James Yorkston söker chosefritt det oväntade

25 januari 2021

När den produktiva indieälskningen James Yorkston, under en blixtvisit i Sverige, beslutar sig för lägga sina låtar i händerna på vännen Karl-Jonas Winqvist och hans brokigt vildvuxna orkester The Second Hand Orchestra kan vad som helst hända.

Det är åtminstone så det känns när en lyssnar på skivan ”The wide, wide river” som häromåret spelades in under ett par täta dagar i Stockholm och Göteborg.

Det är ett album som är oförutsägbart i ordets bästa bemärkelse – och där musikerna, däribland Peter Morén, Cecilia Österholm, Emma Nordenstam och violinisten Ulrika Gyllenberg, ömsom följer Yorkston, ömsom bryter sig loss. Inte helt olikt en flod som förgrenar sig, för att så småningom rinna ihop igen.

Yorkstons röst och texter om såväl sorg som ilska, vänskap, föräldraskap och förlust, är både nav och ankare. Texterna är berättande, men sällan trösterika och alltid knivskarpa. ”There is no upside”, om en vän som beslutar sig för att lämna jordelivet, genomsyras av en frustration i så väl frasering som fiolspel. Nästan som om sången hakat upp sig, så som tankarna har en tendens att göra när det otänkbara händer.

Det är svårt att förstå, svårt att komma vidare.

Efter mer än 20 år som hyllad artist och låtskrivare tycks Yorkston söka allt mer chosefritt efter det oväntade. Resultatet är ett verkligt intuitivt album. Allt vackert producerat tillsammans med Karl-Jonas Winqvist.

Bästa spår; ”We test the beams”, ”There is no upside”

Läs mer om musik och fler texter av Alexandra Sundqvist

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: