”Makt och pengar och girighet är en bra grogrund för dramatik”

19 augusti 2019

I dagarna har strömningstjänsten Cmore börjat visa dramaserien ”Fartblinda”, som har tv-premiär den 2 september i TV4. Julia Ragnarsson spelar den unga ekonomijournalisten Bea Farkas, som snubblar över misstänkta förehavanden på en privatbank och börjar gräva – men vars journalistiska gärning försvåras något av att hon inlett en kärleksaffär med bankens vd, Peder Rooth (Matias Varela).

Tv-serien bygger på boken från 2016 med samma namn, skriven av ekonomijournalisten Carolina Neurath. Efter den uppmärksammade reportageboken ”Den stora bankhärvan”, om den så kallade HQ-kraschen, skrev hon nämligen en roman inspirerad av händelserna.

– Jag har inte vågat tro på att det skulle bli av, att det faktiskt skulle bli en tv-serie, säger hon när vi möts på ett hotell i Stockholms innerstad. 

– Jag har i första hand skrivit själva boken, men också varit med och bollat med manusgruppen och varit med i castingprocessen. Inte för att jag har något stort kontrollbehov, det har mest varit roligt att vara involverad på en ganska kravlös nivå. Men det var inte utan viss hjärtklappning som jag såg den färdiga serien…

Julia Ragnarsson. Foto: Jonas Lindkvist

Blev den som du föreställde dig?

– Det är väldigt speciellt att se, eftersom en hel del är inspirerat av mitt arbete som ekonomijournalist. Bea Farkas säger saker i serien som jag har sagt i verkligheten. Men den här komplicerade kärleksrelationen, med en gift man som är vd på en bank, känner jag mig personligen väldigt långt ifrån.

Den bygger inte på egna erfarenheter?

– Nej, det vill jag verkligen poängtera, säger Carolina Neurath och skrattar. 

Den snåriga relationen mellan den unga journalisten och den gifte bankmannen var det som lockade Julia Ragnarsson att tacka ja till rollen som Bea Farkas.

– Jag hade inte läst Carolinas bok när jag fick rollen. Jag hade inte ens läst manuset. Jag hoppade bara in och provfilmade mot Matias, det var nog ganska sent i processen, så när jag fick rollen dagen därpå var jag tvungen att dra i handbromsen lite för att hinna ikapp. Och det som grep tag i mig mest var konflikten som huvudpersonen har – kollisionen mellan relationen med den här mannen och att vilja göra karriär. Det var det jag såg som den stora utmaningen för mig som skådespelare, säger Julia Ragnarsson.

Hur har du förberett dig inför rollen? Har du pluggat banking?

– Jag har försökt dyka ner i den verkliga historien och läsa alla artiklar om HQ-härvan, för att förstå vad alla karaktärer pratar om. Och så har jag fått hjälp med själva terminologin av en person som har jobbat på bank, så att ord som ”trading” liksom ska finnas i munnen. 

Julia Ragnarsson har tidigare setts i SVT:s deckarserie ”Springfloden” och i en av sommarens mest omtalade filmer, Ari Asters ”Midsommar”. Hon berättar att hon sa nej ”ganska många gånger” innan hon till slut provfilmade för den trippiga skräckfilmen om några amerikaner på besök i en avlägsen svensk midsommartokig by.

– Det var nog det konstigaste jag gjort i hela mitt liv, säger hon om inspelningsperioden på tre månader i Ungern.

Varför?

– Det var som en… psykosbergochdalbana. Jag umgicks mest med de svenska skådespelarna där, men jag tror att alla gick igenom ganska många emotionella resor. Det var en prövning för psyket att orka vara där, och när jag väl kom tillbaka hem undrade jag vem jag var. Det var skönt att komma hem till ”Sverige” och inspelningen av ”Fartblinda” sen, fastän vi spelade in det mesta i Riga. 

Julia Ragnarsson berättar att hon skrattat mycket ihop med sin motspelare, Matias Varela (också aktuell som Johan Persson i Schibbye-Persson-filmatiseringen ”438 dagar”), under inspelningen.

– Man känner inte varandra alls, och plötsligt ska man ligga i sängen ihop. Det är en dråplig situation. Vi har skämts, men också flabbat åt det – det finns väl vissa knäppgökar som tycker att det är härligt att spela in sexscener, men… 

Julia Ragnarsson. Foto: Jonas Lindkvist

Jag har aldrig hört en skådespelare säga att den gillar det.

– Nej, men det finns alla sorters människor! Det är pinsamt för alla, för dem bakom kamerorna också, jag tycker nästan mest synd om dem. Men vi har fått improvisera mycket och haft ganska fria tyglar, så för det mesta har det gått jättebra.

När Julia Ragnarsson var liten ville hon bli som sin pappa, skådespelaren Lars-Göran Ragnarsson som varit verksam vid Malmö stadsteater sedan sjuttiotalet. Sedan fick hon i unga år en roll i en långfilm – och sedan dess har hon blivit kvar framför kameran. Det vill hon fortsätta med.

– Om man har spelat några huvudroller i svenska tv-serier begränsar det ens utrymme att utvecklas just här. Jag är nyfiken på resten av Europa, Danmark, till exempel. Den danska filmmarknaden är mycket mer i framkant än den svenska. Och jag undviker nog gärna att gå in i en ny ”Beck”-reboot – jag har gjort polisgrejen och vill inte gärna hamna i ett fack.

Tycker du att du har hamnat i ett?

– Nej, jag tror inte det. Men visst, i ”Fartblinda” går jag ju runt och ställer frågor till folk, precis som jag gjorde i ”Springfloden”.

Carolina Neurath säger att hon hoppas att ”Fartblinda” ska få tv-tittarna att förstå hur spännande finansvärlden kan vara.

– Många tycker att ekonomi är så tråkigt och torrt. Men när det väl smäller är det ju inte det, för makt och pengar och girighet är en bra grogrund för dramatik. Skandalen kring Swedbank är ett aktuellt exempel på det.

I en scen i ”Fartblinda” säger Peder Rooth att han gav sig in i finansvärlden för pengarnas skull, och Bea Farkas svarar att det gäller henne också – eftersom pengarna korrumperar. Jag frågar om det är Carolina Neurath som pratar då.

– Ja, det är det väl. Det är spännande att skildra vad som händer med människor som hanterar mycket pengar. Men jag är i och för sig också intresserad av pengar på det sättet att jag handlar med aktier.

Du är både Peder Rooth och Bea Farkas?

– Ja! Jag har en liten del av Peder Rooth i mig, säger Carolina Neurath och skrattar.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: