Martin Nyström: John Lennons fruktan var alltid att bli övergiven

05 december 2020

2009 gav Bokförlaget Max Ström ut den uppmärksammade boken ”Fred! 100 röster mot våld och krig” som gavs bort till alla 16-åringar i hela Sverige. Och som bland annat innehåller Annie Leibovitz berömda bild på John Lennon och Yoko Ono, tagen i deras hem i New York den 8 december 1980, där John ligger naken i fosterställning tätt intill en fullt påklädd Yoko.

En bild tagen bara några timmar innan han blir skjuten till döds. Under skapandet av boken var förläggaren Jeppe Wikström ute i gymnasieklasser och testade innehållet. Efter att ha berättat om kärleken och den plötsliga döden hulkade en flicka i klassen med tårfyllda ögon: ”Vilken gripande historia! Men vem var John Lennon?”

Den 9 oktober i år skulle John Lennon fyllt 80 år och den 8 december är det alltså 40 år sedan han dog. Med anledning av detta har Universal givit ut den magnifika samlingen ”Gimme some truth” på cd och vinyl, med nya mixningar av ljudet, lite bilder och texter. Men helt utan nya kommentarer. De tankarna får man stå för själv.

Och de första som kommer till mig är att jag debuterade i tidningen Ny Dag som musikkritiker med att skriva om John Lennons sista album ”Double Fantasy”, som kom i november 1980. Hur jag precis hade blivit far för första gången, gick runt och vaggade min son om nätterna, och lyssnade på det albumets ”Beautiful Boy” – där Lennon ger livsrådet till sin yngste son Sean att: ”Before you cross the street, take my hand. Life is what happens to you while you’re busy making other plans”. En uppmaning som jag så väl kände igen från min egen far – att känna tillit och söka äventyret.

Den ikoniska bilden på Yoko Ono Och John Lennon som togs timmar innan han mördades 1980.
Den ikoniska bilden på Yoko Ono Och John Lennon som togs timmar innan han mördades 1980. Foto: Annie Leibovitz/TT

Men jag minns också hur vi alla ringde varandra den 8 december och samlades på kvällen, för att inte vara själva med det ofattbara som hänt. Och hur redaktören på Ny Dag ringde mig dagen därpå och sa lite lågmält: ”Martin, du får ändra tempus på några ställen i din recension, John Lennon lever ju inte längre.”

Frågar någon mig i dag vilka ord jag mest förknippar med John Lennon så svarar jag: ”I’m losing you”. En fras som inte bara är uttalad i flera av hans låtar utan som också finns som en undertext i hela hans liv och konstnärskap. Och som bottnar i hans fruktan över att förlora den han älskar, vilket han på de mest brutala vis fick erfara som mycket ung – då hans far försvann, hans mor dog, liksom hans älskade fosterfar.

En fruktan som yttrade sig i hans manipulationer med sin egen röst och i det gudabenådade låtskrivandet. I hans inre strider med antagonismer, rivaliteter och svartsjuka; i hans narraktiga lekar med ord och namn. Och inte minst, i alla de vanställda kroppar som finns i de bilder han tecknade.

Att det kunde brinna en sådan känsla av övergivenhet bakom hans makalöst uttömmande sånginsats på ”Twist and shout” hade jag givetvis ingen aning om när jag 1963 hörde den om och om igen som 8-åring, och hade hans inramade porträtt på mitt nattduksbord. Men att där var något som också handlade om mig, det anade jag.

I dag skulle jag säga att det jag hör hos Lennon är hans aldrig sinande längtan efter helhet, kärlek och sanning. Hans med åren ursinniga tro på att övervinna det som stänger in, att släppa taget och säga ”ja”. Och hans innerliga önskan om att vi alla skulle kunna ”shine on, like the moon and the stars and the sun”.

Upptäck John Lennon – Martin Nyström tipsar om sina favoriter

Läs mer om musik och fler texter av Martin Nyström

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: