Mårten Blomkvist: Peter Fonda var för evigt cool

17 augusti 2019

Vi är sju minuter in i ”Easy rider” (1969). Peter Fonda och Dennis Hopper sitter sida vid sida på sina choppers. De går på tomgång. Fonda och Hopper är vid sidan av en väg som sträcker sig rakt fram genom ett kalt ökenlandskap.

Fonda tittar på sin klocka. Han kränger av den. Slänger den i gruset. De styr ut på vägen. Klockan ligger kvar.

Peter Fonda har just startat 1970-talet.

Inget annat Peter Fonda gjorde kom i närheten av betydelsen av hans insats i ”Easy rider”. ”Easy rider” var regidebut för hans kompis Hopper och filmen, till vilken Fonda även var medproducent, vände upp och ned på Hollywood. Den kostade nästan ingenting och blev en succé, en måste se-film. De stora amerikanska filmbolagen hade länge gjort flopp efter flopp. ”Easy rider” visade tydligt att de gamla formlerna inte fungerade längre. Rebeller var plötsligt välkomna på filmbolagskontoren, och numera ser man på 1970-talet, präglat av namn som Scorsese, Coppola, Forman, Lucas, Spielberg, som Hollywoods andra guldålder.

Vem kunde ana att ”Easy rider” skulle bli en sådan hit? Den handlar om två hippa motorcyklister, Fondas Wyatt, alias ”Captain America”, och Hoppers Billy, som efter en lyckad kokainaffär styr mot New Orleans och Mardi Gras-festivalen – ett tidigt arbetsnamn på filmen var ”Mardi Gras”. Längs vägen möter de folk och utforskar, kan man kanske säga, ett alternativt Amerika. I en liten stad plockar de upp en sorglöst supig advokat – Jack Nicholson, som här fick sitt genombrott.

”Easy rider” håller än. Den är roligare än man kanske föreställer sig att en outsider-pamflett ska vara. Hoppers Billy är en enkel festprisse, som ibland håller på att bli tokig på sin djuping till kompis, som ska göra racet till festen till även en inre resa. Billy är en bra motvikt, som nog ibland talar för publiken. Fotot av László Kovács är fantastiskt; han gick vidare till en lysande karriär som en av de viktigaste 1970-talsfotograferna. Musik användes effektivt, man kan knappt nämna titeln utan att någon börjar humma Steppenwolfs ”Born to be wild”. ”Easy rider” är omvärvd av rykten om improviserande, men ser faktiskt proffsig och vacker ut.

Succén blev mer pikant av att Fonda var son till stjärnan Henry, som i många filmer framstått som en sorts moraliskt föredöme, ett Amerikas samvete. Men ”Easy rider” har kommit att bli ännu en prestation som gör att man talar om familjen Fonda som Hollywood-adel; Peter Fondas syster Jane och hans dotter Bridget är förstås också kända skådespelare.

Och mer än ”Easy rider”? Jaa ... jag scrollar fram och tillbaka i listan med hans titlar på International Movie Database: javisstja, han Oscarnominerades för rollen som biodlare i ”Ulee´s gold” (1997). Den fick aldrig biopremiär i Sverige. Han Oscarnominerades tillsammans med Hopper och då heta manusförfattaren Terry Southern även för manuset till ”Easy rider” – Southern sa senare att han skrivit vartenda ord, utifrån vaga Hopper- och Fonda-idéer.

Fonda gjorde mycket motorcykelåkarfilmer, både före och efter 1969, och se där, en insats i ”Flykten från L A” (1996), och han var med i nyinspelningen av ”3:10 to Yuma” (2007). Samma år var han även med i utskrattade paranormala motorcykelfilmen ”Ghost Rider”. Överlag får man dock en bild av en karriär som på ett märkligt sätt mest traskat på, med filmer som kommit och gått i stort sett obemärkta. Det ser ändå inte direkt sorgligt ut. Med ”Easy rider” i ryggen kunde han kanske inta en lite loj Billy-attityd till sin karriär. Peter Fonda var för evigt cool.

Läs mer: Peter Fonda har gått bort

Skriv en kommentar

Mårten Blomkvist: Peter Fonda var för evigt cool

17 augusti 2019

Vi är sju minuter in i ”Easy rider” (1969). Peter Fonda och Dennis Hopper sitter sida vid sida på sina choppers. De går på tomgång. Fonda och Hopper är vid sidan av en väg som sträcker sig rakt fram genom ett kalt ökenlandskap.

Fonda tittar på sin klocka. Han kränger av den. Slänger den i gruset. De styr ut på vägen. Klockan ligger kvar.

Peter Fonda har just startat 1970-talet.

Inget annat Peter Fonda gjorde kom i närheten av betydelsen av hans insats i ”Easy rider”. ”Easy rider” var regidebut för hans kompis Hopper och filmen, till vilken Fonda även var medproducent, vände upp och ned på Hollywood. Den kostade nästan ingenting och blev en succé, en måste se-film. De stora amerikanska filmbolagen hade länge gjort flopp efter flopp. ”Easy rider” visade tydligt att de gamla formlerna inte fungerade längre. Rebeller var plötsligt välkomna på filmbolagskontoren, och numera ser man på 1970-talet, präglat av namn som Scorsese, Coppola, Forman, Lucas, Spielberg, som Hollywoods andra guldålder.

Vem kunde ana att ”Easy rider” skulle bli en sådan hit? Den handlar om två hippa motorcyklister, Fondas Wyatt, alias ”Captain America”, och Hoppers Billy, som efter en lyckad kokainaffär styr mot New Orleans och Mardi Gras-festivalen – ett tidigt arbetsnamn på filmen var ”Mardi Gras”. Längs vägen möter de folk och utforskar, kan man kanske säga, ett alternativt Amerika. I en liten stad plockar de upp en sorglöst supig advokat – Jack Nicholson, som här fick sitt genombrott.

”Easy rider” håller än. Den är roligare än man kanske föreställer sig att en outsider-pamflett ska vara. Hoppers Billy är en enkel festprisse, som ibland håller på att bli tokig på sin djuping till kompis, som ska göra racet till festen till även en inre resa. Billy är en bra motvikt, som nog ibland talar för publiken. Fotot av László Kovács är fantastiskt; han gick vidare till en lysande karriär som en av de viktigaste 1970-talsfotograferna. Musik användes effektivt, man kan knappt nämna titeln utan att någon börjar humma Steppenwolfs ”Born to be wild”. ”Easy rider” är omvärvd av rykten om improviserande, men ser faktiskt proffsig och vacker ut.

Succén blev mer pikant av att Fonda var son till stjärnan Henry, som i många filmer framstått som en sorts moraliskt föredöme, ett Amerikas samvete. Men ”Easy rider” har kommit att bli ännu en prestation som gör att man talar om familjen Fonda som Hollywood-adel; Peter Fondas syster Jane och hans dotter Bridget är förstås också kända skådespelare.

Och mer än ”Easy rider”? Jaa ... jag scrollar fram och tillbaka i listan med hans titlar på International Movie Database: javisstja, han Oscarnominerades för rollen som biodlare i ”Ulee´s gold” (1997). Den fick aldrig biopremiär i Sverige. Han Oscarnominerades tillsammans med Hopper och då heta manusförfattaren Terry Southern även för manuset till ”Easy rider” – Southern sa senare att han skrivit vartenda ord, utifrån vaga Hopper- och Fonda-idéer.

Fonda gjorde mycket motorcykelåkarfilmer, både före och efter 1969, och se där, en insats i ”Flykten från L A” (1996), och han var med i nyinspelningen av ”3:10 to Yuma” (2007). Samma år var han även med i utskrattade paranormala motorcykelfilmen ”Ghost Rider”. Överlag får man dock en bild av en karriär som på ett märkligt sätt mest traskat på, med filmer som kommit och gått i stort sett obemärkta. Det ser ändå inte direkt sorgligt ut. Med ”Easy rider” i ryggen kunde han kanske inta en lite loj Billy-attityd till sin karriär. Peter Fonda var för evigt cool.

Läs mer: Peter Fonda har gått bort

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: