Gapigt, charmigt och slängigt album med ShitKid

28 september 2020

I ShitKids musik finns en tydlig motsättning mellan plan och slutresultat. Åsa Söderqvist, nu solo igen efter en tids samarbete med Lina Molarin Ericsson från Matriarkatet, betar närmast systematiskt och noggrant av olika genrer, tidsepoker och ljudideal. Tonårspop, 90-talistisk alternativrock, 80-talistisk synth har utforskats på sistone. Samtidigt låter allt i slutändan lik förbannat precis lika gapigt charmigt och lite slängigt som alltid. Och väldigt mycket ShitKid (eller The Breeders om man vill vara sån). ”20/20” präglas av en rastlös och klacksparkig experimentlusta som tar ShitKid från The Pixies-gitarrer till synthpop, techno och influenser från 80-talstryckare med en attitydstinn lätthet. De träffar kanske inte alltid helt rätt – men det är heller aldrig någonsin tråkigt.

Bästa låt: ”Dying to”

Läs mer om musik och fler texter av Mattias Dahlström

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: