Johanna Paulsson: Även musiklivet behöver bidra till klimatomställning

15 januari 2021

På nyårsafton ser jag Jean-Michel Jarre uppträda live i Notre-Dame. Eller i alla fall hans avatar spela inne i en virtuell katedral. Den franska synthikonen själv befann sig i en intilliggande studio i Paris och jag satt hemma i soffan i Stockholm.

Några timmar tidigare besökte jag en virtuell version av 80-/90-talets trendigaste nattklubb The Haçienda i Manchester, där Frankie Knuckles – död sedan 2014 – pumpade ut ett förevigat dj-set. Nöden föder nya lösningar och housefesten som United We Stream kablade ut var möjligen en försmak av framtidens festivalupplevelser.

I slutet av november lanserades också den första prototypen av Festivalplaneten – en ny social plattform som ska få in festivalkänslan i det digitala rummet genom att låta besökarna vandra omkring och mötas med hjälp av bland annat VR-teknik. Projektet är ett samarbete mellan festival- och hållbarhetsbyrån LiveGreen, studenter från Blekinge Tekniska Högskola och spelutvecklare. Arbetet påbörjades våren 2020 och syftet är att hjälpa upplevelseindustrin att överleva såväl den akuta coronakrisen som långsiktiga hållbarhetsutmaningar.

För bortom pandemin kvarstår klimatkrisen för livebranschen. Att åka på festival och dricka havredryck räddar så att säga inte vår planet eftersom publikens transport till och från exempelvis naturskönt belägna spelplatser och sommarkonserter är en av de stora klimatbovarna i sammanhanget. För att inte tala om all utrustning som behöver fraktas dit med lastbilar samtidigt som många artister turnerar med allt större scenbyggen, fler lampor och led-skärmar.

Triphopgruppen Massive Attack samarbetar sedan 2019 med Tyndall Centre for Climate Change Research som ska kartlägga Bristolbandets koldioxidavtryck för att se hur musikindustrin i stort ska kunna minska sina utsläpp. I oktober presenterades en kortfilm om projektet som även belyste hur viktigt det är att tillfälliga, mindre klimatsmarta pandemilösningar som exempelvis drive-in-konserter inte blir permanenta. Inte heller streamade spelningar och VR-upplevelser är förstås koldioxidneutrala.

Magnus Carlson från Weeping Willows har skrivit bok om sin egen hållbarhetsresa.
Magnus Carlson från Weeping Willows har skrivit bok om sin egen hållbarhetsresa. Foto: Mickan Palmqvist

Under hösten gav Weeping Willows-sångaren Magnus Carlson ut boken ”En annan framtid” om livet som popmusiker och sin egen hållbarhetsresa. Den är författad tillsammans med miljöjournalisten Johanna Stål och om man nu tuggar i sig denna präktiga – om än inspirerande – skrift är sannolikheten stor att man redan hoppat på det så kallade klimattåget. Men det är också möjligt att man tillhör den målgrupp som trots plastsortering har jämförelsevis stora klimatavtryck.

Carlson skriver att han som tonåring brukade sjunga ”The landscape is changing” hemma i duschen och funderar på om hans eget engagemang väcktes där i badrummet på Barkvägen i Tumba. Depeche Mode-låten från 1983 handlar om miljöförstöring. I dag kränger Weeping Willows hellre honung från sin egen bikupa än onödiga plagg som merchandise. Vad musiklivet och enskilda artister kan bidra med är perspektivskiftet som krävs för en omställning i stort.

Läs mer av Johanna Paulsson och fler kulturkommentarer

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: