Fredrik Strage: Jag har svårt att skratta åt knäppgökarna som lurades att bli terrorister

01 november 2019

Moses Al Shabazz är profet. Gud talade till honom genom en anka. Han leder församlingen Star of Six i Miamis fattiga kvarter. De livnär sig på rester från snabbmatskedjan Wendys och tillber Jesus, Muhammed, konung Melkisedek i Gamla testamentet, slavupprorsledaren François Toussaint l'Ouverture och Black Santa – den svarta jultomten. En dag ska revolutionen komma. De vita djävlarna ska störtas. Black Santa ska krascha sin släde rakt in i Vita huset.

Men Gud har genom ankan förbjudit skjutvapen så Moses tackar nej när al-Qaida erbjuder honom AK-47:or. I själva verket jobbar al-Qaida-representanten för FBI som försöker locka Moses och hans anhängare till att bli terrorister som de kan sätta dit. De har svårt att övertyga profeten om att han behöver fler vapen än kung-fu och ett signalhorn som lockar till sig dinosaurier. 

”De utrotades av européerna men CIA sparade några stycken”, förklarar Moses som, trots att hans fru tjatar, vägrar ta sina antipsykotiska mediciner. Han går inte heller med på att Bin Laden någonsin existerat: ”Han var bara ett påhitt av europeisk paranoia.”

Handlingen i ”The day shall come”, som just haft brittisk premiär, är så snurrig att det verkar orimligt att den baserats på ”hundra sanna historier” som det står i förtexterna. Enligt regissören Chris Morris rör det sig snarare om 300 fall där FBI-avlönade informanter kontaktat, inspirerat, övertalat, finansierat och slutligen gripit knäppgökar som visserligen hatar den amerikanska staten, men utan myndigheternas inblandning antagligen inte hade blivit terrorister.

När den katolsk-muslimska black power-kyrkan Universal Divine Saviors (som inspirerade sekten i filmen) dömdes till fängelse sa åklagaren att terroristerna från Miami planerat ”ett fullskaligt krig med marktrupper”. Sektens sju medlemmar skulle rida på hästar till Chicago, välta en skyskrapa ner i Lake Michigan och skapa en tsunami som dränkte stan. Egentligen ville Universal Divine Saviors bara genomföra en manifestation mot fattigdom, men FBI-informanterna fick dem att sikta högre (eller hur man nu ska beskriva den hjärndöda planen).

Sedan 11 september-attackerna har brottsprovokation varit ett viktigt redskap för FBI i jakten på terrorister. Kritiker menar att metoden blir rättsligt osäker när den riktas mot problemområden där kandidaterna ofta är fattiga och förvirrade. En majoritet av de åtalade är också mörkhyade muslimer. (Vita högerextrema terrorister prioriteras inte av polisen.) 

”FBI ägnade 18 månader åt att hetsa en schizofren Bostonbo till att komma på en löjlig plan att skicka modellflygplan med sprängmedel till Washington”, sa nyligen Chris Morris. ”Samtidigt sa de att bröderna Tsarnaev (Bostonbombarna) var ofarliga. Det är lättare att få den tokiga killen att göra något dåraktigt så att man sedan kan säga att man räddade stan.”

Chris Morris är känd för de brittiska tv-satirerna ”The day today”, ”Brasseye” och ”Nathan Barley”. 2010 kom långfilmsdebuten ”Four lions”, en komedi om klantiga självmordsbombare. Både den och ”The day shall come” påminner om Stanley Kubricks atombombskomedi ”Dr Strangelove” där dumhet och rädsla leder till en katastrof. 

Historien om den psyksjuka profeten som luras av den korrupta polisen blir dessvärre mer tragisk än komisk. Mot slutet är det omöjligt att inte be en stilla bön till Black Santa eller dinosaurierna så att de ska rädda Moses. Chris Morris har sagt att komedi för honom bara är ett redskap för att uppnå förändring. På så vis är det en lyckad film. Jag skrattar inte särskilt mycket men förnyar mitt medlemskap i Amnesty.

Läs fler krönikor av Fredrik Strage till exempel hur ordet ”digitalsering” alltmer börjar låta som en sjukdom. 

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: