Klassikervarning för Munktells praliner

21 januari 2021

Franskt och feminint var ett rött skynke för de svenska kritikerna på 1890-talet, och Paris definitivt en bättre plattform för kvinnliga kompositörer än Sverige.

Helena Munktell åtnjöt precis som kollegan Laura Netzel ett betydande renommé i Paris, fick sin senromantiskt klingande musik utgiven på franska förlag – och medverkade vid flygeln både när Esther Sidner sjöng hennes sånger i Salle Pleyel, och när hennes opéra comique ”I Firenze” uruppfördes i systerns målarstudio.

Klassikervarning för den oemotståndliga violinsonaten (1905), som tagit intryck av César Francks berömda a-mollsonat men kombinerar sprittande Dalarytmer med innerlig, fransk smälta. Sångerna påminner i stämning och harmonik om Ernest Chausson och den tidige Fauré – och om röstprakten hos operatonsättaren Jules Massenet.

Suveräna insatser från Tobias Ringborg, Kristina Winiarski och Peter Friis-Johansson, och Sofie Asplunds lätta sopran och fina diktion är perfekta för Helena Munktells svensk-franska praliner.

Bästa spår: nr 18, Scherzo brusco ur Violinsonaten Ess-dur

Läs mer om musik och fler texter av Sofia Nyblom

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: