Martin Nyström: Hornet blev en symbol för oförlöst längtan

22 november 2020

I Joseph Loseys filmatisering av Mozarts ”Don Giovanni” från 1979 ses Don Ottavio uttrycka sin dödligt stora kärlek i ett öde landskap där han endast blir besvarad av ett avlägset eko från ett horn. En större ensamhet är svår att tänka sig. Hornet var ursprungligen förknippat med jakt och skog men kom under den gryende romantiken att, såväl i dikten som i musiken, få en vekare betydelse och snarare att associeras med stora avstånd och oförlöst längtan.

För Schumann ägde hornet egenskapen av att vara orkesterns själ, ett hjärtats röst. Vilket fick en fortsättning hos symfoniker som Tjajkovskij (symfoni nr 5), Brahms (symfoni nr 1), Bruckner (symfoni nr 4) och Mahler (symfoni nr 7). Och som på sina håll letade sig ända in i sena modernismen. När Ligeti kommenterade sin ”Trio för violin, horn och piano” från 1982 berättade han att bara ordet ”horn” hade räckt för att framkalla ljudet ”från en avlägsen skog i en saga av Eichendorff”.

Ännu hos Mozart hörs det att hornet varit ett signalinstrument, även om det sker små melodiska underverk i hans hornkonserter. Men när hornet utvecklades tekniskt under 1800-talet öppnade sig helt nya möjligheter. Till och med för att kunna uttrycka en kammarmusikalisk intimitet. Härliga prov på detta finner man på det nyutkomna albumet ”The Horn in Romanticism” (2L/Naxos) där hornisten Steinar Granmo Nilsen och pianisten Kristin Fossheim framför verk av bland andra Gounod och Saint-Saëns - men vars höjdpunkt är ett ”Larghetto” av Chabrier som tänjer på det äldre naturhornets gränser. Ett smått fantastiskt verk som är en magisk länk till instrumentets förankring i naturen.

En som inte bara gjort hornet nutida utan också urbant klingande är den fenomenale hornisten Sören Hermansson. Hans album ”Corno con forza” från 2011 är en milstolpe. Nu återkommer han med ”Horn & Sounds” (bluemusicgroup.com) för solohorn och elektronik där sex verk av nutida svenska tonsättare får världspremiär på skiva, tillsammans med ett sjunde av Marie Samuelsson - hennes ”I am - You are” - som redan är något av en klassiker. På ”Horn & Sounds” är det som om den moderna staden befolkats av en mångfald av hornläten som tagit över både de industriella och mekaniska ljuden samt den mänskliga rösten. En för hornet ny biotop, men där den tillåts att även minnas sitt förflutna. I form av en ropande vallåt, hos Jenny Hettne. Eller som samplad högromantik, hos Per Mårtensson.

Läs mer om musik och fler texter av Martin Nyström

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: