Kim Wildes speciella känsla för pop består

08 december 2022

Under en period i början av 2000-talet utbildade sig Kim Wilde till trädgårdsdesigner och blev både prisad och gav ut ett par böcker i ämnet. På många sätt och vis är det ett perfekt alternativt jobb för en åldrande brittisk popstjärna.

Till slut lockade dock musiken Wilde tillbaka från pionerna och tulpanerna. Inför konserten på Fållan har hon klämt in sig i en korsett och lite för tajta jeans. För vår skull. För popmusikens skull. För att hon älskar båda.

Just kärleken till pop återkommer den 62-åriga sångerskan till gång på gång under den här av pandemiskäl framflyttade greatest-hits-turnén. ”The second time” övergår i en cover av M:s ”Pop muzic” och i mellansnacket talar hon sig varm för Beach Boys, Beatles, ABBA, Motown, och Carpenters. Framme vid det första extranumret ”Pop don’t stop” hade budskapet kunnat kännas tjatigt – om inramningen bara hade matchat ambitionen. Bandets gitarrsolon och dubbla trummisar säger dock något helt annat.

Om Kim Wilde hade levt kvar i det poppiga 80-tal som så uppenbart var hennes skulle det vara fullt förståeligt, men bitvis är det snarare en annan del av decenniet hon och framför allt medmusikerna drömmer sig tillbaka till. När Wildes lillebror Ricky, ständig följeslagare sedan genombrottet under tidigt 80-tal, rockar och bredbent poserar sig genom syrrans ursprungligt så syntigt bubbliga pophittar låter det snarare åttiotalistisk pudelrock som Poison och Mötley Crüe. Det är inte en särskilt klädsam kostym att klä låtar som ”Never trust a stranger” eller ”The touch” i.

Samtidigt – när bandets klåfingriga rockighet hålls något så när under kontroll får Wilde också bevisa att hon hade en alldeles speciell känsla för popmusiken hon säger sig älska så mycket. Partiet där söta balladen ”Four letter word” följs av i tur och ordning ”Love is holy”, ”Love in the natural way” och jättehitten ”Cambodia” är svårslagen popmagi.

Och så ”You came” då, denna åttiotalets kanske allra rusigast nykära poplåt. Som, tack och lov, får vara precis så fin och lätt som den alltid ska få vara.

Läs mer om musik och fler texter av Mattias Dahlström.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: