Kerstin Lundell: I paret Bildts värld räknas inte de afrikanska rösterna

16 maj 2019

Ligger förklaringen till att Lundinsfären alls fick fortsätta sin verksamhet i södra Sudan, trots den massiva kritiken, i attityden man hade? Som när EU-parlamentariker avfärdar den omfattande förundersökningen om vad som hände på oljefälten där som ”trams”? Det är i alla fall det ordet som Anna Maria Corazza Bildt använder i en parintervju med maken Carl i DN Lördag (11/5).

I samma intervju viftar Carl Bildt, som satt i oljebolagets styrelse när våldet drabbade områdena Thar Jath och Leer i Sydsudan, bort anklagelserna med att kritikerna inte varit ”på marken”. Därmed osynliggör han helt de vittnen från södra Sudan – som befann sig på just marken och gång på gång berättade om det som skedde. 

Läs mer: Makarna Bildt: Man ska inte sätta sig på höga hästar 

Det var nämligen deras röster som gav eko i världspressen, inte Amnestys eller Human rights watchs kontor i London. Vi talar om rapporter som samlats in på fältet i Sydsudan, vittnesmål från dem som var med men överlevde, siffror som 12.000 döda. Men i Bildts värld räknas uppenbarligen inte de afrikanska vittnena, åtminstone ser man inga tecken på det i intervjun.

Vilket möjligen i sig kan förklara hur det som hände i södra Sudan – folkfördrivning och massmord på oljefält – kunde återupprepas i Ogaden i Etiopien, om än i mindre skala. Eller i Somalia, där Lundinsfären också har verkat. 

För så länge västerländska samhällen avfärdar rösterna från Afrika, så länge vi inte lyssnar till dem som med egna ögon sett vad som händer på afrikansk mark, och rentav fått plikta för det med sitt eget blod, är det fritt fram för västerländska företag att göra som de vill. 

På så sätt kommer också vi västerlänningar, via våra företag, vara fortsatt delaktiga i de allra värsta brotten som lagstiftningen omfattar, nämligen massmord och folkrättsbrott. 

Journalist och författare. Hennes första bok ”Affärer i blod och olja – Lundin Petroleum i Afrika” kom 2010 på Ordfront förlag. Uppföljaren hette ”Det svarta blodet – kampen om oljan” (2013). 

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: