Lost Horizons låter som en nostalgisk återträff

07 mars 2021

Lost Horizons ena medlem Simon Raymonde var under det sena 80- och det tidiga 90-talet medlem i Cocteau Twins. Därefter startade han skivbolaget Bella Union.

Richard Thomas var under samma period trummis och saxofonist i det lätt mytomspunna, och utmärkta, Dif Juz, som precis som Cocteau Twins huserade på indiebolaget 4AD. Redan då pratade duon om att starta eget band, men det skulle dröja ända till 2017 och Lost Horizons debutalbum ”Ojalá”, innan det faktiskt blev av.

Uppföljaren ”In quiet moments” låter också ofta som ett slags nostalgisk återträff för examensklassen från indiegymnasiet 1988. Även om här finns gott om yngre gästvokalister, från Porridge Radio och Marissa Nadler till John Grant och Midlakes Tim Smith, är målet någonstans ändå att återskapa det lätt mystiska och luftiga sound som blev 4AD:s signum. Samtidigt finns det hela tiden ett slags försiktigt framåtskridande som gör att det inte bara blir trött nostalgi av alltihop.

På sätt och vis låter ”In quiet moments” lite som en middagsbjudning med ett gäng kompisar från förr. Efter en stund plockar någon fram ett fotoalbum som hen hittat när vinden städades och bilderna vandrar runt bordet till allt muntrare miner. Man minns. Man myser. Man skrattar. Man har det rätt trevligt. Man låter lite musik rulla i högtalarna: först nya grejer, man har ju inte tappat intresset helt liksom, och senare, i takt med att kvällen fortskrider, allt mer gamla godingar.

Bästa spår: ”Halcyon”

Läs mer om musik och fler texter av Mattias Dahlström

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: