Jessica: Hydroponisk odling är inget man gräver ned sig i

19 maj 2019

Dekorerar andaktsfullt knäckemackan med plocksallad. Den är härodlad i mitt kök. På knappa tre veckor. 

Magiskt? Nej. Även om det känns så när jag överraskande nog tuggar krispigt grönt till frukost. Fingrar av vilken kulör som helst fixar att odla hydroponiskt i vatten i stället för i jord. Oavsett årstid. I rekordfart dessutom. 

Ute i pallkragens femgradiga jord i trädgården kan jag ännu bara spåra embryon av lite salladsgrodd - med läsglasögon. De överblivna fröerna hamnade i utejorden i samma veva som mitt första hydroponiska plantgäng. Den salladen behöver sommar för att pallra sig över pallkanten.

Jag var initialt väldigt skeptisk till vattenodling. Särskilt som jag bor i kall, mörk och närmast fuktig källarlägenhet mest lämpad för champinjoner. Och grodor som gärna vill flytta in. 

När jag för två veckor sedan lade ut en bild på plantorna och spådde koriander inom några veckor mötte jag samma skepsis från FB-vänner. Men plantorna har överröstat oss och fullständigt tagit över. Jag hejar glatt på och dopar dem dygnet runt med rödblå LED-belysning särskild anpassad för grönt. 

Tyvärr märkte jag inte upp fröerna i förgrodden. Så i stället för koriander, chili och ramslök blir det mest sallad. I två krukor frodas även en yster tomat som jag bytte till mig mot en trasig pepparkvarn med Stefan Sundström ute på trädgårdsmässan. Hans Roma-tomat är laxfärgad och närmast kärnfri, som gjord för het salsa enligt donatorn. Den hårt uppdrivna plantan slår snart i LED-lampetaket och måste inom kort flytta ut till pallkragen. 

Som stressad urbanodlare borde jag fröjdas över att det tar sig i megafart. Har knappt ens hunnit vattna för odlingen nöjer sig med en snaps näringsvatten i veckan. Ändå känner jag mig mest uppjagad.  Det urbana kretsloppet från vardagsrum till bord är kusligt effektivt. Hur nyttiga är salladsblad som hetsats fram?

Den eventuellt rogivande effekten går ju bort liksom känslan av att vara ett med myllan. Hydroponisk odling är ingen hobby man gräver ned sig i. Den är kliniskt ren och helt ogräsbefriad. Odlingslådan är en vit och slick inredningsdetalj i minimalistisk hemnetstil. Passar ypperligt mot ekparkett och nymålat trendblått. 

Tillbaka till köksbordet och det högtidliga knastret av krispigt grönt. Magiskt ändå. Någonstans lever myten kvar i mig att jag saknar fingrar i alla nyanser av grönt. Det struntar plantorna högaktningsfullt i. De bara gror.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: