Khruangbin: ”Jag hoppas inte saker återgår till hur de var tidigare”

29 juni 2020

På Khruangbins nya album finns en låt som heter ”So we won’t forget”. Över den bitterljuva gitarrmelodin sjunger bandets basist, Laura Lee, om att bevara gamla minnen. ”One to remember / writing it down now / so we won’t forget” sjunger hon, och om att man aldrig kan skriva tillräckligt med sidor eller brev. 

– Texten handlar om att försöka minnas något innan det glider ifrån en och försvinner iväg. Jag har insett att de minnen som stannar kvar tenderar att vara de som jag skriver ner, säger Laura Lee på en inspelad ljudfil, efter att DN mejlat frågor till hela bandet.

I musikvideon till låten får man följa en pappa som försöker bearbeta sorgen över sin dotter som han förlorat i en bilolycka. Videon har strömmats över 800.000 gånger på Youtube och kommentarsfältet är fyllt av hyllningar till bortgångna familjemedlemmar.

– Vi har fått väldigt fin respons, folk har berättat att de gråter i slutet av videon. Jag är inte förvånad, jag reagerade på samma sätt när jag såg den för första gången, säger Donald ”DJ” Johnson.

Videon spelades in i Japan i våras under körsbärsblommningen, just innan pandemin bröt ut.

– Scott Dungate, som har regisserat, kom på idén med körsbärsblommorna. Det passade bra med känslan vi ville förmedla eftersom de endast blommar under en väldigt kort tid och sedan är de borta, säger Laura Lee.

I vintras släppte Khruangbin ep:n ”Texas sun” som var ett samarbete med soulsångaren Leon Bridges.
I vintras släppte Khruangbin ep:n ”Texas sun” som var ett samarbete med soulsångaren Leon Bridges. Foto: Dead Oceans/ Playground Music

Trion från Texas bildades 2010 men deras vänskap går längre tillbaka än så. Gitarristen Mark Speer och trummisen Donald Johnson spelade i samma gospelband i en kyrka i Houston (samma kyrka som Beyoncé, Solange och resten av Knowlesfamiljen går till). Speer och Laura Lee hittade varandra via sin gemensamma kärlek för musik och arkitektur från Mellanöstern.

I intervjuer har Lee berättat att hon följde med en kompis hem till Speer som satt och tittade på en dokumentär om afghansk musik hemma. Hon gick fram till Speer och sa: ”Vem är du? Kan vi bli vänner nu, tack?” Speer uppmuntrade Lee att lära sig spela bas och redan efter sex månader fick de ett gig ihop. Det blev starten på Khruangbin.

Gruppens växande popularitet beror till stor del på att de väver in influenser från hela världen i sin luftiga popmusik. Från thailändsk 60-talsfunk till västafrikanska melodier, jamaicansk dub och klassisk 70-talssoul.

Efter två hyllade skivor, ”The universe smiles upon you” och ”Con todo el mundo”, möttes de i maj 2019 för att spela in sitt nya album. Då var de slutkörda efter att ha varit ute och turnerat i världen i över tre och ett halvt år, berättar Laura Lee. 

– Jag kände mig helt vilsen som människa förra året efter allt turnerande. Jag var inte grundad, jag levde som en nomad. Så jag kände väldigt starkt för att hitta ett hem och låta mina rötter få börja växa.

En campingresa med vänner blev en kreativ gnista för henne. Under resan träffade hon en man som hette Mordechai, som anade att hon var utbränd. Han erbjöd henne att följa med på en vandring med sin familj, som hon kände påminde om hennes egen. De badade i ett vattenfall och när Laura Lee själv hoppade från klippan skrek hon ut sitt fulla namn: Laura Lee Ochoa.

– Efter hoppet kände jag mig pånyttfödd. Dagarna efter skrev jag hundratals sidor i min dagbok. Mycket handlade om historier som hade hänt, som jag inte ville glömma bort. Och känslor förstås.

De skrivna sidorna användes sedan som underlag till låttexterna på det nya albumet, som fått titeln ”Mordechai”. 

– Men dagboksanteckningarna är inte samma som låttexterna på albumet. Eftersom vi spelade in musiken först så försökte vi hitta ord som passade till tonen och känslan i låten, säger Lee.

Er musik har mestadels varit instrumental tidigare. Varför ville ni arbeta med texter och sång på nya skivan? 

– Som person har jag alltid haft svårt att beskriva känslor i ord, det är därför jag tenderar att spela gitarr i stället, för att uttrycka känslorna på ett annat sätt. Men det enda sättet är att bli bättre på det är att öva. Så det är vad vi gör. Vi övar, säger Speer.

Albumet är inspelat i byn Burton i Texas, i samma berömda lada som gruppen har spelat in alla tidigare skivor.

– Ladan i Burton betyder allt för vår kreativa process. Det är en väldigt lugn och rofylld plats som absolut påverkar hur vår musik låter, säger Johnson.

– Du kan öppna upp alla dörrar och låta vinden blåsa igenom. Och låta fåglar och insekter flyga igenom. Beroende på vilken tid på året det är påverkar det stämningen. På vintern är det extremt kallt och väldigt stilla. På sommaren är det varmt och massor av vilda djur, betande kor och vackert sceneri, säger Speer och fortsätter:

– Det är helt enkelt en magisk plats. Den är olik alla andra inspelningsstudior jag har varit i. Så vi kommer att fortsätta spela in där.

Precis som på tidigare skivor märks trions stora och nördiga musikintresse på ”Mordechai”, som blandar influenser från bland annat Pakistan, Korea och Västafrika. 

– Musikaliskt kommer inspirationen till skivan från våra turnéer och all musik vi hört på våra resor. Jag ville ta det tillbaka och skapa något essentiellt Khruanbinskt. Jag tycker att vi har lyckats, säger Speer.

Han nämner appen Radiooooo som ett exempel på där han hittar mycket musik själv. I appen väljer man ett land och ett årtionde och låter sedan musiken strömma.

– Man hittar alla möjliga låtar där, riktigt coola saker. Bortsett från appen så hamnar jag ofta i Youtubes oändliga kaninhål när jag letar musik. Och förstås genom att titta på filmer och lyssna på soundtracken. Jag älskar vinyl också, men det har varit svårt att shoppa vinyl under pandemin. 

Hur ser ni tillbaka på tiden innan covid-19? 

– Ärligt talat hoppas jag inte att saker återgår till hur de var tidigare. Det är oroliga tider, men det finns en rörelse, en revolution, vilket i sig är en väldigt bra sak. Vi har blivit så bortskämda, det är dags för en förändring, säger Speer, som suttit i karantän i Oakland i Kalifornien sedan i februari.

– Jag känner massor av nostalgiska känslor. Jag saknar enkla saker som att gå till en restaurang eller bara vara nära andra människor. Jag saknar att turnera och hänga med vänner, det saknar jag verkligen. Vi har inte bråttom tillbaka, det måste kännas säkert först. Men när tiden är inne är vi väldigt sugna på att få börja ge konserter igen, säger Johnson.

Konsertrecension: Khruangbin från Texas inverterar gammal thaipop

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: