Johanna Paulsson: Moka Efti var 1920-talets Berghain

17 februari 2020

Det var väl tänkt att Bryan Ferry skulle stå för den popkulturella kredden i den tyska tv-serien ”Babylon Berlin”, efter Volker Kutschers kriminalromaner. Men den litauiska sångerskan och skådespelerskan Severija stal showen. Hennes röst är mörk och mystisk, suggestiv och svart som synden. När seriens signaturmelodi ”Zu Asche, zu Staub” klingar ut är det paradoxalt nog som om världen går från färg till svartvitt.

Severija är också ett självklart kraftcentrum när seriens nattklubbsorkester Moka Efti Orchestra nu bokstavligen går genom rutan med debutalbumet ”Erstausgabe” (Motor Music/RAR). Några av spåren är redan bekanta från första ”Babylon Berlin”-soundtracket. Här finns krokiga Kurt Weill-melodier och det jazziga öset som får en att vilja tokdansa som rollfiguren Charlotte Ritter.

Samtidigt är det långtifrån ett autentiskt sound. Snarare storbandsswing med en modern twist och snygga snedsteg i andra genrer.

Moka Efti var Weimarerans Berghain med charleston istället för technotakter. Den verkliga Berlinförlagan var av allt att döma lika förknippad med nöjeslivet som med dåtidens nya kaffetrend. Tidningsarkiv och stadsfullmäktigeprotokoll skvallrar om att det även i Stockholm fanns två orientaliskt inredda etablissemang med namnet Moka Efti.

Haket på Hornsgatan ansökte 1929 om ölrättigheter, då Söderborna inte antogs nöja sig med kaffe och kaka, men fick nobben. Denna filial har hur som helst beskrivits som musikkonditori; Emil Iwring och Arne Bergqvist lär ha lirat här. Även ett par minnestexter om dessa jazzmusiker ger sken av (möjligen Sturepalatsets) Moka Efti som legendarisk nattklubb.

Myt och verklighet flyter gärna samman när det gäller bilden av förra århundradets glada tjugotal – inte bara i Berlin. Men Moka Efti Orchestra verkar inte vilja fastna i vare sig fiktionen eller det förflutna.

På ”Süsse Lügen” kliver Moritz Krämer fram som en indiepoppigare Max Raabe. Severija sjunger den från början ungerska självmordsballaden ”Gloomy Sunday” på ryska. Dansar man tillräckligt nära vulkanens rand skymtar kanske spegelbilden av vår tids politiska extremsport.

Läs fler musiktexter av Johanna Paulsson, till exempel om hur Pet Shop Boys ser till att hålla sig med yngre gästartister.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: