Mårten Falk har gjort ett rysligt roande album

25 februari 2021

Tänk er att samla åtta svenska modernister ur tre olika generationer runt en lägereld och sätta var sin gitarr i händerna på dem. Ett instrument som ingen av dem behärskar. Samt låta en av dem, Gunnar Bucht, bli deras talesperson (i texthäftet).

Ungefär så kan man beskriva Mårten Falks storartade idé för detta rysligt roande album där han tolkar mer eller mindre okända svenska tonsättningar för gitarr från 1940-talet fram till i dag.

Här hörs Erland von Kochs och Gunnar de Frumeries skimrande legeringar av neoklassicism och folkton, Carl-Olof Anderbergs djupa attraktion till Segovia, Bengt Hambraeus fantasier över ett aldrig tidigare hört avantgardistiskt centralasiatisk sound, Sven-Eric Johanssons än vildare vision att en gitarr kan vändas på hur som helst för att få den att dåna som en domkyrkoklocka och Karl-Birger Blomdahls eldfängt avromantiserade aria baserad på en ironisk klagodikt av Catullus över en död sparv.

Samt Gunnar Buchts nykomponerade bidrag som utgår från rollfiguren Beckmessers lutspel i Wagners ”Mästersångarna från Nürnberg”. Ett enastående stycke som får Mårten Falk att på allvar leka och pröva sig fram – som om gitarren vore det enda uttrycksmedlet i världen.

Bästa spår: ”Reconsidering Beckmesser” och ”Rondeau”

Läs mer om musik och fler texter av Martin Nyström

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: