Kents låtar tar plats i svensk körtradition

11 februari 2019

”Tillsammans uppstår vi från de döda”, står det på affischer, tygkassar och t-shirts. Runt 120 förväntansfulla kursdeltagare har trängt ihop sig i en repetitionssal i Brygghuset, Studiefrämjandets lokaler vid Odenplan. Kentkören är inne på sin fjärde termin och låtarna som ska övas in under våren räknas upp till olika grader av jubel. På ett bord ligger noterna till ”Skogarna” och ”Färger på natten” i olika stämmor: sopraner, altar och ”killar” eftersom de manliga sångarna är för få för att delas upp.

Bild 1 av 2 Terminsstart för Kentkören i Stockholm. Körledaren Elin Gusterman värmer upp deltagarna kören.

Foto: Lisa Mattisson

Bild 2 av 2 Deltagarna i Kentkören i Stockholm tar sina noter. Det är så många sopraner att noterna tar slut.

Foto: Lisa Mattisson

– Vi kör ”Skogarna” i dag, meddelar körledaren Elin Gusterman efter ett antal uppvärmningsövningar som ska hjälpa till att locka fram bröströsten, den bärande poprösten. Vid elpianot sitter kollegan Daniel Englund och tillsammans reder de ut frågor kring både korrfel i texterna och musiktermer som trioler.

Det brukar sägas att Sverige är ett körland. Intresset har varit stort nog att passa som bredaste tv-underhållning i ”Körslaget”, men samtidigt smalt nog för indiepopkörer och dessutom är körsång en självklar del av det klassiska musiklivet. Kent har i sin tur alltid haft oerhört hängivna fans så kanske är det inte så konstigt att Kentkören närmast blivit ett folkbildningsfenomen sedan starten hösten 2017.

Terminsstart för Kentkören i Stockholm. Foto: Lisa Mattisson

– Vi trodde att det skulle bli 15 eller kanske 20 personer och så bara smällde det till – utan att vi gjorde speciellt mycket marknadsföring, berättar Ulf Stureson, verksamhetsutvecklare på Studiefrämjandet i Stockholm.

Med 90 anmälda redan första terminen tyckte Elin Gusterman att det behövdes ytterligare en ledare och pianisten Daniel Englund rekryterades. Sedan har duon prövat sig fram. Från början var det tänkt att Kentkören skulle vara helt och hållet gehörsbaserad, men med så pass många deltagare blev det snabbt ohållbart. Därför började Englund skriva ner Gustermans arrangemang som noter, mest för deras egen del. Men det har i sin tur väckt ett intresse hos körmedlemmarna att lära sig mer. Så pass att Studiefrämjandet nu har skapat en särskild kurs i musikteori för den som vill förkovra sig. Ett tjugotal har nappat.

– Det blir så himla tydligt att om man ser ett syfte med att lära sig något så blir det intressant och då föds en efterfrågan, konstaterar Gusterman som dagtid är musiklärare i grundskolan.

Ryktet om kören har framför allt spridits via Facebook. Många av deltagarna säger att de länge hade funderat på att börja sjunga i kör, men inte vågat eller hittat rätt. Att sjunga Kentlåtar tillsammans med andra verkar vara en perfekt kombo. Medan Studiefrämjandet tvingats ställa in den planerade Veronica Maggiokören på grund av för få anmälda, har Kentkören en lång kölista.  

– Jag tror mest på de här avsomnade grupperna med superdedikerade fans. Som Kent, men även Broder Daniel. Abba har jag också funderat på att testa och om man börjar tänka på utländska grejer finns det hur mycket som helst, säger Stureson som anar att Kentkören fyllde ett tomrum för sörjande fans efter bandets avskedsturné 2016.

Det handlar om att man inte vill se Kent försvinna. Det finns folk som har dragit i gång olika Kentfester och lyssningspartyn.

Sedan i fjol finns Kentkören även i Göteborg och den här veckan startar man dessutom upp i Eskilstuna.

– Jag fick förstås lite pikar om varför inte Eskilstuna sätter i gång en Kentkör eftersom bandet kommer härifrån, säger Studiefrämjandets lokala verksamhetsutvecklare Therese Carlsson på telefon och skrattar.

Att hitta rätt körledare har tagit nästan ett år och i dagsläget har man drygt 30 anmälda trots att det i vanliga fall brukar vara ”jättekämpigt” att få deltagare. 

– Kentkören har fått en spridning som jag aldrig tidigare varit med om under mina sex år på Studiefrämjandet. Det här är första gången som jag inte jagar folk, utan bara har lagt ut kursen. Här visar människor intresse direkt och hittar oss, säger hon och gissar att det beror på att Kent blev ett så folkligt band med genremässig bredd från ”lättsmält pop till mera rockigt och electropoppigt”.

Martin Roos, tidigare gitarrist och senare bandets manager, ser Kentkören som ett bevis på bandets storhet.

Kents sista spelning på Tele2 Arena i Stockholm. Foto: Pontus Lundahl/TT

– Jag tror att det handlar om att man inte vill se Kent försvinna. Det finns folk som har dragit i gång olika Kentfester och lyssningspartyn. Men att man startar en kör är väl det ultimata genomslaget, säger han. 

Roos, som en gång var med och byggde varumärket Kent, arbetar numera med att stärka stadens varumärke som vd för Destination Eskilstuna.

– Jag hade kanske hoppats att man hade tagit initiativet först i Eskilstuna, men det är alltid det där med att vara profet i sin egen hemstad. Det kommer lite senare, men det är verkligen jättekul att man kan bygga vidare på stadens musiktradition, säger han. 

Just folkbildningsaspekten har Roos egentligen inte tänkt på, men både han och bandets basist Martin Sköld blir väldigt imponerade när de får reda på att delar av Stockholmskören ska plugga musikteori tack vare Kent.

– Är det sant? De lär sig alltså noter för att kunna sjunga? Herregud, det är ju fantastiskt! utbrister Sköld i telefon.

Som ung var han själv med i sin fars kyrkokör. Pappa Yngve var tidigare kantor i Hyltinge kyrka i Sparreholm. Det var där Kent spelade in ”18.29-4”, det psalmliknande öppningsspåret på albumet ”Röd”, tillsammans med pensionärskören som skrålar om att ”även hundratusen röster kan ha fel”.

– Det var meningen att jag skulle dirigera, men jag lyckades inte så bra, så vi bytte. Jag spelade faktiskt kyrkorgel och min pappa fick gå ner och leda. Det är honom man hör mest, berättar Sköld. 

Att Kentlåtarna numera lever sitt eget liv har han ingenting emot.

– Nu har vi lämnat det där bakom oss och då blir de här sångerna på något sätt alla andras. Så kan man känna även när man har släppt en skiva och det här är att ta det ännu ett steg längre. Nu är det de olika Kentkörerna som förvaltar låtarna och gör sina tolkningar. Det känns väldigt fint tycker jag. Du kan bara skriva att vi är djupt tacksamma över den här grejen. Det är hedrande helt enkelt, säger Sköld.

Det känns väldigt fint tycker jag. Du kan bara skriva att vi är djupt tacksamma över den här grejen.

När man i Stockholm valt ut repertoaren har det ofta blivit de senare skivornas mer elektroniskt orienterade låtar. Varken Elin Gusterman eller Daniel Englund har tidigare lyssnat särskilt mycket på Kent. Något som gjort det lättare att se materialets musikaliska möjligheter, även om de nya versionerna inte alltid har fallit fansen i smaken.

– Första terminen fick vi ofta höra: ”det här går för långsamt” eller ”så där gör inte Jocke”. Nu är vi tydliga med att vi medvetet kan ha valt ett annat tempo och stuk. Vår målsättning är att göra en helt annan grej och nu är kören mer inne på det, förklarar Englund och konstaterar att medlemmarna med tiden börjat tänka mer på vad som fungerar ur ett körperspektiv när de önskar låtar.

Det är en februarimåndag med snötäckta gator. Men i kvällens körövning ljuder textraderna om hur ”Karlbergsvägen glänser i regnet som baren på Tranan”, belägen bara ett stenkast bort från replokalen. Ett hundratal röster tar sats i ”Skogarna” och det hörs att det här gänget har sjungit ihop ett tag. Kent är inte längre där, men låtarna lever. Då som nu för alltid. 

Bild 1 av 2 Terminsstart för Kentkören i Stockholm.

Foto: Lisa Mattisson

Bild 2 av 2 Terminsstart för Kentkören i Stockholm.

Foto: Lisa Mattisson

Läs mycket mer om Kent här. 

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: