Lukas Moodysson: ”Gösta” är som Dostojevskijs ”Idioten”

20 juni 2019

Popstjärnan Amy Deasismont står i ett stelt konferensrum med panoramavy mot Skanstullsbron och läser högt ur tisdagens lunchmeny:  

– Pannbiff, lök, saltgurka, lingon, rostad potatis…

Hon avbryts plötsligt av en regissör som inte visar tillstymmelse till beslutsångest:  

– Jag tar Pannbiff! ropar Lukas Moodysson exalterat och börjar genast berätta om cateringstrategin under inspelningen av nya komediserien ”Gösta” i Småland. 

– Vi blev lite trötta på allt vegetariskt, så vi skrev en önskelista som bara rymde en massa husmanskost; pannbiff, rotmos, soppa...ja du vet... 

– Mmm, det var väldigt mycket grädde, minns titelrollsinnehavaren Vilhelm Blomgren som bär Skandinaviens första originalserie för HBO på sina axlar. 

”Gösta” är lite för originell, bökig och exotisk för att klassas som svensk tv-husmankost. Det är en allvarlig komedi spetsad med psykisk ohälsa som kretsar kring en nybakad psykolog som lämnat Stockholm för att jobba på bup i en småländsk småstad. Göstas stora problem är att han är för snäll för sitt eget bästa – en känslostyrd, kronisk ja-sägare som saknar förmåga att prioritera och reagerar på varje nytt stimuli som ett barn. Egenskaper som hela tiden försätter honom i obekväma situationer. 

– Jag gillar ju pinsamma komediserier som ”The office”, men måste också erkänna att ”Gösta” är lite inspirerad av Dostojevskijs ”Idioten”. Jag älskar den boken! Men detta är ingen medvetet inlägg i någon samtidsdebatt om ”Godhet” eller något, men varsågod att tolka det helt som ni vill, säger Moodysson. 

Lukas Moodysson, Amy Deasismont och Vilhelm Blomgren. Foto: Beatrice Lundborg

Även Vilhelm Blomgren ser likheter med Dostojevskijs storverk om den överkänsliga furst Myskin som blir ett tacksamt offer för Sankt Petersburgs cyniska och själviska societetskretsar. Göstas hyrda stuga på landet blir snart invaderad av alla som vill ha hans hjälp – flickvännen Melissa (Amy Deasismont), flyktingen Hussein (Nidhal Fares), den suicidala BUP-patienten Saga (Clara Christiansson) – mamma (Regina Lund) och inte minst Mattias Silvells pappa från helvetet. Han är en självömkande ”Karlsson på taket”-figur som är sjukligt självupptagen, egocentrisk och hypokondrisk. Och dessutom har absolut spetskompetens när det handlar om att genera sin son. Redan i första avsnittet tränger han sig ner i samma säng som Gösta och flickvännen för att få tröst eftersom han påstår sig ha prostatacancer. 

– Gösta påminner jättemycket om Myskin - framför allt den här totala oviljan att säga ifrån eller rätta någon som man vet har fel. När pappan påstår att det är tillåtet att såga i vilka träd som helst säger Gösta ingenting trots att han vet att det inte ingår i allemansrätten. Jag tycker nog också att serien lyfter frågan om Godhet kan leda till sin raka motsats, säger Vilhelm Blomgren. 

Jag hoppas att serien får ett långt liv. Jag är helt överens med HBO att vi aldrig kommer att göra en uppföljare för sakens skull. Måste vara bra.

Det är en tanke som bland andra Lars von Trier har lekt med. I den naturalistiska snyftaren ”Breaking the waves” förvandlade Emily Watsons oskuldsfulla Bess snällheten till något högst komplicerat. 

– Mmm, jag har nog också tänkt liknande tankar inför ”Gösta”, åtminstone i ett tidigt stadium av manusskrivandet. Men sedan gjorde jag som vanligt – kastade jag mig in i detta som om det var ett störtlopp där jag bara körde på. Simone Weil sa ju att det inte gick att skriva om snälla människor eftersom de är för tråkiga. Men jag hoppas att hon har fel, ler den svenska auteuren: 

– Ofta drabbas jag av eftertankens kranka blekhet först i klipprummet. Men, jag upptäckte att Gösta har en nyckelreplik i slutet av serien som visar att en viss typ av snällhet baseras på att man är så nöjd med sig själv att det ger en kick... 

Vilhelm Blomgren hade lätt att identifiera sig med rollfiguren trots att Gösta är ganska skruvad och ger upphov till mycket frustration. 

– När jag först läste manuset tyckte jag att Gösta var en hjälte. Jag är också en problemlösare, så det finns nog en del Gösta inom mig. Jag gillar honom fortfarande men kan också bli otroligt irriterad. Egentligen är han ju lika galen som sin pappa - fast på omvänt sätt, säger Blomgren som snart är bioaktuell i ”Hereditary”-regissören Ari Asters skräckthriller ”Midsommar” (premiär 10 juli).   

Amy Deasismont spelar Göstas neurotiska och svårt kärlekskranka flickvän som är en levande kravmaskin – hon hetsar Gösta att skicka dickpics och vill att han ska klä ut sig till Zlatan när de ska ha sex - en scen som dock klipptes bort ur serien. 

– Jag tyckte att det var väldigt roligt att spela någon som stör och förstör – en av alla dessa rollfigurer som pressar Gösta, ler Amy Deasismont som Guldbaggenominerades för sin genombrottsroll i Sanna Lenkens ”Min lilla syster”. 

– Gösta kan inte prioritera och är så lojal mot sin egen snällhet att han sviker tidigare löften. Som till exempel scenen där han hjälper en tant hem med matkassarna så att han missar tåget till sin flickvän på fredagskvällen. 

Ironiskt nog var Vilhelm Blomgren med om en liknande scen under inspelningen. 

– Jag skulle hjälpa min tjej in i vagnen med bagaget när tåget plötsligt började rulla. Vi skulle börja spela in om ett par timmar och jag fick panik och började banka på rutan, haha. Tåget skulle egentligen stanna först i Linköping, men till slut lyckades jag övertyga konduktören om att släppa av mig på en miniperrong. Jag fick åka rälsbuss tillbaka…en typisk Gösta-situation, haha. 

Lukas Moodyssons första tv-serie, ”Gösta”, är också en tillbakagång till samma sorts småstadsmiljö som syntes i ”Fucking Åmål”. Efter succédebuten hälsades Lukas Moodysson som den svenska filmens nya frälsare efter ett ganska torftigt 90-tal. ”Fucking Åmål” följdes upp av biovältaren ”Tillsammans” och trafficking-filmen ”Lilja 4-ever”. 

Skådespelarna Vilhelm Blomgren och Amy Deasismont Foto: Beatrice Lundborg

Efter den halvfloppen med engelskspråkiga ”Mammut” blev det ganska tyst om filmpoeten från Åkarp. Moodysson drog sig undan filmvärlden och gav ut romanen ”Döden & co” och diktsamlingen ”Tolv månader i skugga”. För sex år sedan gjorde han comeback med ”Vi är bäst!” efter frun Coco Moodysson serieroman. ”Gösta” kom till först efter en lång tids svårartad skrivkramp. 

– Allt lossnade när jag bytte ut datorn mot en gammal skrivmaskin. Det var helt förlösande. Även om jag aldrig minns hur en story börjar så hade en vag idé om någon som skulle göra upp med sitt liv – det som blev Göstas pappa. Trots att han beter sig som en idiot så finns det en god själ inom honom någonstans, försäkrar Lukas Moodysson. 

Småstadsmiljön är också ett resultat av att han sökt sig tillbaka till sina egna rötter. Göstas stuga som är seriens epicentrum står på regissörens gård i Småland.

– Fast framför allt har jag äntligen vågat bejaka min gamla dröm om att filma i min ”hemby” i Småland där hela min släkt kommer från i typ 100 generationer. Jag känner mig som en stolt odalbonde. Det är något aristokratisk över att ha en plats som man återkommer till och som har koppling till långt bak i tiden, säger han och tillägger: 

– Även om Gösta är inflyttad från Stockholm så är han mer av en skogsmulle och fältbiolog än en Hornstullshipster. 

Ursprungligen var ”Gösta” skriven i 8 avsnitt à 45 minuter. När HBO Europe kom in i bilden förvandlades till 12 avsnitt på cirka 30 minuter i det gyllene komediformatet. Han tycker inte att tv-formatet har förändrat hans sätt att arbeta. 

– Min svaga sida är att jag aldrig tänker i bågar och struktur. Min enda teoretiska grund är ett gammalt Charles Dickens citat: ”Få dem att skratta, få dem att gråta och få dem att vänta”. Manuset var till och med för kort så att vi fick kasta in en massa scener och tvingade fram en utflykt till Hultsfred som sedan blev en av de bästa scenerna i serien. 

Även om ”Gösta” i första hand är en komedi så kretsar den också mycket kring depressioner, diagnoser och psykisk ohälsa. 

– Jag varken orkade eller ville göra en serie om psykisk ohälsa på något gravallvarligt sätt, det skulle bara ha känts lite uttjatat. Däremot ville jag lyfta fram det komiska, det finns också en humor med människor som mår dåligt – naturligtvis inte i alla lägen och i alla stunder men viktigt att kunna se den från den komiska sidan. Under klippningen diskuterade vi det faktum att alla kanske inte är redo att se humorn i människor som är suicidala, säger Lukas Moodysson. 

Överlag prisar han samarbetet med HBO – även om de var en del konflikter under klippningen. 

– Vi hade stora diskussioner om vissa scener, ibland var jag sur ibland och fick inte vara med på vissa möten. Jag lyckades också vinna många strider, men inte alla, ler Moodysson utan att se nedslagen ut. 

– Vi hade till exempel helt olika idéer om slutet – så det mynnade ut i ett tredje slut som vi alla tyckte var det bästa. 

Om det blir en fortsättning, en ”Gösta – andra sommaren” återstår att se. 

– Jag hoppas att serien får ett långt liv. Jag är helt överens med HBO att vi aldrig kommer att göra en uppföljare för sakens skull. Måste vara bra. Än så länge har jag inte lyckats skriva något sådant. 

Symtomatiskt nog, drabbades han själv av panikattacker på ett tåg när han var på väg från hemmet i Malmö för att klippa i Stockholm. 

– Jag har haft vissa psykiska konstigheter tidigare, men aldrig känt akut klaustrofobi på ett tåg förut. När jag senare letade desperat på hotellrummet efter mina lugnande tabletter såg jag plötsligt det komiska i att jag höll på att klippa en serie om människor som befinner sig på samma nivå som regissören, haha. De som förstår humorn i detta kommer att gilla serien, de som tycker att det är tragiskt att någon letar febrilt efter Sobril kommer inte att tycka att detta är roligt. 

Läs mer: HBO beställer tv-serie på Fredrik Backmans hockeyroman  

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: