Maria Schottenius: Ingen idé att bli stur i Astrid Lindgrens värld

12 juni 2019

Vi är två bland tusentalet människor som försöker få kvicksilvriga barn att inte komma bort. In genom ett hål, upp för en trappa och ut genom en rutschkana på ett helt annat ställe. Hos Karlsson på taket, i Mattisborgen, i Katlas grotta eller i Villa Villekulla. Det går inte att räkna alla vuxna som ropar efter Emil, Ida eller Ronja; en fjärdedel av alla ungar verkar heta det. Och de bara väller fram. Jag tror aldrig jag har sett så många barn på en gång. Som tur är kan man ringmärka dem i entrén till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. 

Jag hör många språk och förstår att vi nu vandrar runt i den Sverigebild som nått längst i världen. Och den kommer ur ett författarskap. Fantasier av en kvinna som hade en sällsynt förmåga att förmedla igenkänning och upptäckarglädje på en gång.

De många teaterscenerna är proppfulla av barn som är med på noterna. För er som inte tror på en framtid för litteratur, teater och musik. Det finns återväxt. Jag lovar.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: