Filmrecension: Hjärtevärmare om oväntad vänskap i ”Yao”

16 maj 2019

Senegal har en stolt filmhistoria att försvara, med Sembène Ousmane i spetsen. Banden till Frankrike har alltid varit starka.

Som här, i berättelsen om den oväntade vänskapen mellan trettonårige Yao och den till Frankrike längesen utvandrade skådespelaren och författaren Seydou Tall. I Omar Sys imposanta gestalt kommer Tall på uppmärksammat gästspel till huvudstaden Dakar i sitt födelseland. Bland alla som vill sola sig i selfie-glansen från berömdheten finns också Yao, men med ett helt annat ärende. Han vill bara att Tall ska signera sina memoarer, som han lärt sig utantill och nyss räddat från en hungrig get i den lilla nordliga hemstaden Kanel.

Yao – med lätthet och självklarhet spelad av unge Lionel Louis Basse – väcker den utvandrade Talls känslor av rotlöshet till liv.  Han har aldrig velat återvända till Senegal. Den motvillige Tall bevekas successivt av den praktiske, artige och beläste Yao att skjutsa honom hem till Kanel. 

Lionel Louis Basse och Omar Sy i ”Yao”. Foto: Njutafilms

Det blir en roadmovie längs dammiga, heta vägar i ett kargt landskap fyllt av oväntade möten. Under resans gång ställer Yao en rad klarsynta frågor och undervisar om vad man gör och inte gör, inte minst får Tall veta att man aldrig ska tacka nej om någon bjuder på en måltid.

På vägen får vi veta mycket om Tall själv, men också en del om Senegals spräckliga språkkarta, motsättningarna mellan stad och land, mellan gammal folktro och muslimsk offensiv.

Det blir stundtals väl tillrättalagt och vykortsmässigt, lika sött som Yaos favoritdryck ananasläsk. Men också, återigen tack vare Yaos lilla oförvägna gestalt, en sevärd historia om gränslösa sammanhang och samband.

Se mer om barn på väg: ”Paper moon” (1973), ”Med Alice på halsen” (1974) och ”Barntjuven” (1992).

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: