Gwenifer Raymond manar fram ett gotiskt mörker

17 januari 2021

På omslaget till sitt andra album står gitarristen Gwenifer Raymond barfota i svart klänning och rikligt med kajal runt ögonen. Hon skulle kunna vara syskonbarn till Magica De Hex. Bredvid henne ett bord med bland annat en trave dammiga stenkakor, en kandelaber täckt av spindelväv och en gigantisk bröllopstårta med vilt stirrande dockor.

Fotot ger en aning om det gotiska mörker som döljer sig på ”Strange lights over Garth Mountain”.

Gwenifer Raymond från Wales ägnar sig åt att förvalta och utveckla den speciella musik som döpts till American primitive. Det är egensinnig och trolsk musik för akustisk sologitarr och vars rötter går djupt ner i gammal deltablues och annan amerikansk folkmusik. Genren skapades av den excentriske John Fahey på 1950-talet.

Den 35-åriga dataspelsprogrammeraren Raymond är den just nu förmodligen främsta arvtagaren. På uppföljaren till hennes hyllade debut är kompositionerna djärvare och mer komplexa. ”Gwaed am gwaed” får mig att tänka på Nirvana. I den frenetiska, duellsnabba ”Hell for certain” märks det att hon började som punkmusiker. Mest stämningsskapande är den ödsliga ”Worn out blues”. Med sin både ruffiga och raffinerade fingerpickin’-teknik spelar Gwenifer Raymond fram bilder av knotiga ekar och kråkor som flaxar mot en hotfull himmel.

Bästa spår: ”Worn out blues”, ”Hell for certain”

Läs mer om musik och fler texter av Magnus Säll

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: