Jonas Thente: 2019 blev ett ungdomligt år

21 oktober 2019

Man behöver inte vara särskilt konspirationsbenägen för att tro att Makterna bakom Augustpriset – Svenska Förläggareföreningen – har ålagt sina juryer att sprida nomineringarna på så många förlag som möjligt. De sex skönlitterära verken representerar fem förlag, varav två är nykomlingar: ett kriterium så gott som något i en tävling av det här slaget. 

Två av mina tre favoriter, Nina Wähäs ”Testamente” och Steve Sem-Sandbergs ”W”, kvalade in bland de sex. Monika Fagerholm nominerades inte. I stället har man fastnat för Anna Focks ”Väderfenomen”, som beskriver ett repressivt samhälle – Sovjetunionen – utifrån den första av en rad nukleära katastrofer. 

Både den, Sem-Sandbergs och Wähäs romaner utspelar sig nästan helt utom Sveriges gränser. Intressant tendens. Debutanten Daniel Gustafssons ångestridna ”Odenplan” är däremot extremt svensk och ett bra val.

Lyriken brukar få någon enstaka plats i Augusturvalet. I år blev det två, även om Marit Kaplas ”Osebol” mer liknar en Svetlana Aleksijevitj med intervjubandspelaren lössläppt i den värmländska glesbygden, än egentlig lyrik. Om man vill vara trist formell. Och den tvärsäkra Olivia Bergdahls ”Barnet. En sonettkrans” är bultande och frän. Men är hon bättre än till exempel Eva-Stina Byggmästar och David Vikgren? 

I detta sammanhang måste man nog svara ja. Årets nomineringar känns yngre än någonsin och själv offrar jag gärna några kolosser på framtidens altare. Vem som vinner? Det står mellan en självklarhet, ”W”, och en sensation: ”Osebol”. 

Läs mer: De är nominerade till Augustpriset 2019 

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: