Hoven Droven är mer samspelta än någonsin

21 september 2021

Trummor i svensk folkmusik förbjöds år 1684. Skälet var förstås tidstypisk vidskeplighet, men rent musikaliskt skulle det visa sig vara ett bra påbud. De påföljande trehundra åren förfinades en traditionsmusik som svängde trots, eller kanske tack vare, avsaknaden av markerad puls.

Sen kom det en folkrockvåg och 1989 bildades bandet Hoven Droven på Birka folkhögskola i Jämtland. Och trettio år och sju album senare är det kanske inte längre relevant att fråga sig vad en rockinstrumentering av folkmusiken egentligen tillför, för Hoven Droven är ju på många sätt vid det här laget i sin egen genre.

De driver på, får ihop rock, jazz, något slags disco och jämtländsk spelmansmusik som inga andra. På nya ”Trad” är de till och med mer samspelta än någonsin. Däremot kanske inte särskilt dynamiska.

Det låter rått och effektivt men en aning tjatigt när de kollektivriffar i tretakt men desto mer intressant när de anstränger sig med arrangemangen, luftar upp det hela lite och skapar utrymme för Kjell-Erik Erikssons fiol och Jens Coméns saxofoner. Då är jag till och med benägen att förlåta dem för brottet mot 1684 års lag.

Bästa spår: Jensine

Läs mer om musik och fler texter av Po Tidholm

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: