Johan Croneman: SVT lider av åldersnoja och sviker den gamla kärnpubliken

17 september 2019

Det blev ett satans liv. SVT hade bestämt sig för att förnya sitt magasin ”Go'kväll” – det första man gjorde var att ögna igenom prästbetygen och konstatera att Ingalill Mosander, 76, nog ändå hade gjort sitt. Man gjorde slut på telefon.

Go'natt.

Jag tillhör nog dem som är rätt osentimental inför förändringar, allting har sin tid, och det var väl ändå inte helt orimligt att man så småningom funderade över att ersätta Ingalill Mosander. Jag skulle ersätta rätt många i den redaktionen. Tittar man på hela programmet är det i kraftigt behov av en rejäl lyftning – men föryngring…?

Superängsliga SVT backade givetvis hela vägen från Norrbotten hem till Gärdet: Nejdå, boktipsen återkommer (nog) redan i januari, och det är (kanske) klart att Ingalill Mosander ska fortsätta. I någon form. På något sätt.

”Sade vi verkligen att hon skulle få gå – det tycker vi nog ändå inte”. Det var en pudel som var ovanligt pinsam. Herregud, stå för vad ni tänker och tycker. Ta emot den här typen av tittarprotester med intresse, det är ett ypperligt tillfälle att prata med tittarna. Nej, i stället blir man skitskraja och säger att man liksom bara slant.

Jag tycker samtidigt att de avgrundsdjupa protesterna från litteraturkritiker, förlag och bokexperter i allmänhet var rätt hopplösa, de drog en del häpnadsväckande slutsatser om att det var en attack på hela litteraturen och den heliga texten och böckernas innersta väsen. Lägg av.

Jag tycker SVT:s bokbevakning är helt okej, förutom ”Babel” finns litteraturen ofta med i andra kulturprogram och dokumentärer – filmbevakningen som lockar betydligt fler unga, har man helt skrotat efter flera decenniers misslyckande i att skapa ett vettigt filmprogram.

Vad det i grunden handlar om när det gäller ”Go'kväll” och Ingalill Mosander är SVT:s syn på sina äldre tittare. Helst vill man inte veta av dem över huvud taget.

Jag har inte den exakta siffran över snittåldern på de som tittar på ”Go'kväll”, men att det är fördel +65 råder det inga tvivel om. TV4 har satsat betydligt yngre på sitt ”Efter fem”, det är väl inte helt orimligt att tänka sig att det är den blåslampan som SVT känt av och fått programpanik av. ”Vi dumpar dom som är äldst”.

Det är inte bara ”Go'kvälls” boktips som fått ta stryk, filmtipsen har också urvattnats. Den utmärkte filmkritikern kritikern C-G Karlsson är visserligen kvar, men han backas allt oftare upp av lite goare sidekicks – vem som helst kan väl tycka till om lite film & tv?

Alla i tv-branschen jagar desperat de unga tittarna, man gör allt för att locka tillbaka de stora grupper av yngre som faktiskt ger blanka fan i tablå-tv. Unga svenskar under 20 tittar inte längre, och när de tittar så tittar de på helt nya sätt och på helt nya plattformar. Det är inte heller helt orimligt att försöka nå dessa tv-tablåförnekare, och det låter sig kanske göras, men ”Go'kväll”…? Är det främst populära program för äldre som bör förnyas – och föryngras?

Tanken är befängd.

Vad är det som är så märkligt med att göra ett program för äldre? Och bara för äldre?

Det säger rätt mycket om vår samtida syn på ålder och äldre – och på SVT:s åldersnoja. Ingalill Mosander är inte populär och uppskattad och älskad för att hon är 76, hon är populär för att hon är kompetent och dessutom kan göra sig förstådd.

Andelen äldre i befolkningen kommer dessutom öka kraftigt de närmaste åren, och de kommer inte nöja sig med ”Helgmålsringning” och ”Fråga doktorn” om liktorn och svamp i skrevet.

Vad sägs om lite respekt.

Läs mer: SVT:s ”Go'kväll: Kritiken har varit tuff – men boktipsen kommer tillbaka 

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: