Greta Thurfjell: När Joakim Lundell sommarpratar önskar jag att slutet var nära

12 juli 2019

Årets sommarpratare står, på pressbilderna, alla uppställda mot en glasvägg mot vilken det ösregnar. Det ser illavarslande ut, dystert, som om det ska dyka upp något rysligt mellan träden bakom glaset. Som om slutet närmar sig.

När jag lyssnar på Joakim Lundells sommarprat önskar jag att slutet närmade sig. 

Slutet för ”Sommar i P1”, alltså. Jag vet inte vad som är värst, sommarpratarna och deras tomma fraser eller Sommarpratsrecensenterna och deras – vårt – trötta gnäll om deras tomma fraser. Varje gång jag hör den inledande signaturmelodin vaknar hoppet i mig – kanske den här gången? – och varje gång den spelas igen, i slutet, har det släckts för länge sen.

Läs mer: Jocke & Jonna om den svåra konsten att sluta vara barn

Joakim Lundell – Youtubekändis och dokusåpadeltagare som tidigare gått under namnet Jockiboi – inleder med att 1,7 miljoner människor ”bara i Sverige” följer honom i sociala medier. Han talar om skillnaderna mellan olika sorters adhd-medicin. Han berättar att det var som ”guds gåva” när han rökte på för första gången, men om hur det slutade med att han bara ville sitta i soffan och titta på ”How I met your mother”. Han ger sig in i skolpolitiken (”det finns inget utrymme för individer, bara för en grupp”). Han – surprise, surprise – säger att han inte vill vara en förebild.

Men Joakim Lundell är egentligen inte värre än någon annan. Då och då säger han något som får också det kallaste av hjärtan – mitt – att värka till, som när han pratar om hur han under tiden som den gränslösa Jockiboi fantiserade om att livesända sitt eget självmord.

Och när han berättar om bloggföljetongen ”Dagens runk”, där han bland annat lanserade ”Ugglerunken”, är det svårt att inte skratta. 

Greta Thurfjell: Isabella Löwengrip behandlar ”Sommar i P1” som en anställningsintervju 

Det är bara det att allt dränks i detta ständiga behov av att släta över, slås till marken men resa sig igen, berätta en historia med ett lyckligt slut. Det är närmast omöjligt att tänka sig en annan sorts sommarprat, och det är det i sig som är problemet.

Läs kommentarer till fler av årets Sommarprogram, till exempel om hur Carina Bergfeldts program var.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: