I Niklas Sivelövs pianospel blir Bach ruskigt dansant

27 maj 2022

I den inledande toccatan i Bachs Partita i e-moll väcks en passionerad förväntan. Tonarten var länge förknippad med rastlös längtan och hopp, ända fram till Beethovens pianosonat nr 27. I Bachs följande knixiga allemande släpps den känslan lös och stramas åt om vartannat. Bara för att, i den tredje satsens corrente, ges helt fria tyglar.

I denna makalösa musik är det som att Niklas Sivelöv firar att han nu är den förste svensk som spelat in samtliga klaververk av Bach. Och han gör det med ett ruskigt musicerande, med ett ryck som får det att svänga och kränga i alla riktningar samtidigt som den intrikata tretakten i satsen blir alltmer fysiskt dansant. Det är en urladdning som bereder väg för stillaståendet i den smärtsamt vackra sarabanden, vilken följs av en bourrée och en gigue där de rytmiska mönstren återställer det hoppfulla driv som råder i Partitans inledning.

De fyra Partitorna, komponerade mellan 1726 och 1731, som Sivelöv bjuder på här tillhör det bästa som Bach skrev. Men även de båda volymernas fyra Engelska sviter, från åren före 1720 i Weimar eller Köthen, är lysande lyssning. Det är en charmig musik, stundtals lättsinnigt drömsk och inspirerad av det bästa från Italien och Frankrike. Men tillägnad en engelsk musiker på besök - därav titeln.

Bästa spår: ”Partita no.6” (vol 2), ”English suite no.6” (vol 3)

Läs mer om musik och fler av veckans skivrecensioner

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: