Iiris Viljanen: Jag är två olika personer i Finland och här

22 november 2020

Viljanens tredje album anlände i maj i år till applåder. Om man ”litar tillräckligt på sin egen perception” kan man, som Viljanen, både skapa storvulna pophymner eller oborstade pianoballader kring vilka ämnen som helst, skrev DN:s recensent Alexandra Sundqvist.

Också nya skivan ”En finsk jul” rymmer den melankoli, och de karga, oväntade ordvändningar som präglar Iiris Viljanens uttryck, Men också en stark längtan efter samhörighet, vänner. En vardag utan covid-19-smittans mörka moln.

I singelsången ”Brevväxlingar” sjunger hon om när hon får träffa sin familj härnäst: ”Kommer du till våren / kommer du då hem, tillbaka till landet där du blev till för länge sen / gå av vid tågstationen, där väntar pappa än / och björkarna i vinden, som du så väl känner igen”.

– Den låten är känslosam på något sätt – och ocensurerad, men tankarna i den om livets gång kanske några kan känna igen sig i i dag. Tiden går framåt, men man kan inte hälsa på sin familj, sammanfattar hon när vi ses på ett väldigt blåsigt Djurgården.

– Det känns redan nästan som att min familj inte finns – som det ju kommer att bli för oss alla i framtiden. Men den där känslan av förlust får man bearbeta nu, säger hon.

Sedan pandemin bröt ut har Iiris Viljanen nästan oavbrutet suttit hemma. Hon lämnade Finland för Stockholm redan i tonåren och hyser inga planer på att flytta tillbaka, men har saknat hemlandet särskilt under detta märkliga 2020.

Hon längtar efter det kärva landskapet runt hennes barndomshem, den finländska mentaliteten – språket – och framför allt efter sin stora familj.

– Jag sjunger ju om min pappa som väntar på tågstationen när jag kommer, men han kommer ju inte alltid vänta där i framtiden. Tiden går och man kan inte göra det man vill längre.

– Jag skrev den låten i somras när jag var ganska ledsen över att jag inte kunde åka hem till följd av coronan. Den känslan har återkommit flera gånger det här året. I situationen vi har nu träffar man varken sina gamla vänner eller några nya. Det är ju sådant som man kunde ha mått bra av.

Iiris Viljanen
Iiris Viljanen Foto: Paul Hansen

Viljanen växte upp i byn Tölby med tre hundra bofasta i Korsholms kommun intill Vasa, vid Bottniska vikens östra strand.

– Det är verkligen landsbygd där jag bodde, jordbruk. Det är nästan bara bönder däromkring. Min pappa är arkitekt och min mamma odlar för självhushållning, men att ta hand om oss barn tog också mycket tid för henne. Jag har sex syskon.

Hon började spela klassisk piano vid sju års ålder, senare mer jazz och pop och sökte sig därefter till olika musikutbildningar i Stockholm. Fann en egen rytmik med pianotangenterna.

– Jag har ju varit med i en del popband också, som Vasas flora och fauna. Fast jag hamnade faktiskt bara i den där popsvängen, jag vet inte riktig varför – även om det var roligt och bra låtar. Men nu försöker jag hitta tillbaka till den musiken som jag kommer ifrån egentligen, säger hon.

Det nya julalbumet famnar brett. Några popsånger, som den granna ”Brevväxlingar”, men också glittriga, solospelade, pianostycken, som ”Snövit”, svängande jazz och dessutom en lång tvåspråkig tolkning av psalm 297, ”Härlig är jorden” med dess melodi från en schlesisk folkvisa.

Hur uppstod denna bredd av stilar?

– Jag är nog ganska öppen för att blanda mycket, för jag har lyssnat på så många olika typer av musik under mitt liv. Och det kommer inte heller låtar ur mig som i ett ständigt flöde utan bara ibland och då sparar jag de idéerna och de instrumentala styckena och testar vilka som kan passa ihop i fin helhet.

Sångaren, rapparen och pianisten Iiris Viljanen tillbaka med julskiva
Sångaren, rapparen och pianisten Iiris Viljanen tillbaka med julskiva Foto: Paul Hansen

Just nu är Viljanen framför allt upptagen av att spela Johann Sebastian Bachs polyfona barockstycken jämte Edvard Griegs ”Anitras Tanz”. Men allra störst avtryck under de senaste femton åren har ändå den israeliska basisten Avishai Cohen och pianisten Shai Maestro gjort.

– Maestro är min största idol. Jag blir helt känslosam av att höra honom spela, jag vet inte hur han gör, hans anslag på tangenterna… jag känner det i hjärtat. Jag ska försöka ta lektioner för honom, men tänker hela tiden att jag måste vara bättre på att spela innan dess.

Nästan hela min publik finns i dag i Sverige, det är inte så många som känner till mig i Finland

Iiris Viljanen drevs tidigt av en känsla att hon hade så oändligt mycket att lära sig om musik. Några andra framtidsplaner fanns det inte plats för. Hon ville dessutom ”se något nytt” bortom Korsholms kommun.

– Att jag flyttade så tidigt till Stockholm var för att träffa andra människor och andra musiker, andra miljöer och kulturer. Nästan hela min publik finns i dag i Sverige, det är inte så många som känner till mig i Finland.

Att byta land var inte särskilt svårt till en början.

– Fast i perioder när det var lite kämpigt i livet och att allt inte var så lätt så blev det tuffare. Jag är ju finsk, inte finlandssvensk, men har gått i svenskspråkig skola i byn och på ett sätt blivit finlandssvensk genom det. Osäkerheten i svenska språket är något som hängde med mig ganska länge.

Du återkommer i dina sånger ofta till just det särskilt svenska och särskilt finska.

– Jo, det är som att jag är två olika personer i Finland och här. Jag är lugnare i Sverige på något sätt. Det är svårt att beskriva, men det är som att jag har ett annat uttryck i Finland, en annan mentalitet. Man blir en annan person där.

– Jag är mer bestämd på finska. Det finns så många minnen därifrån om vad folk har sett och varit med om. Sedan jag var liten har min morfar berättat krigshistorier och sådant.

På nya skivan sjunger du på finska och svenska, i just psalmen ”Härlig är jorden” dessutom på båda språken.

– Det är för att jag ville ta fram just den som är jag, att jag är tvåspråkig och har två sidor. Mina texter på finska är lite mer tuffa, säger hon och påminner om tilltalet i sina raplåtar.

Med sitt album har hon velat skapa en egen finsk jul i toner och text. Någonting för ”alla andra sverigefinnar och finlandssvenskar där ute som hör hemma i båda språken”.

Hur har ditt förhållande till musiken förändrats sedan du tog Finlandsfärjan till Sverige?

– Egentligen är musiken lika viktig i dag som då. Den enda skillnaden, tyvärr, är att jag inte hinner spela lika mycket nu som jag kunde förr. Nu måste man jobba med annat för att försörja sig, sitta och svara på mejl och fixa inför spelningar och så, pappersarbete.

Hon tänker en stund under tystnad.

– På många sätt är ändå mycket sig likt. Jag har alltid spelat och övat mycket på pianot. Det blir som ett sätt att lugna mig själv och min hjärna för jag tänker väldigt mycket hela tiden på saker och ting och sådant som ska ske i framtiden, säger hon sedan.

– Spelandet har sedan jag var liten varit ett sätt för mig att bli lugn.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: