong 5

SVT Play

BBC-serien ”Line of dutys” femte säsong slutade i veckan, men den lär ändå vara bäst just nu rätt länge till på SVT Play, trots inte helt trovärdiga svängar mot slutet. Ni som missat den har fördelen att kunna se allt i ett svep. Bara att gratulera – för alla som har följt polisutredarna Steve Arnott och Kate Fleming på AC-12 vet att de är beroendeframkallande. Tyvärr är de väl nedtonade denna säsong, och jag saknar de där privata pauserna på puben. Deras chef Ted Hastings spelas lika suveränt som vanligt av Adrian Dunbar. Räkna med att han får det extra hett om öronen i de laddade förhören.

Jan Eklund 

”And then we danced” Foto: Anka Gujabidze

Film. ”And then we danced”

Stenhård konkurrens och svindlande förälskelser står i fokus för Levan Akins dansant homoerotiska passionsdrama som utspelar sig ett måleriskt slitet Tbilisi. I ”And then we danced” drömmer den unge dansaren Merab (spelad av den karismatiska naturbegåvningen Levan Gelbakhiani) om att få ihop både karriär och kärlek. Den traditionella georgiska dansscenen blir en arena för uppgörelser med homofobi, auktoritära ledarskap och nedärvda fattigdomsfällor. Sveriges första Oscarsbidrag, där alla pratat georgiska (!) Politik och estetik i skön förening.

Helena Lindblad

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: