Konsertrecension: Kedr Livanskiy förvandlar en loj torsdagskväll till en euforisk dansrit

19 juli 2019

En rusalka är enligt slavisk mytologi en nymf som stiger upp ur floder och sjöar, mäktig och farlig men inte nödvändigtvis elak, en lynnig fruktbarhetsgudinna som både ger och tar liv.

När den unga ryska artisten Kedr Livanskiy besöker Stockholm och lägger upp foton på Mälarens strand i skymningen på sin Instagram story framstår hon som en modern rusalka. Hon dyker upp på Trädgården och förvandlar en loj torsdagskväll till en euforisk dansrit. Hon botar den årliga åkomma som Lana Del Rey döpt till ”Summertime sadness” genom en dansmusik som är både samtida och ekar av det förflutna men med storögd naivitet istället för nostalgi. 

Bastrumman sparkar, virveltrumman är en snärtande piska, med dessa vapen och ett gott humör krossar Kedr Livanskiy allt det onda i själen. Jag dansar saligt och när hon börjar spela sin hit ”Ariadna” skriker jag rakt ut av lycka.

Kedr Livanskiys bästa låtar har denna speciella kvalitet: de är stöpta i melankoli men låter ändå inte depressiva utan snarare livsbejakande. Hon sjunger som en längtande siren och det finns en sådan kraft i melodierna, ackorden och rytmerna att allt det smärtsamma skimrar av hopp. Hennes genombrottslåt ”Razrushitelniy krug (Destructive cycle)” från 2016 är ett perfekt exempel, hon framför den i en lång härlig version. 

Produktionen är rå och okonstlad men bubblar samtidigt av entusiasm inför den elektroniska dansmusikens historia. Framförallt står det optimistiska året 1990 i centrum, med pigg techno, smutsig house, drömsk ambient och spattiga breakbeats. Men Kedr Livanskiy har på senare år blivit alltmer inspirerad av tung dub, munter syntpop och – när hon dj:ar – brasiliansk baile funk. Hon har en chosefri ”varför inte”-attityd som är mycket sympatisk.

Ungefär en tredjedel av konserten liknar en traditionell konsert, då Kedr Livanskiy står och sjunger i dj-båset. Därefter övergår hennes gig sömlöst till ett eklektiskt dj-set som får temperaturen på dansgolvet att höjas ännu mer. Det är som att se en konsert med Nina Simone där hon efter ett tag slutar sjunga och spelar piano resten av kvällen med lika stark inlevelse. I detta skede är allt vemod som bortblåst, Kedr Livanskiy sprider bara glädje, hon ger liv.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: