Kvelertak blir trots allt lite för komplexa

20 februari 2020

Norrmännen i Kvelertak vet hur man gör musik som på pappret liknar pastisch men i verkligheten känns fullt logisk. Alltsedan grundandet 2007 har de mejslat fram en svängig kombination av metal, hardcore och rock'n'roll. Låtarna har kallats ”Mjød”, ”Sultans of Satan” och ”1985” och har likväl aldrig trillat ned i den spexiga ton som ofta uppstår när moderna metalband söker energi ur den äldre rockhistorien.

Med tiden har de rört sig åt ett alltmer komplext låtskrivande, och ”Splid” fortsätter ditåt. Låtarna kryper upp på åtta minuter och kränger mellan black metal-mangel, altrockiga refränger och jazzande à la Opeth. För det mesta fungerar det bra, och nytillträdda sångaren Ivar Nikolaisen debuterar med den äran. Men det är svårt att inte sakna de tidigare skivornas mer chosefria riffglädje.

Bästa spår: ”Tevling”

Läs fler musikrecensioner av Noa Söderberg, till exempel om hur Hällas lyckas få en mix av fantasy och rymdestetik att bli smakfull.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: