Khruangbin har förlorat den vildvuxna funkigheten

29 juni 2020

På tredje albumet visar Khruangbin än en gång att de, till skillnad från de flesta, faktiskt har utnyttjat strömningsamhällets oändliga möjligheter. Houston-trion blandar afghansk pop, thailändsk funk, calypso, dub, gitarrfigurer ur malisk blues, Rotary Connections flumsoul och mycket mer och bygger en egen liten värld, en algoritmisk filterbubbla av world music från förr, där iranska sångerskan Googoosh är – minst – lika viktig som, säg, Neil Young. Utan att kliva för långt ut i det okända och riskera att förlora Pitchfork-publiken.

Den stora nyheten på ”Mordechai” är att det utpräglade instrumentalbandet genomgående använder vokala inslag. Basisten Laura Lee Ochoa har greppat mikrofonen, med blandat resultat. Khruangbin förlorar något av den tilltalande vildvuxna funkigheten från förr när låtarna struktureras runt Lee Ochoas i och för sig svalt fina röst.

Bästa spår: ”Father bird, mother bird”

Läs fler recensioner av Mattias Dahlström till exempel av Bob Dylans nya album

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: